- -
Djurgården – Elfsborg 1-2: ”Matcher avgörs inte på pappret”
Toppen mot botten. Men matcher avgörs inte på pappret tänkte jag och gick dit i alla fall. Efter en fin insats av ett Djurgården som ändå blev poänglösa undrar jag om matcher ibland inte kan avgöras på pappret i alla fall.
I kvällens ganska sena söndagsmatch möttes toppen och botten av den allsvenska tabellen. Sveriges kanske bästa lag just nu mot ett av de för tillfället sämsta. Elfsborg har ett såväl vassare som bredare material än Djurgården och befinner sig också, trots debaclet senast mot Helsingborg, i kraftig uppåtvind. Djurgården däremot kommer från en moraliskt nedbrytande 6-1-förlust mot Rasmus Elm och har inte fått med sig något ljust på hela året. På pappret alltså en lätt match för gästerna. Men nu avgörs ju inte fotbollsmatcher på pappret utan på planen.
Därför var det ändå med vissd tillförsikt jag begav mig till Stadion och kvällens match. Djurgården hade trots allt ett rätt bra hemmafacit och historiskt ganska lätt för Elfsborg. Kanske skulle vi få se ett trendbrott, tänkte jag. Men nu efter matchen sitter jag och tänker på om matcher ibland inte kan avgöras på pappret i alla fall.
Elfsborg inledde piggast. Djurgårdarna var inte aggressiva nog enligt tränaren Andrée Jeglertz och tycktes från läktarhåll ha väl stor respekt för den på pappret överlägsna motståndaren. Första fjärdedelen av matchen var det egentligen bara den allt mer imponerande Hrvoje Milic som spelade ut i Djurgården. Hans två distansskott var ganska ofarliga men trots det det enda Djurgården hade att komma med. Elfsborg var klart bättre men ite direkt farligare. Deras grepp om matchen resulterade sällan i några farligare målchanser. Tränaren Magnus Haglund hävdade att det berodde på att man inte utnyttjade kanterna tillräckligt.
Därför kändes det trots allt lite märkligt när Emir Bajramis chansartade inlägg seglade över en ställd Dembo Tourray och in i bortre gaveln. Dembo såg oerhört överraskad ut, men frågan är om inte Bajrami själv var mest överraskad av alla. Av allt att döma var det inte ens tänkt som ett skott uta som ett desperat försök att hålla en halvt förlupen boll i anfallsposition. Detta ite sagt för att förringa Bajramis fina prestation utan enbart för att belysa det fakyum att lag i medflyt har marginalerna på sin sida. Ett sämre lag hade antagligen fått se samma inlägg bli snett eller långt och seglat ut till inspark. Men medgång föder medgång trots att matcher alltså inte avgörs på pappret.
Efter målet verkar det dock som om spelarna i Djurgården gör samma sak som supportrarna gjort för länge sen; ger fan i allting och knyter näven i fickan. Det får gå som det går nu jävlar kör vi ser det ut som de säger till varandra och sedan jävlar kör de. Sebastian Rajalakso kliver upp och fyller gapet som varit mellan mittfält och anfall. Respekten blåser bort, Haginge blåser på längs högerkanten och när domaren blåser av halvleken har han haft mer kontakt med Elfsborgs straffområde än sitt eget. Men resultatet står sig.
I paus är käslan att Djurgården står upp bra och absolut hävdar sig mot Elfsborg. Halvleken känns helt jämn men Elfsborg lyckas få bollen med sig lite bättre och har ett mål på sitt enda bra läge. Djurgårdens enda riktigt bra läge såg dock ut precis som bra lägen brukar se ut för lag i motvind. En tilltrasslad situation ger tillslut Rajalakso skottläge en meter in i straffområdet. Avslutet dröjer dock en bolltouch för länge och täcks undan av försvarare. Typiskt toppen mot botten med andra ord.
I andra halvlek tyhcks Djurgården anpassa sig bättre till sin roll som bottenlag. Elfsborg får ha mer boll, men Djurgården kontrar hela tiden ganska bra med kloke Mattias Jonson och snabbe Kebba Ceesay på topp. Tillslut får Elfsborg en friskpark, iscensätter en fyndig variant och nekas sitt andra mål bara genom en kanonräddning av målvakt Dembo Touray. Bollen spelas ur försvarszon och Kebba sätter fart mot Elfsborgs lite stabbiga försvar. Teddy Lucic stoppar honom dock men när han ska spela hem bollen till målvakten händer något och Kebba kan ånyo lägga beslag på den och vända in mot mitten som om han aldrig gjort annat än komma fri med motståndarmålvakter. Kvitteringen sitter och direkt efteråt får Daniel Sjölund ett liknande läge som dock inte får samma lyckliga resultat.
Resten av halvleken rinner förbi i en rasande fart och Djurgården bjuder på riktigt fin helgunderhållning utan att få till det riktigt i avsluten. Med tio minuter kvar blåser dock det där eländiga pappret in på planen igen och en dubbelhörna och ett flipperspel senare ligger bollen i nätet bakom Dembo Touray igen, ditförpassad av Teddy Lucic av alla människor. Marginalerna må vara små, men har man dem alla emot sig blir de ändå stora nog att avgöra fotbollsmatcher. Och då kan marginalerna sitta såväl på planen, som i spelarnas huvuden som på det där pappret där inga matcher alltså avgörs.
Fan tro’t.
