Gästkrönika: Underskatta aldrig mellanträsket
"Den 24:e april öppnar Gröna Lund för säsongen. Samma helg som Allsvenskan går in i omgång 8 och tabellen börjar sätta sig. Kalla mig bakåtsträvare, men även om berg-och-dalbanan alltid kittlar, väljer jag nog hellre nyckelpigan några år framöver, i alla fall om man får välja."
Stimmet efter kvalångesten har definitivt lagt sig. Nio år i allsvenskan skulle minst bli ett till. Tiden mellan Mattias Jonsons nicktouch och Tommy Jacobsson återintåg i klubben var både snabb och nödvändig. Som en höstvind svepte finansmannen in, i ena handen höll han en check för framtiden, Ingvar ”Putte” Carlsson i den andre. Det var inte bara höstens, utan även förändringens vind som blåste snålt på Vallhallavägens oändliga länga. Spelare gick och på en eftermiddag blev vår kära klubb lite mer finskt. Lyyski, Toivio, Perovuo och Hämäläinen. Lägg där till nya kontrakt på Vaiho och Sjölund så får vi snart döpa om ”DIFTV” till ”Uutiset Djurgården”.
Tron på blixtrar och dunder, att få tvåla dit Solna i vårens derbyn ska med all rätt vara stor. Speciellt sedan ett antal av deras tongivande spelare checkat ut från Råsunda. Men jag vill gå emot alla vindar som nästan kräver omedelbar framgång och säga att jag hoppas på en mittenplacering i år. Tittar man på våra år i allsvenskan sedan uppgången 2000 ser tabellplaceringarna ut så här: 2-1-1-4-1-6-3-12-14. Facit som skulle få vilken allsvensksupporter som helst att utsöndra saliv om det inte vore för nedgången. Ingen tvekan om att Gröna Lund ligger på Djurgården. Från botten till toppen till botten utan att egentligen aldrig hamna i ett kanske utåt tråkigt mittenträsk. Att Djurgården berör är snarare ett konstaterande än ett påstående. Djurgårdens allsvenska existens på 2000-talet har säsong efter säsong bestått av chanser om guld samt blöda om nytt kontrakt. Känslorna har minst sagt flödat på Stockholm Stadion de senaste åren, på gott och ont.
Putte Carlsson sa för något år sedan i 08-fotboll att både i botten- och toppstrider kommer det in nya krafter i klubben. I botten för att rädda klubben kvar, i toppen för att ta åt sig äran för framgången. Även om han själv var en del av dessa nya krafter vid första scenariot kan man inte undgå fördelarna med en mittenplacering. Vad än klubbdirektörer och liknande säger inför en säsong om långsiktighet gäller den enbart fram tills det går åt helvete. Det fick Zoran, Aral och Jeglertz erfara, det kommer Banda, Alvén och Wass också få kännas vid liknande utgång för trion. För att Djurgården ska vara en klubb att räkna med framöver behövs det lugn och ro efter allt strul inom föreningen. Prio ett måste vara en ny arena på Östermalms IP, en vision som kräver arbetsro för att kunna förverkligas. Även om en guldstrid givetvis är positiv kan den skada klubben på sikt. Nackdelarna med bottenträsket känns överflödiga. Tre år har Tommy Jacobsson sagt att han ger ordförandeskapet i Djurgården. Då ska klubben vara en stabil klubb med tillfredsställande ekonomi, stabilitet som man skapar genom stabila resultat på planen. Målsättningen är topp10 den här säsongen enligt herr ordförande , en långsiktigt bra placering.
Den 24:e april öppnar Gröna Lund för säsongen. Samma helg som Allsvenskan går in i omgång 8 och tabellen börjar sätta sig. Kalla mig bakåtsträvare, men även om berg-och-dalbanan alltid kittlar, väljer jag nog hellre nyckelpigan några år framöver, i alla fall om man får välja.