Intervju med Carlos Garcia (del 1)
Carlos berättar om åren i Djurgården, där han alltid haft bra ungdomstränare, hur han ser upp till spelare som Prince, Aki Riihlahti och Mattias Jonson. Carlos tror även att junioren André Calisir kan nå A-laget.
Hade du några målsättningar när du kom till Djurgården för tre år sedan, och i så fall, känner du att du har uppfyllt dem?
- När jag kom så började jag spela i pojkallsvenskan, det hade jag som mål att jag skulle göra när jag fyllde 14, och när jag var 15 år spela i tipselit och när jag var 18 år spela i A-laget. Så jag kom ju upp till A-laget mycket tidigare än jag hade förväntat mig.
Hur har du trivts i Djurgården som klubb under de här tre åren?
- Jättebra! Alltså.. Jag känner att klubben har satsat på mig hela tiden. Riktigt bra juniortränare både Lasse Ericsson och Putte Eklöf. De har stor del i min utveckling, de tillhör absolut de bästa tränarna jag haft.
Av de juniorer som spelar i Djurgården nu, vem tror du har störst chans att bli en etablerad A-lagsspelare?
- André Calisir, han är väldigt träningsflitig, bra karaktär, han kämpar på hela tiden. Även Christoffer Matwiejew (kallas Polski, red. anm.), han kommer nog ta sig upp till A-laget snart.
Vem är den bästa spelaren du spelat med i Djurgården?
- Jag har alltid sett upp till Prince, Aki Riihilahti och Mattias Jonson. Alla har stor erfarenhet. Stora spelare.
Trodde du att du skulle debutera i Djurgården under året som gick? Med tanke på hur många inom DIF hyllat din talang. Blev du förvånad att det inte blev så?
- Jag hade det som mål innan säsongen började att debutera i Allsvenskan. Men förvånad blev jag inte. Andrée var ingen tränare som bytte ut så många spelare, han körde på dem han trodde på. Man måste respektera hans beslut helt enkelt. Tränarna sa till mig innan säsongen att jag skulle förmodligen få debutera till hösten, men nu blev det ju inte så.
Tror du att du hade fått debutera om Zoran hade varit kvar?
- Jag tror absolut att jag haft större chans om Zoran hade varit kvar. Han är ju lite mer för yngre spelare och så.
Den personen som främst framförde din talang var ju Göran Aral, som fick lämna klubben. Om han hade varit kvar, tror du att det hade ökat dina chanser i DIF?
- Göran och jag hade en jättebra relation med varandra. Jag tyckte att det var jättetråkigt att han försvann. Göran har betytt väldigt mycket för mig.
Finns det någon chans att du kommer spela i Sverige igen?
- Jättesvårt att säga redan nu. Men självklart vill man ju stanna i den europeiska toppfotbollen så länge som möjligt, att spela i de största ligorna är ju varje spelares dröm. Mitt mål är ju att hålla sig där så länge som möjligt. Sen om jag i framtiden att komma hem, det får man ta tag i då, kommer jag tillbaka till Sverige så är ju Djurgården ett självklart val. Jag har haft tre jättebra år här, Djurgården har satsat på mig och så. Djurgården är mitt lag här i Sverige.
Vad kommer du sakna mest med Sverige, är det mer familj och vänner än till exempel lagkamrater och Kaknäs?
- Självklart kommer man sakna familjl, vänner och flickvän. Sen som fotbollspelare så får man ju givetvis känslor för en klubb liksom. Speciellt en klubb som Djurgården som haft stor del i min utveckling. Men jag tror inte att jag kommer gå runt med hemlängtan så.
