Fredagsmys: Pissa inte på vår vision!
Sommaren hänger desperat kvar och vi samlas i massor i Humlegården. I en sporadiskt återkommande miniserie passar Fredagsmys på att undervisa om de statyer och konstverk man kan se i krokarna kring Kungliga biblioteket. En av dem antas symbolisera det förflutna och framtiden och, med lite god vilja, Djurgårdens vision. Pissa inte på den!
Att sommaren tycks hänga kvar och Allsvenskan är i gång igen är bara två av anledningarna att samlas i Humlegården. Där gäller heller inte det i andra parker vanliga alkoholförbudet vilket gör det till en perfekt uppvärmningsplats inför, till exempel, morgondagens match mot Häcken. Vi sitter där och sjunger upp medan ölen rinner ner. När vi blir kissnödiga smiter vi iväg en bit från kompisgänget och tar kanske skydd bakom ett träd eller någon av de många statyer som pryder parken. Men vad är det egentligen vi pissar på? Enligt Fredagsmys är det i mångt och mycket vår egen vision. Sluta med det!
Farfadern (eller L´Aiëul som den heter på franska) skulpterades ursprungligen i gips av den svenske skulptören Per Hasselberg (som inskriptionen i skulpturens fundament även minner om). Efter Hasselbergs död göts skulpturen om i brons för att placeras vid Kungliga bibliotekets västra gavel i Humlegården där den ännu står och ibland agerar skydd för kissande blåränder.
Konstkännare brukar analysera mannen i skulpturen som en symbol för det åldrande livet. Det är i vårt åldrande som hela vår historia döljer sig. En åldrande man har genom åren skaffat sig allt större och starkare kunskaper om såväl världen som sin egen person. Man brukar, när man kommit upp i åren, ha en helt annan trygghet i sig själv. Man kan med stolthet minnas olika skeden i livet vilket gör att man kan uppträda med en särskild pondus.
För Djurgårdens del gäller det i detta avseende att inte glömma den stolta historia man trots allt bär på. Med elva SM-guld tillhör man den absoluta toppen inom svensk fotboll och med det särskilt lyckade 00-talet är man fortfarande varje svensk idrottsledares våta dröm. Visserligen har vi på senare år sett betydligt mer sparsmakade framgångar och röster har höjts om att det är dags att lägga storhetstiden bakom sig och glömma den. Förslag har till och med lagts om att Forum 1891 borde byta utseende på sin högerspalt. Pokaler och guldhjältar sägs skicka fel signaler.
Men gulden är en del av vår historia som vi ska vara stolta över och hedra. Det är nämligen så att den dan man glömmer sin historia är den dan man upphör att existera. Den åldrande mannen i skulpturen har därmed en uppgift att fylla. Han måste påminna kissnödiga och uppladdade djurgårdare om tyngden i deras historia. Med hjälp av den åldrande mannen ska vi hålla våra huvuden högt och gå med stolthet i med- som motgång.
Den nakne lille gossen i statyn brukar samtidigt analyseras som en symbol för det nyss påbörjade livet. Det är i det nyss påbörjade livet vi förvarar alla våra drömmar och förhoppningar. Det lilla barnet har alla möjligheter i världen och kan växa upp till vad som helst. Varenda unge är en förhoppning om en bättre värld.
Djurgården har, vilket det ofta tjatas om i Fredagsmys, nyss gett sig ut på en ny resa. Metamorfosen skall göra klubben till en svensk stormakt igen, och det ska ske med ett nytt lagbygge, ny ledning, nya visioner och en ny arena. Visionen är tydlig; att skapa en ny värld där de goda (läs Djurgården) vinner. Vi har ännu inte fått svar på hur detta nyss påbörjade liv faller ut för Djurgården, men det känns mycket spännande att se vad det blir av den lille nakne gosse som är Djurgården.
Farfadern av Per Hasselberg kan alltså sägas symbolisera båda de benen som vår identitet som djurgårdare vilar på; den stolta historien och den spännande framtiden. Att använda den fina skulpturen som skydd när man kissar, eller till och med kissa på den, skulle alltså kunna jämställas med att kissa på vår historia och vår framtid och därigenom på hela vår identitet. Låt gärna bli det!