Krönika: All-in i ”Operation Östermalm IP”
Jag har varit en av pessimisterna som hävdat att Östermalms IP inte är realistiskt och erbjudit mig att personligen riva upp löpbanorna på Stadion. Verkligheten om en egen arena låter lika märklig som helt jävla underbar. Sätt champagnen på kylning, mailbomba politiker och lägg drömmar om eventuella nyförvärv åt sidan för stunden.
Den 7:e augusti 2004: Djurgården tar emot Landskrona på ”hemmaplan”. En solig helgdag som borde locka matchsugen storpublik. Trots över 11 000 personer ekar läktarna tomma och de som tagit sig dit gör det en aning pliktskyldigt och obekvämt. Efter två raka sm-guld skulle Djurgården expandera, Stadion och Östermalm byttes ut mot Råsunda och Solna. Historia, kultur och område fick läggas åt sidan när europa skulle erövras. Resultatet blev en sviken och missnöjd publik som tillslut smittade av sig på planen.
17:e september 2006: Två år senare. Djurgården är tillbaka på Stadion efter starka påryckningar från supportrarna. Men Stadion är ingen fotbollsarena hur mycket arenan än symboliserar vad klubben står för. Löparbanor som friidrottsmuppar genom insändare i DN till varje pris ska behålla, även om det rör sig ett fåtal tävlingar per år som omöjligt går att flytta på. Dock finns det reservalternativ. Denna dag står borgarna och flinar framför diverse tv-kameror, de har vunnit valet. Oavsett politisk åsikt jublar Djurgårdare runt om i landet, ett av vallöftena är nämligen markalternativ till en ny arena.
14:e juli 2010: Fyra år från valfläsket. Mitt i en tropisk värme som attackerat Stockholm har vi den lugnaste silly season sedan 90-talet (1890-talet alltså). F5-knapparna är sedan länge utslitna och forumen överfylls med krav om nyförvärv snarare än arenabyggen, kanske har senaste årens svek från jäva politiker gett optimismen en törn. Skämtsamt skojas det om att liva upp Tommy Jacobssons gamla förslag att flytta Djurgården (istället för Åtvidaberg) till Linköping. Mitt i allt detta går Djurgården all-in mot politikerna med en pressträff för att bilda opinion i frågan. Budskapet är klart, ”Ge oss vår arena, nu!”
Jag har varit en av pessimisterna som hävdat att Östermalms IP inte är realistiskt och erbjudit mig att personligen riva upp löpbanorna på Stadion. ”Ge mig en vässad yxa, ett flak redbull och en storbildsskärm med bilder från Råsunda-säsongen 2004 så är jag klar innan gryningen” citat från de mörkaste stunderna. Så långt behöver de alltså inte gå, 230 meter med Google Maps för att vara exakt. Verkligheten om en egen arena låter lika märklig som helt jävla underbar. Det är vår framtid vision och kanske verklighet, samtidigt som vi slipper göra avkall på klubbtillhörighet och arv. Godkänns inte denna arena, kommer vi aldrig mer se ett arenabygge i Stockholms innerstad. Mer tillmötesgående kan man inte bli med ”världens mest miljövänliga arena” samt självfinansiering.
Sätt champagnen på kylning, mailbomba politiker och lägg drömmar om eventuella nyförvärv åt sidan för stunden. Kom igen nu Madde, leta fram den där gröna ”approve”-stämpeln så bjuder vi på årskort livet ut inklusive kanelbulle i pausen. Med KDF i ryggen och Knivsta i himlen kan detta gå vägen.
Slut samman, Djurgårdsfamiljen.
