Intervjun med Rehn och Limpar – del två
Fortsättning på den omtyckta intervjun. Ämnen: Limpars tatuering, publikens betydelse och lite vanligt skitsnack.
Stefan Rehn är mycket imponerad av hårdingen Markus Karlsson.
– Han är ruskigt bra och skulle kunna klara alla positioner. Kan gå upp i kedjan om vi ligger under och har en jävla talang och fysik.
I skrivande stund ser ”Mackan” ut att spela anfallare kommande säsong, något som inte är så konstigt som det verkar. Hans teknik är mycket bättre än vad man kan tro. I inomhusturneringen i Borås tillhörde Karlsson de bästa och visade prov på bra teknik, något som Rehn och Limpar bekräftar.
Det största – enda? – orosmolnet är backlinjen. Den allmänna åsikten är att backlinjen duger men måste breddas.
Spelarna i truppen har oväntat blygsamma förväntningar på Dif-publiken. De har pratat lite försiktigt om att det vore häftigt om det ”kanske” blev utsålt i premiären. När vi berättar att det med all säkerhet blir smockfullt ser gubbarna lika busigt förväntansfulla ut som barn på julafton. Det märks att publiken betyder oerhört mycket.
Tuffe ”Putte” Carlsson försökte få ner killarna på jorden på en träning häromdagen:
– Ni är inte bra fotbollsspelare och när det är fullt mot Trelleborg i premiären kommer ni att darra som asplöv, mullrade ”Putte”.
– Gjorde vi det mot Malmö då? kontrade Rehn.
Båda har svårt att uttala sig om allsvenskan i allmänhet. På frågan om vilka som åker ur tror Anders försiktigt på Sundsvall och Häcken, medan Stefan påpekar att han inte sett en allsvensk match på fem år.
Målvaktsfrågan – förra gången vi var i allsvenskan var det vår svagaste punkt.
– Men nu har vi två riktigt bra, säger Anders.
Vem tror ni kommer att få stå?
– Det spelar inte någon roll. Jag tycker att vi har två jävligt bra målvakter, tror Stefan, som aldrig hade sett Isaksson före den spektakulära värvningen.
– Han är 1,97 lång, hoppar som en groda, har grymma reflexer och är dessutom bra med fötterna.
Det nyligen avverkade träningslägret på Kanarieöarna var mycket lyckat socialt sett. Sportsligt kunde det dock ha varit bättre. Planerna visade sig vara för små och i dåligt skick. Man hann ändå med att spela lite elvamanna. Den kommande vistelsen i Holland lär bjuda bättre träningsmöjligheter, även om gräset inte var av högsta klass i fjol. Årets träningsläger ligger dock senare på året och på annan ort.
– Bara det inte regnar hela tiden, det brukar inte vara bra väder där i mars, säger Stefan.
Något som är mycket roligt är att Stefan och Anders genuint uppskattar intresset för laget och supportrarnas alla ansträngningar. Det riktigt lyser i Rehns pigga ögon när han får veta att ett gäng djurgårdare kommer att åka ner till Holland för att besöka lägret:
– Nä? Det är grymt alltså!
Djurgården är enda allsvenska laget med två huvudtränare – något som Tommy Söderberg införde i svensk elitfotboll just i Dif senast när du var i klubben, Stefan. Vad tycker du om det?
– Jag tror det är bra, för de kan köra bollplank mot varandra, och så har vi Putte Carlsson också. Sedan ska man ju köra mer individuell träning, även om det inte har blivit så mycket av det än. Och har man då två tränare är det lättare. Vi har börjat lite med det inomhus. Vissa ska träna mycket explosivitet, andra styrka och snabbhet.
Anders börjar skruva på sig. Han har barnvakt hemma och måste något motvilligt avsluta intervjun. Men han kan givetvis inte lämna restaurangen innan vi fått studera den så kallade AIK-tatueringen ingående.
Får vi se på armen, den beryktade?
– (Kavlar upp ärmen). Den här gjorde jag när jag var 18. Har den AIK-anknytning? Titta, "Nobody´s perfect" står det.
Så mycket var det med den råttan. Den såg ju nästan ut som en elefant. Du kör omkring i en Mercedes med AIK-vimpel också …
– Jaha, det är så långt ifrån sanningen man kan komma. Jag har ingen vimpel.
Favoritposition? Vill du helst spela vänsterforward?
– Ytterforward tror jag är bäst för mig och laget. Med det spelsystemet vi har tror jag inte att jag är tillräckligt bra defensivt för att spela i en roll som Mickes eller Stefans (Rehn, Sektion F:s anm.).
Ett bollgeni som Stefan Rehn kunde naturligtvis ha valt vilken bollsport som helst. Vi djurgårdare får skatta oss lyckliga att det blev fotboll, för han kunde lika gärna ha slagit sina gudabenådade passningar i en svettig gymnastiksal försedd med klubba ...
Innebandy då? Kör du det någonting?
– Å, jag är för gammal för det.
En kille på innebandyförbundet har sagt att du är den största innebandytalangen som någonsin skådats.
– Haha, nä, det måste ha varit någon annan krullig liten kille.
Nä …
– Det var ju kul. Jag spelade med Djurgården nyligen. Det var första gången på bra många år. Det blev mycket hugg och slag, ingen normal match. Så fort grabbarna äntligen får tag på bollen blir det mycket hugg och slag ...
Vad fick dig att fortsätta? Det verkade nästan som om du på stående fot beslutade dig för att fortsätta när vi var ute på Bosön.
– Jag trodde inte att alla skulle bry sig så mycket. Jag hörde en vädjan från klubben och från er, så jag tänkte: Vad fan, jag får ta och fortsätta ett år till! Det var kul att få uppskattning, och det var ju inte det att jag ville sluta … men jag känner fysiskt att kroppen tagit stryk. Man blir mycket stelare och så är det dubbla pass. Inte riktigt vad man var van vid från Schweiz.
En golfrunda på eftermiddagen …
– Ja, men det var ju det! Alla skulle löpa 20 minuter dagen efter match. Sedan var det massage och varmbad på det. Lite skillnad mot här … Vi var lediga hela eftermiddagarna. Här har vi dubbla träningar.
– Så det var en kombination av att klubben och fansen ville att jag skulle fortsätta. Och jag har ju jävligt kul fortfarande.
Blir årets säsong din sista som aktiv?
– Det kan det ju bli.
[Del tre]
