- -
Djurgården - Hammarby 0-1: Ödet gör ont
Djurgården 0, Hammarby 1. Rättvist eller inte spelar mindre roll. Efter dagens betraktelser är det dock en sak som är definitiv. Ödet gör ont – fysiskt och psykiskt.
Dagens derby hade på förhand skrivits upp som en ödesmatch, med all rätt. Det var en match som tog ångesten i beaktning, vinn eller försvinn. Situationens allvar märktes på planen och Djurgårdens loja inställning senast mot Gefle var som bortblåst.
Inledningsvis satte Djurgårdens innermittfält, Daja – Dahlberg och Mattias Jonson på topp takten för matchen. Trion vann i princip alla du dueller och det smittade av sig på resterande blåränder. Hammarby stod också upp väl, men djurgårdsspelarna var snäppet aggressivare och vaskade fram ett antal halvchanser främst genom kombinationsspel på kanterna.
Bajens ledningsmål kom från igenstans
I minut 20 fick Hammarby en frispark till vänster om Wahlströms straffområde. Bollen slogs in i straffområdet och väl där, i tumultet, lyckades Johannesson forcera in bollen i eget mål. Olyckligt. Men inte desto mindre tungt. Från ingenstans hade Hammarby tagit ledningen och Djurgårdens positiva start var till intet. Efter målet lyckades Hammarby ta till vara på momentumet som uppstod och den nye brassen Claudio da Silva gled graciöst igenom DIF:s försvar, men placerade bollen utanför målramen.
Djurgården lyckades dock ta tillbaka initiativet mycket tack vare Jonsons uppoffrande spel. Efter en halvtimme uppstod en handssituation i Hammarbys straffområde men domare Jonas Eriksson friade. Strax efter det skapade DIF sitt bästa läge i matchen. Daja chippade in bollen i straffområdet till Jonson som drog till direkt med vänstern på volley, men Shaaban räddade snyggt. Tillfällen till kvittering fanns, men ödet ville annat.
Den första varningen utdelades något överraskande först i minut 35 till Hammarbys Emil Johansson. Närkampsspelet var så tufft som det kunde bli, på gränsen till brutalt och till den andra halvleken skulle det bli än tuffare.
Hammarby gick till halvtidsvila med en 1-0 ledning – något som inte kändes helt rättvist då de grönvita inte hade haft ett enda avslut på mål.
Andra halvlek - ett slagfält
I andra halvlek mattades DIF:s höga press av, av förståeliga skäl. Men det tuffa närkampsspelet trappades upp. Bitvis såg Råsundas gräsmatta mer ut som ett slagfält än en fotbollsplan. Sjukvårdarna och klubbarnas respektive läkare fick göra skäl för sina löner. Resultatet av detta blev sex minuters stopptid i den andra halvleken.
Ju längre matchen fortskred desto mer chanspelade DIF – något som öppnade upp för Hammarbys anfallsspel. Och i andra halvlek var Bajen närmre ett avgörande 2-0 mål än DIF var att kvittera. I den 90 minuten haltade Jonson av planen och bytte med Ceesay. Mattias haltande steg symboliserade matchens sista minuter väl. Djurgården var en slagen kämpe.
Trots förlusten kan alla spelare gå rakryggade imorgon. Tidigare under säsongen har det varit mycket prat, liten verkstad men idag brann samtliga spelare för klubbmärket på den blårandiga tröjan. Tack.
Men den ögonblicksbild jag tar med mig hem idag är tränare Jeglertz tomma blick på presskonferensen efter matchen.
Ödet gör ont.
