Forum 1891 möter Carlos Garcia
Det har gått ett halvår sedan Carlos Garcia lämnade Djurgården och Sverige för äventyret och proffslivet i Italien och Juventus. Nu har vi träffat honom för att höra hur omställningen gått. Även hur han följt DIF från Italien.
Carlos Garcia flyttade för ett halvår sedan till Italien och Juventus. Lämnade spel i Djurgårdens ungdomslag för att gå till en av världens största klubbar. Ett enormt stort steg att ta för en 16-årig kille från Stockholm. Nu har Forum 1891 träffat honom för första gången sedan flytten till Turin.
– Det har varit mycket bra och lärorikt, både fotbollsmässigt och på ett personligt plan. På planen känns det som jag utvecklat det mesta men framförallt små tekniska och taktiska detaljer som jag inte hade någon aning om innan. Sen har jag också lärt mig att ta hand om mig själv på ett annats sätt i och med att jag flyttat hit ensam utan min familj. Mina övergångspapper blev klara ungefär precis samtidigt som slutspelet skulle börja, så innan dess fick jag bara träna och det var lite frustrerande.
På grund av att övergången blev försenad hann Carlos inte spela något i slutspelet för Primavera-laget, men fick mycket speltid i Allievi Nazionale-serien.
– Primavera-laget(Reservlaget) åkte ut i första slutspelsomgången. Så därmed fick jag spela slutspelet i Allievi Nazionale-serien, den mest prestigefyllda serien efter Primaveran för oss som är födda 1993. Där tog vi oss till final där vi dock förlorade mot Roma med 1-0.
När vi talade för sex månader sedan så hyllade Carlos Putte Eklöf, Lasse Ericsson och fystränaren Palmar Hreinsson, han kommer bra överens med tränarna i Italien men medger att relationen till dem är annorlunda än i Sverige.
– Det är väldigt stor skillnad på relationen mellan spelarna och tränarna här borta jämfört med i Sverige. Tränarna byter om i eget omklädningsrum. Alla spelare tilltalar alla tränare i ni-form och dylikt. Respekten för tränaren är mycket större här än i Sverige. Det är aldrig någon som säger emot tränare. Det är lite mer lättsamt i Sverige. De pratar italienska med mig. Men de visar med hjälp av kroppsspråk hur de vill att det ska se ut. Men jag lärde mig språket väldigt snabbt så hann aldrig bli något problem för mig.
Carlos trodde för sex månader sedan att omställningen till Italien skulle bli lättare för honom än för andra ungdomsproffs eftersom han har centralamerikanskt ursprung och redan talade spanska.
– Ja det har det varit, i och med att jag bor på spelarhotell tillsammans med många av de andra spelarna var det heller inget problem med dem. Men jag tror ändå att man måste våga ta för sig och ta plats för annars blir man garanterat utfryst. De kommer inte att komma fram till dig och bjuda in dig på det sättet.
Många kanske tror att livet som ungdomsproffs är väldigt ensamt, men det tycker inte Carlos.
– Nej, i och med att man bor tillsammans med många andra spelare blir det ju att man hänger ihop varje dag. Så det är inga problem alls.
Även om flytten och omställningen gått bra för Carlos så medger han att man i vissa stunder skulle vilja ha familjen på plats.
– Det "jobbigaste" är väl att man saknar sin familj men det är inte så att jag går runt och tänker på att jag saknar alla hemma och att jag längtar tillbaka till Sverige, absolut inte. Men självklart finns det stunder då jag skulle vilja ha min familj här. Men jag pratar dagligen med mina föräldrar och folk hemma så jag känner ändå att jag har dem med mig hela tiden.
Innan Carlos valde Juventus så var han även i England och provspelade för Tottenham. Men han har alltid hävdat att han italienska fotbollen passat honom bättre. Även fast det är stora skillnader på den svenska och italienska skolan.
– Skillnaderna är stora. Spelarna här borta tänker fotboll på ett annat sätt, spelar smartare. De vet sina styrkor och utnyttjar dessa till max. Rent spelmässigt är spelet här borta mer tekniskt och mer taktiskt i Italien.
Hur har du följt DIF när du varit i Italien?
– Jag har ganska mycket dötid så jag följer DIF så gott jag kan. Tittar på spelarintervjuer, läser matchreferat, spelarbedömningar och så följer jag såklart DIFTVs Full Fart Framåt. Jag har en del kontakt med spelarna i U21-gruppen och även Prince. Jag har sett två stycken matcher på knackig webb-tv, Göteborg-DIF och sen derbyt mot AIK.
Även om han lämnat Djurgården och Sverige och är fokuserad på att ta sig upp i Juventus så är ändå intresset för Djurgården stort.
– Jag firade derbysegern med en glass på glassbaren nedanför hotellet tillsammans med min rumskamrat, Manuel Fischnaller, som hade tippat på en Djurgårdsseger.
Carlos trodde i vintras att André Calisir skulle vara näste man från juniorerna som skulle ta en plats i A-laget, vilket man måste ge honom rätt för. Han tycker att det är en rolig överraskning att Wass och Banda vågat släppa fram så många unga killar.
– Det är en rolig överraskning att så många unga spelare har fått chansen i a-laget, så som Danilo Kuzmanovic, André Calisir och Philip Hellquist, och dessutom gjort det väldigt bra.
Även om Carlos följer Djurgården så gott han kan så vågar han inte uttala sig om vad som gått snett i DIF på sistone.
– Jag har sett för lite matcher för att kunna uttala mig om det, men jag läser överallt att Djurgårdens spel kommer gynnas av att planerna blir bättre nu under sommaren. Så jag antar att hösten kommer bli mer framgångsrik än våren. Däremot måste man börja se till att ta poäng även på bortaplan.
Under sommaren var Carlos hemma i Sverige och hälsade på vänner och familj.
– Jag var ute och cyklade tandemcykel på Djurgården med min kusin då passade jag på att svänga förbi Kaknäs och hälsa på grabbarna i laget.
Visst är Kaknäs bättre än er träningsanläggning i Juventus?
– Haha, kanske inte just som träningsanläggning. Men Kaknäs är lite mer hemtrevligt och lugnare. De är bra på olika sätt.
17-åringen har dock inga planer på att flytta hem redan nu, vilket inte är så konstigt heller.
– Hehe, som jag sa när jag lämnade så är det för tidigt att säga just nu. För tillfället koncentrerar jag mig bara på att ta mig upp i Juventus organisation och har inga planer som helst på att återvända till Sverige. Men om jag en vacker dag återvänder till Sverige så är Djurgården självklart första valet.
Har du någon sista uppmaning till DIF-fansen?
– Fortsätt arbeta för att Djurgårdens ska få bygga sin arena på Östermalms IP, då det är nyckeln till all fortsatt framgång för DIF! Se även till att åka på bortamatcherna och gå på matcherna på Stadion, då publiksiffrorna varit lite för låga hittills.
