Djurgården - Malmö FF 1-2: Hur man förvärrar en situation
I Djurgårdens första match utan långtidsskadade Daniel Sjölund vändes hoppet till en skadefri Mattias Jonson. När han slog upp sin skada och inte kunde delta i kvällens match fanns det inte mycket som talade för poäng. Förutom att matchen spelades på Stadion. Därför känns det i efterhand oerhört bittert att vissa personer på läktaren förstör för den klubb man säger sig älska.
På grund av tekniska bekymmer ser matchrapporten ut som en vanlig artikel.
Matchen startade med ett härligt tryck från läktarhåll, vilket också märktes på spelarna som verkade väldigt inspirerade av stämningen på Stadion. Direkt från avspark tog Djurgården tag i matchen och varje spelare gick in hårt och resolut i varenda närkamp. Redan efter tre spelade minuter sköt Sebastian Rajalakso ett rungande skott klockrent i ribban. Mikael Dahlberg stod för det fina förarbetet.
Ett par minuter senare stack Malmö upp i ett snabbt anfall som avslutades med att den för dagen skottvillige Guillermo Molins sköt ett skott som smet strax utanför Pa Dembo Tourays högra stolpe.
Christer Youssef fick starta kvällens match och var väldigt tänd och på hugget inledningsvis. Under den första kvarten var han nära på att rinna igenom bortaförsvaret vid ett antal tillfällen, mestadels framspelad av Mikael Dahlberg som skötte sig bra som target-spelare uppe på topp. I den 21:a minuten fick Youssef så utdelning för sin fina inledning. Ett inkast långt in på Malmös planhalva nådde fram till Rajalakso som på ett utmärkt sätt tog sig förbi sin motståndare. Han spelade sedan in bollen till en fristående Dahlberg, som lite fumlandes lyckades peta bak bollen till Youssef som avslutade med ett distinkt skott upp i nättaket. 1-0, en välförtjänt ledning för Djurgården.
Efter målet tilläts Malmö ta över och skapade några småfarliga chanser efter att ha fått ett par hörnor i rad. Framför allt kom Wilton Figueiredo rättvänd centralt på mittfältet vilket vållade en del problem för Djurgårdens backlinje.
Hemmalaget fortsatte dock att spela fyndigt på motståndarnas planhalva och bollen förflyttade sig ofta fort och till rätt adress. Ett fint anfall avslutades med att Boyd Mwila sånär hann först på en genomskärare av Dan Burlin. Passningen blev dock lite för lång. Djurgården verkade ha bra kontroll på matchen och därför kändes 1-1-målet extra tungt. I den 39:e minuten skickades ett långt och högt inlägg in mot straffområdsgränsen. Touray bestämde av någon outgrundlig anledning sig för att försöka plocka ner bollen, och det hela slutade med att Edward Ofere retfullt enkelt kunde nicka in kvitteringen. Innan halvtidsvilan hände inte så mycket förutom att Jan Tauer råkade halka till och kapa linjemannen med en glidtackling som fick fansen att jubla i sin belåtenhet.
Den andra halvleken kom tyvärr inte att handla lika mycket om själva fotbollen. Jan Tauer var ytterst nära att ge Djurgården ledningen med huvudet efter en flackt slagen hörna av Burlin. Bollen hamnade precis utanför stolpen, till många djurgårdares besvikelse.
Efter en offside-avblåsning bestämde sig Agon Mehmeti för att sparka bollen i mål vilket blev upprinnelsen till tumult #1 i matchen. Efter att spelarna i båda lagen gått i clinch för en kort stund kunde spelet sedan fortsätta. Det tog inte många minuter efter det tills det att Malmö kunde ta ledningen efter ett mönsteranfall. Ofere var sist på bollen även denna gång efter att ha avslutat i steget på en fin djupledsboll. Touray stod på fel ben och kunde bara titta på när bollen rullade in i nätmaskorna bakom honom till 1-2.
Efter målet uppträdde Djurgården ängsligt och den redan tryckta stämningen på läktaren började bli än mer anspänd. När så inhoppande Rick Kruys skulle slå en hörna uppstod tumult #2. Mängder av föremål kastades in mot holländaren som flydde från hörnflaggan. Domare Michael Lerjéus blev irriterad för att Kruys inte slog hörnan. Djurgårdsspelarna var lika irriterade de, och när Kruys lyckats övertala domare Lerjéus att han inte kunde slå hörnan blev irritationen än större. Efter det uppstod kalabalik som slutade med att Kruys fick en varning och Jan Tauer rött kort.
Djurgården alltså en man mindre på grund av att några bestämde sig för att kasta föremål på plan. Säga vad man vill om situationen som föranledde utvisningen - hade föremålen inte kastats in hade Tauer aldrig blivit utvisad. Och några minuter senare var det så dags igen, för ståhej #3. Två pajaser bestämde sig, förmodligen efter en till fem öl för mycket, att entra gräsmattan. Vad de tänkte på har undertecknad ingen aning om. Långsamt gick det i alla fall. Inte var det i klass med andra "inrusningar" man skådat genom åren, nej här tog man sin tid. Lite oroväckande därför att det tog sån tid också för vakterna att springa in på plan för att omhänderta skojarna. Matchen blev avbruten i dryga tio minuter eftersom säkerheten inte kunde garanteras. När den sedan drogs igång igen hände inte mycket, även fast bägge lagen hade några halvchanser att få in en boll.
Djurgården verkar mer och mer som en klubb ämnad för Superettan. När supportarna bidrar till den stämning som rådde på plan under den andra halvleken och när ett par idioter klampar in på plan bara för att skämma ut sig själva och föreningen, då vet man att det här är en sån säsong. En säsong där inte bara laget och spelarna underpresterar, utan också en säsong där supportrarna som varit fantastiska istället stjälper mer än hjälper spelarna. Vi borde kunna visa klass på läktaren även fast laget inte visar det på plan. Få inte motståndarfans (ni vet vilka som åsyftas) håna oss för såna här skitgrejer. Är vi skit på plan ska vi fan heller vara skit på läktaren. Vi verkar inte ha många matcher kvar i Allsvenskan. Ta vara på tiden som är kvar. Njut. Skäm inte ut klubben.
