Mallorca - Djurgården 2-1: Forum 1891 på väg
Djurgården genrepade inför den allsvenska omnstarten genom att möta den spanska ligafemman Mallorca i en träningsmatch i Eskilstuna. Forum 1891 stuvade in nästan hela redaktionen i en bil och åkte dit för att titta på. Vi fick se ett Djurgården som hängde med bra i första halvlek men kanske inte orkade hela vägen. - De hade ganska bra koll på oss i första halvlek, berättade Masllorcas nye danske tränare Michael Laudrup. - I andra inte lika bra, fortsatte han.
Något försenad kom matchen tillslut i gång. Djurgården mönstrade ett intressant lag efter 4-4-1-1-modell med Christer Youssef i en släpande forwardsroll bakom helt oprövade tillfäälliga vasalundslånet Teferi Tedla. På mittfältet fick vi åter stifta bekantskap med den allt mer sällan figurerande Sebastian Rajalakso som nu var tillbaka på den plats varifrån han gjorde målsuccé under sin debutvår i Allsvenskan för ett par år sedan. Något mål blev det nu inte, men en frispark som var mycket nära att vrida sig in i ena kryset under första halvleks slutminuter. I övrigt bjöd startelvan i sig inte på några större överraskningar även om vissa kanske höjde på ögonbrynen åt att Tommi Vaiho fick vakta Djurgårdens mål istället för Pa Dembo Touray som inte rapporterats skadad. För Kebba Ceesays del var det återigen tillbaka till högerbacksplatsen där tränarna tydligtvis helst ser honom. Inför matchen tonade ett antal frågor upp sig som särskilt intressanta.
Den första var hur Tommi Vaiho skulle klara uppgiften som målvakt mot det högkvalitativa motståndet.
Den andra var hur Djurgården skulle få sitt positionsspel att fungera för att stänga ytorna för Mallorca.
Den tredje var hur Djurgården skulle kunna få till stånd ett eget kortpassningsspel i den höga press som kunde förväntas av ett spanskt lag med dansk tränare.
Den fjärde var vad Teferi Tedla skulle visa sig vara för en figur.
Matchen inleddes i ett ganska makligt tempo och Djurgården hade inga större svårigheter att hinna med i spelet. Man hann komma upp i press och lyckades oftast väl med markeringsöverlämningarna i försvarsspelet. Allt eftersom minuterna gick blev det dock tydligt var Djurgårdens akilleshäl fanns och Mallorca började allt oftare avsluta sina avslut med inlägg mot den centrala ytan i Djurgårdens straffområde där mittbackarna stundtals missade i markeringen och Tommi Vaiho inte alltid visade den pondus man kunde önska sig. Inledningsvis blev dessa lägen däremot sällan speciellt farliga då inläggen och avsluten helt enkelt saknade lite kvalitet. Djurgården å sin sida inledde matchen med att försöka få till stånd det kortpassningsspel som man jobbat mot under hela säsongen utan att riktigt lyckas. Inte heller lyckades man särskilt bra under kvällens matchinledning. Passningarna slog sällan ut några lagdelar och bollen hamnade ofta på fötterna på felvända och/eller markerade spelare och flydde därför snabbt tillbaka till Djurgårdens backlinje där den tillbringade största delen av den första kvarten, som det kändes.
Symptomatiskt kan sägas om den situation under matchinledningen där Djurgården hade ett nummerärt överläge och möjlighet till kontring om bara Prince Ikpe Ekong petat bollen förbi en attackerande sistaförsvarare i Mallorca. Petningen dröjde dock från Prince och hela situationen rann ut i sanden. Kanske fungerade situationen ändå som en väckarklocka för Djurgården för när Mallorca efter hand fick allt bättre tag på bollen var det de snabba kontringarna som blev Djurgårdens motvapen. Ofta initierades dessa kontringar av Christer Youssef som hela tiden sökte boll och ofta hade en smart lösning för att starta kontring. När Teferi Tedla lärt sig hur han skulle löpa och fick med sig sina försvarare öppnades också andraytor för Christer Youssef att sätta passningarna på. Så var till exempel Sebastian Rajalakso och Petter Gustafsson nära att hamna i goda positioner.
Den sista spetsen saknades dock på passningarna, kanske för att löpningarna ändå var för få och lättlästa eller för att det på sätt och vis var ett nytt sätt att spela för Djurgården. I så fall kan det vara idé att träna mer på dessa för de slog i sanning ut Mallorcas lagdelar bättre än de "till-nästa-gubbespassningar" som vi tvingats vänja oss vid de senaste åren och kan därmed utgöra ett betydligt bättre hot mot motståndarna även i Allsvenskan. Jag tycker heller inte att det är ett tråkigt sätt att spela fotboll utan det är snarare dessa snabba kontringar som ger fart och fläkt till spelet. Därför propsar jag för mer sådant i dagens Djurgården, som också kanske borde fundera på att spela 4-4-1-1 även i framtiden. Rollen som släpande forward tycktes passa Christer Youssef suveränt och har man 4-3-3 som framtidsvision är 4-4-1-1 faktiskt inte ett dumt invänjningssystem.
I andra ändan tycktes Mallorcas huvudspelare komma allt närmare målet med sina attacker och plötsligt smäller det till i ribban sedan markeringesspelet fallerat.
I paus var känslan att Djurgården stått upp bra. Känslan stärktes i efterhand ytterligare av att den legendariske danske före detta storspelaren Michael Laudrup som numera tränar Mallorca delade den. Det hade visserligen hettat till mer kring Djurgårdens mål än kring Mallorcas, men Tommi Vaiho hade inte satts på några större prov och tycktes säker och bekväm i sitt spel för det mesta. Man hade lyckats centrera laget och jobba med överflyttningar vilket hade grötat ihop mittfälten i de båda lagen och förtsvårat Mllorcas kortpassningsspel och låtit Djurgården vinna en del bollar för att ställa om med och dessutom hade man hittat en ny passningsstrategi och anföll istället framåt med få tillslag och snabba kontringar. Teferi Tedla var en av de som mest bidrog till detta. Med sin snabbhet och fyndigt direkta skarvspel var han en trevlig bekantskap som kämpade hårt mot de spanska innerbackarna utan att särskilt ofta komma i farliga lägen själv. En annan starkt bidragande orsak var Christer Youssef som ofta hittade bollar in på de ytor som Tedlas löpningar rivit upp och där andra djurgårdare kunde löpa in.
Tyvärr inleddes andra halvlek med ett snabbt ledningsmål för Mallorca. Ett inlägg från vänsterkanten boxades undan av Tommi Vaiho. Utboxningen blev emellertid misslyckad och hann inte ens lämna straffområdet innan en mallorcaspelare kunde fånga upp den och rulla den behärskat i ett öppet mål. Tidiga mål i halvlekar tenderar ofta att slå an tonen för hela halvleken och så blev det i sanning även denna gång. Antagligen fanns det i publiken ett antal mallorcasupportrar för under långa stunder efter målet ljöd den vedervärdigaste av körer med ett helt gäng små baby-vuvuzelor. Den svajiga sången från kören tycktes svepa med sig matchen som efter målet ökade i tempo men samtidigt blev mycket mer slarvig. Att tempo och felprocent höjdes gynnade naturligtvis de snabbare och individuellt mer skickliga spanjorerna som under en period kunde briljera med sin fina teknik på små ytor innan de utnyttjade röran i djurgårdsförsvaret efter ett fall av Joona Toivio och satte matchavgörande 2-0.
Efter målet gör båda lagen en del byten och matchen tappar sin karaktär en del. Mallorca har forfarande en hel del boll, och kan till och med placera in ett tredje mål som dock döms bort, och Djurgården testar stundtals mallrocaförsvaret med småfinurliga omställningar, och kan avsluta matchen med att låta Kebba Ceesay pryda sin eminenta insats med att skicka in reduceringsmålet alldeles före slutsignalen efter fint samarbete mellan honom och Hrvoje Milic.
Djurgården har nu avslutat sin uppladdning inför den allsvenska omstarten och även om man i mötena mot det högkvalificerade motstånden blandat och gett en del resultatmässigt har man tagit tydliga steg framåt.
Bäva månne Kalmar?
