Gästkrönika: Djurgården behöver starka profiler
Djurgårdens allsvenska fotbollsår kommer inte att gå till historien som en av lagets bästa. Skador, underprestationer och föreningsstrul kan ses som bidragande orsaker. Jag tror att avsaknaden av starka ledare och stjärnor i laget framförallt bidragit till lagets ofta osäkra ageranden.
Människan är precis som vargen och hunden ett flockdjur, som försöker klättra uppåt och utmana de andra i flocken. Högst upp i den hierarkiska trappan hittar man ofta flockledaren.
Det är mycket viktigt, för en grupp, med en tydlig ledare då det är han som ställer villkoren och sätter standarden för flocken. En flock utan en tydlig ledare blir med andra ord en mycket svagare grupp.
Nog pratat om detta. Denna krönika ska som tur är inte handla om människa/hund interaktion, utan om ledarskap och varför det idag, enligt min mening, inte finns några starka ledare eller stjärnor i klubben. Jag vet att det kan låta som en ointressant debatt med tanke på att Djurgården nyligen säkrat det allsvenska kontraktet för nästa år. Som supporter tycker jag dock att det är en mycket viktig fråga att beröra, då ledaren är navet och denne som står för det hela laget skall stå för.
Det är i fotbolls-Sverige idag underskattat att ha en stark ledare eller stjärna i sitt fotbollslag, Henke Larsson hör dock till undantagen. Du ska inte tro att du är något säger Jantelagen. Kollektivet före individen osv. Jag tycker att vi måste släppa på det och lyfta fram våra profiler mera. I Djurgården har Mackan Johannesson axlat den manteln bra även fast han inte varit lagets stjärna på något sätt. Idag finns det dock ingen naturlig stjärna i laget. Mattias Jonson, farsan i laget, dyker dock genast upp innanför näthinnan. Han har definitivt den rätta karaktären för att bli den stora ledaren Djurgården saknar. Tyvärr går denne karl småskadad vilket ofta hindrat honom till spel. Daniel Sjölund är en spelare som hade potentialen men gick sönder under säsongen. Micke Dahlberg är en annan som slitit och kämpat hela säsongen, tyvärr utan större personliga framgångar.
Aki Riihilahti var en spelare som förra året betydde mycket för Djurgården trots sin korta sejour. Det är denna spelartyp Djurgårdens fotbollslag behöver, en spelare som vågar vara flockledaren. En spelare som på träning såväl som på match alltid levererar på max dag ut och dag in. Dennes höga prestationen skall smitta av sig på medspelarna. Han skall vara förebilden för de övriga i truppen, kanske allra mest för ungtupparna som är på väg uppåt i sin karriär.
De viktigaste byggklossarna inför återuppbyggnaden av Djurgården fotboll är enligt min mening att hitta rätt karaktärer och ledare i såväl styrelseled men framförallt på fotbollsplanen. För att återigen bli framgångsrika måste klubben med andra ord våga släppa fram starka karaktärer i laget som de övriga laget kan identifiera sig med och känna trygghet och tillit till. Med en hel Jonson nästa säsong så har vi en naturlig ledare och stjärna i laget. Han har i år med sina få, men dock briljanta, inhopp visat skillnaden.
Jag skrev att vi inte skulle diskutera ämnet men precis som i hundvärlden handlar det om en ständig träning. Det är av stor vikt att upprätthålla en god kommunikation och goda relationer inom föreningen. Alla ska veta vilka signaler som gäller. En relation blir aldrig helt klar, jag tror att den alltid kan förbättras och utvecklas oavsett om det handlar om kärlek eller fotboll.
