Den orättvisa rättvisan
Så mycket har männen som tjänar 6 000 kronor per match missat.
Domare. Syndabockarna som man alltid kan skylla på, de svarta fåren som vi älskar att hata. Det håller givetvis inte att lägga ansvaret för ett lags prestationer under en längre tid på rättsskiparna från Eskilstuna, Emmaboda och Hisings kärra. Det står dock klart utom allt rimligt tvivel att Djurgården numera sällan behandlas på ett adekvat sätt av männen i svart. Om det har påverkat säsongens poängskörd eller om ”oturen” har jämnat ut sig i längden är omöjligt att svara på. Här är emellertid ett axplock – ja, det finns mycket mer att hämta – av de direkta felaktigheter som begåtts gentemot Djurgården av respektive matchs domare under årets allsvenska. (Vid tre tillfällen har dock feldomslut gynnat Dif: ”offsiden” hemma mot HBK, Rehns hands borta mot Norrköping och Mattiassons knuff som bäddade för 1–1 borta mot Malmö. Det är undertecknad medveten om, och hoppas därmed slippa påpekanden om detta faktum.)
Någon ”förklaring” finns givetvis inte. Ingen domare lär ha inställningen att förfördela Djurgården inför varje match. En kombination av olycklig slump samt en ivrig vilja att stå emot den ofta månghövdade och heta Dif-publiken är sannolikt den bakomliggande orsaken.
21 maj, Halmstad hemma. Jones Kusi-Asare kommer i hög fart med bollen under kontroll. Han befinner sig i straffområdets vänsterkant, löper rakt framåt och vinklar kroppen för att skära inåt i banan när Tommy Jönsson helt sonika först bryskt placerar sin armbåge på Kusi-Asares rygg för att sedan lägga sig på honom. Chansen och bollen rinner i väg utan åtgärd från Andreas Kovacs.
27 maj, Sundsvall borta. Mikael Dorsin gör en karaktäristisk djupledslöpning och kommer ensam med Henrik Westrin i Gif-målet. Dorsin sneddar i hög fart förbi Westrins utsträckta nävar och kapas av desamma. Åke Andreasson är säker på sin sak och dömer straffspark. Sundsvalls spelare protesterar som brukligt är vid ofördelaktiga domslut. Men den här gången ändrar sig faktiskt domaren. Han rådfrågar sin assistent på linjen – efter att ha blåst och signalerat för straff – som anser att Dorsin fallit på eget grepp. Andreasson varnar Dorsin och åstadkommer därmed ett unikt domslut i svensk fotbollshistoria. Konsultation av assisterande domare sker vanligtvis innan man fattar sitt beslut …
18 juni, Häcken borta. Abgar Barsom tråcklar sig förbi sin försvarare nära kortlinjen i vänstra delen av straffområdet. Häckenspelaren fattar tag och rycker i Barsoms tröja, som står som den berömda struten. Djurgårdaren faller, och eftersom han brukar bli varnad för filmningar blir han det nu också. Tv-bilderna från comhem avslöjar dock en fullständigt given regelöverträdelse och straffspark.
18 juni, Häcken borta. Magnus Samuelsson går ohotad upp och nickar bort en långboll en meter innanför eget straffområde. Häckens Njogu Demba-Nyrén befinner sig någon meter ifrån och duckar lätt för att sedan landa på knäna. Och Per-Anders Andersson blåser för den mest tveksamma straffspark jag någonsin sett live.
1 juli, Elfsborg borta. Djurgården har inlett piggt och kommer i anfallsvåg på anfallsvåg. Ett inspel från högerbreddaren Louay Chanko når Abgar Barsom, som elegant släpper bollen till Andreas Johansson. Något överraskad får Johansson inte till avslutet i ett svårt läge. Men – en tiondels sekund efter att Barsom hoppade över bollen blev han, innanför straffområdet, fullständigt rammad av en alldeles för sen elfsborgsk glidtackling. Utan åtgärd från Peter Fröjdfeldt.
1 juli, Elfsborg borta. Andreas Johansson och Christer Mattiasson kommer i en snabb spelvändning på högerkanten. Johansson spelar en kort passning in till Mattiasson, som sökt sig mot mål. Mattiasson når inte bollen, men en EIF-försvarare förpassar den i mål. Det noterar dock inte den assisterande domaren, som gissar att Mattiasson slog in bollen och därmed ska avvinkas för offside.
1 juli, Elfsborg borta. Hemmalagets målvakt Johan Wiland får en omöjlig bakåtpassning som han måste springa bakåt på för att hinna ifatt före mållinjen. Först är dock Dif:s Christer Mattiasson. Mattiasson får emellertid ingen chans att näta eftersom han brutalt kapas av en tillskyndande försvarare, som givetvis var långt ifrån bollen.
8 juli, Norrköping borta. Tusentals tillresta djurgårdssupportrar ser en sömnig match där Djurgården tar ledningen i första halvlek: Jones Kusi-Asare, elegant frispelad av Stefan Rehn. Vår stins på linjen viftar dock – helt felaktigt; tv-bilder visar att Kusi-Asare var meter på rätt sida – för offside.
8 juli, Norrköping borta. Norrköping leder med 1–0 och Dif jagar kvittering. Då kontrar IFK. Bollen kommer in i straffområdet, skott avlossas, Isaksson räddar och Patrik Eriksson-Ohlsson tar hand om returen. Då välts han burdust omkull bakifrån, vilket bäddar för Norrköping att rulla in matchavgörande 2–0.
20 juli, Norrköping hemma. Ett massivt hemmatryck resulterar i mängder av chanser. En av dem uppstår när Andreas Johansson nickar mot mål efter inlägg av Stefan Bärlin. Bortalagets Stefan Alvén finner för gott att stoppa den ganska långsamma nicken med handen, mitt i straffområdet. Alvén gör senare om bravaden, denna gång på ett inspel. Givetvis vill inte Martin Hansson bryta den fina straff-fria sviten på Stadion (*).
11 september, Malmö borta. Citat ur Sektion F:s matchrapport: ”Minuterna senare vann Abgar Barsom en höjdduell i straffområdet och touchade ner bollen till helt fristående Andreas Johansson. ’Adde’ passade på att byta fot innan han sköt på Jonnie Fedels vänsterhand från tre meter. Bollen höll ändå på att dala in mot mål, och Stefan Bärlin skulle bara sätta huvudet till för att fullborda kvitteringen, men fick en knuff av Olof Persson på mållinjen. Logiskt nog blev resultatet frispark för Malmö.”
19 september, AIK ”hemma”. Djurgården jagar vilt en 2–2-kvittering i slutskedet. Ett inlägg dalar in mot Daniel Andersson, som löst boxar bollen rakt ut i straffområdet. Kulan strandar på Mats Rubarths utfällda arm. Martin Ingvarsson ser inte eller vill inte se. Tankarna går till 14 juni 1999, då Stefan Alvén fick bollen nickad på axeln i utkanten av straffområdet. Domslutet den gången minns ni.
24 september, Örgryte borta. Jones Kusi-Asare vänder bort sin försvarare och löper ner mot mål. Inne i straffområdet, till vänster om målet, glidtacklar Walter Tomaz junior honom. Bollen vidrörs inte. Däremot fälls Kusi-Asare. Tv-bilderna kablas ut i Fotbollskväll, där till och med Tomas Wernerson anser straffen vara solklar.
>b>Jag har avstått från att ta med mindre spektakulära feldomslut, som det felaktiga inkastet som gav AIK 1–0 och den brutala tvåfotstacklingen av Walter Tomaz junior som inte ens gav frispark. Detta för att inte ta uppmärksamheten från de riktigt matchavgörande rättsskiparmissarna. Har du någon saftig fällning eller solklar hands att tillägga? Eller vet du rentav varför Dif alltid råkar ut för feldomslut? Mejla oskar@dif.nu.
(*) Senast Djurgården tilldömdes straff på hemmaplan var 24 maj 1998. En svårslagen svit.
