Nu råder inga tvivel längre. Newcastlesjukan har spridit sig till Kaknäs. Smittan som förstör fotbollsklubbar från grunden och får dig att drömma om spelare som Daniel Westlin har, efter att ha kört ned Newcastle i The Championship, nu kommit till vårt kära Djurgården. Det senaste beviset på detta kom i 12:e minuten av dagens match. Man ser direkt vad som kommer hända. För den här typen av situationer har blivit allt vanligare i Djurgården sedan de drabbats av Newcastlesjukan. Wahlström springer långt ut i straffområdet och har siktet inställt på att boxa bort en boll Toni Kuivasto har ganska bra koll på. Med matchen mot Göteborg den 12 juli förra året i färskt minne, då Dembo krockade med nyss nämnda finne och IFK kvitterade, anar jag odåd. Jag ställer mig upp och skriker: ”Dom krockar!”. Och mycket riktigt. En skrattretande kollision sker, en före detta gnagare slår in bollen mot målområdet, Markus Johannesson försöker nicka undan bollen som befinner sig på en halvmeters höjd men missar. ”Varför stöter han inte undan den med foten!?”, ekar det i lägenheten. Daniel Westlin avgör matchen. De säger att Newcastlesjukan bara drabbar fåglar. Men nog har den drabbat även skatorna i Newcastle United och hönsgården i Djurgårdens försvar.

Det var när jag såg och hörde alla tillresta djurgårdare som jag började dra paralleller med Newcastle. De gav aldrig upp. Liksom Newcastlefansen i sista matchen mot Aston Villa på Villa Park sjöng de tills det var över. Både Newcastlefansen och Djurgårdsfansen tycker att laget ska tillhöra toppen. Och det borde de väl också. Men sedan de båda klubbarnas glansdagar i början av 2000-talet har det gått utför. Trots tidigare topplaceringar, stor omsättning, många fans och bra spelare. Det känns faktiskt nästan som de båda klubbarna drabbats av en smitta.

Likheterna mellan Newcastle och Djurgården är många. Jag säger inte att DIF ens är i närheten av NUFC:s storlek. Men det finns ändå många likheter. De innehar båda receptet för hur man lägger en klubb i ruiner. De senaste åren har man handlat på ungefär samma sätt och resultaten har blivit därefter. Omdisponeringar i styrelserum och tränarstab har i Newcastles fall resulterat i att tre tränare ledde laget under nedflyttningssäsongen. Däribland fansens favorit Alan Shearer, som inte lyckades rädda laget. I Djurgårdens fall har vi hittills i år haft tre tränare även vi. Man har också anställt omtyckte Steve Galloway...

Kevin Keegan avgick, eller tvingades avgå, för att han inte fick de värvningar han ville ha. Keegan var populär bland fansen och de skyller hans avgång på Dennis Wise, ny spelarrekryterare som inte gjorde många rätt innan han fick sparken. Allt detta medan många skulle vilja se ordförande Mike Ashleys huvud rulla. Känns inte denna soppa kusligt bekant? De senaste åren har vi med vissa undantag gjort precis som Newcastle. Snälla Djurgården, studera den klubben väldigt noga, rannsaka er själva och gör sen precis tvärtemot! 

Förresten är det värdelöst att byta spelsystem och spelare hela tiden. Det gjorde Newcastle också. Har en mittback någonsin lyckats som anfallare? Det skulle vara Peter Markstedt då. Men måste vår bästa försvarare vara där uppe när han behövs där nere? Bara en tanke.

Om vi ändå hade en spelare som Daniel Westlin…