Fredagsmys: Joan Acocella om Judas-Touma
Sharbel Toumas comeback i Djurgården rör, av förklarliga skäl upp känslorna bland Djurgårdarna. Många skriker om Judas. Fredagsmys tar hjälp av den amerikanska essäisten Joan Acocella för att greppa vidden av den liknelsen. - Borde vi verkligen hata Judas?
Judas Iskariot är mannen som anses ha förrått Jesus och fått honom arresterad och korsfäst. Som skyldig till detta drabbas han av det eviga straffet, och tvingas för alltid utstå mänsklighetens hat och avsky. Hans namn har blivit synonymt med svikare och används om allt från krigsförbrytare till fotbollsspelare som byter mellan förbjudna klubbar. I den sista av dessa betydelser har judasbegreppet nyligen aktualiserats igen.
Först, berättelsen i korthet.
Under den kända Sista nattvarden (som förövrigt blivit en fresk av Leonardo) visste Jesus att det var sista gången han skulle träffa sina lärjungar. Han berättade detta för dem, och de blev förskräckta och frågade varför.
- En av er kommer att förråda mig, svarade Jesus och pekade på förfrågan om vem ut Judas genom att ge honom en brödbit. I den stunden berättas det att satan for in i Judas.
Hur som helst så nekade Judas till anklagelserna, men Jesus stod på sig och bad Judas skynda sig och göra vad han skulle göra. I ilska stormade Judas ut och det ville sig inte bättre än att Jesus profetia slog in. För trettio silvermynt gick Judas med på att kyssa Jesus inför prästerskapets soldater och på så sätt peka ut honom. Så skedde, Jesus greps och kunde korsfästas.
Vad inte lika många känner till är att Judas, direkt efter sveket, ångrade sig något oerhört. Han försökte lämna tillbaka silvermynten men när det inte gick slängde han dem på marken. I skammen och besvikelsen över sitt eget agerande tog han till slut sitt eget liv, antingen genom hängning eller genom att kasta sig i marken så att han sprack. Judas dog därmed innan Jesus gjorde det på korset.
Men rent filosofiskt och etiskt finns det vissa frågetecken kring denna bestraffning av Judas. Många framstående filosofer från olika tider har ifrågasatt sambandet mellan Judas handlingar och hans straff. En av dem är Joan Acocella som i en essä i the New Yorker ifrågasätter om Judas verkligen borde hatas så intensivt. Hennes argument är i huvudsak två:
1. Hade Judas verkligen en fri vilja?
Eftersom att Jesus förutsåg händelsen har Acocella, och många med henne, ifrågasatt om Judas själv medvetet fattade beslutet att förråda Jesus. Dessutom så var det ju faktiskt Jesus som ombad Judas att skynda sig att göra det. Denna tolkning får ytterligare stöd i vissa nyöversatta texter som påstår att Jesus bad Judas att frige honom ur sin mänskliga gestalt. Var det inte Judas beslut till att börja med känns det måhända lite märkligt att straffa honom för all evighet.
2. Vad blev konsekvenserna av handlandet?
I tvåtusen år har vi fått lära oss att Jesus dog på korset för mänsklighetens synders skull. Därigenom påstås Jesus ha räddat mänskligheten från att utrotas av Gud. Om det var Judas handlande som orsakade Jesus död vilken i sin tur räddade mänskligheten innebär ju det att om man straffar Judas för att han bidragit till att rädda mänskligheten. Visst känns det lite märkligt?
Jag säger inte att jag sitter inne med en bättre tolkning av detta kristna händelseförlopp än någon annan, men om det formar vår livsåskådning och uppfostran så mycket som det faktiskt gör, vare sig vi ser oss som kristna eller ej, är det väl inte mer än på sin plats att vi ifrågasätter och granskar de grunder vi gör våra antaganden på?
Och om ni undrar över vad detta har med Djurgården och fotboll att göra, fundera på dessa två frågor:
1. Var det bara Toumas beslut att lämna DIF?
2. Vad blev konsekvenserna av hans flytt?
I min bok är svaren att ingen spelare kan säljas mellan klubbar utan säljande klubbs godkännande. Som det fungerade på den tiden var det till och med förbjudet för en köpande klubb att höra av sig till en spelare utan att först ha en överenskommelse med den säljande klubben. Vilka valmöjligheter man som spelare har när ens klubb säger att man vill sälja en kan ni fråga den holländske storbacken Jaap Stam om. Dessutom, vilket visserligen ältats till leda på sistone, blev ju affären minst sagt lyckad för DIF. Faktum är att den försäljningen var det första steget på den utveckling som tog Djurgården till den absoluta toppen i nordisk fotboll, från ett läge som bara var marginellt bättre än mänsklighetens innan Jesu korsfästelse. Ruinens brant, verkligen.
Liknelsen med Judas är alltså kanske mer komplicerad än vad man först tror.
Men visst fan sved det i själen när han stack…
