Kalmar FF - Gefle3 - 0
Djurgården - Häcken 0-3: Stölden på Stadion
Signalementet är tydligt. En liga i getingdräkter uppges ha bestulit Djurgården på tre poäng i samband med kvällens allsvenska fotbollsmatch på Stockholm Stadion. - Vad ska man säga? Det är ju lite enkla mål, tyvärr, suckar en uppgiven Sharbel Touma strax efter händelsen.
Solen stekte på läktaren och himlen färgades blå och det såg verkligen ut att bli Djurgårdens afton. Under eftermiddagen hade många av oss deltagit i en demonstration som ville se "Ja" till ÖIP. Demonstrationen blev just en sådan trevlig och positiv tillställning som demonstrationer ska vara men sällan lyckas bli och det förefaller otroligt att någon politiker skulle kunna neka oss detta nu. Efter demonstrationen skulle festen fortsätta med allsvensk fotbollsunderhållning när Djurgården mötte Häcken på Stockholm Stadion.
Båda lagen hade påstått sig vilja spela en positiv och publikfrämjande fotboll och festhumöret verkade inledningsvis bestå även från läktarhåll. Gamla klassiska sånger böljade fram från den månghövdade klacken och även om spelarna inledningsvis verkade lite skrämda var det länge en trevlig tillställning på planen också. Djurgården, som sedan en tid har den osunda ovanan att släppa in mycket tidiga mål, tycktes inledningsvis ha prioriterat det försiktiga spelet och jobbade hårt för att få fatt i häckenspelarna i defensiven. Därför såg det inledningsvis kanske lite avvaktande ut. Men efterhand fick djurgårdarna tag i motståndarna och började vinna dueller på ett sätt som vi inte sett på så länge att vi börjat tro att spelarna inte kunde det. De kan de. Det visade de idag.
I takt med att allt fler dueller vanns och allt fler passningar sattes till rätt adress kunde Djurgården ta över matchen. Kebba Ceesay fyllde på längs högerkanten och väggspelade sig fram med vännen Christer Youssef och fick sånär ett bra läge till höger i straffområdet. Christer Youssef spelade senare vägg även på vänsterkanten och blev av Philip Hellquist framspelad i ett mycket bra läge där Häckens ofta skicklige målvakt Christoffer Källqvist dock kunde rädda till hörna. Christer Youssef sköt, Mattias Jonson sköt och jag tror till och med att även Joona Toivio sköt. Den enda som inte tycktes skjuta var den ensamma spjutspetsen Kennedy Igboananike. Häckens backlinje sjönk njämligen väldigt långt bak och ytorna för Djurgårdens expressforward blev inte så stora. I stället ägnade han sig åt ett förtjänstfullt defensivarbete och styrde och pressade häckenbackarna så till den milda grad att han under första halvlek kunde vinna boll fler gånger än vad en vanlig defensiv mittfältare gör på en hel match.
Häckens centrala mittfält imponerade visserligen med sin teknik och spelskicklighet men med förvånansvärt mogna mittfältsparet i Djurgården, Philip Hellquist och Kasper Hämäläinen, hårt kämpande och med Kennedy Igboananikes höga presspel kompletterat av Christer Youssefs kloka positionsspel där bakom var det Djurgården som oftast kunde erövra bollen centralt i banan och ställa om och skapa situationer. Men målet lät vänta på sig trots allt.
Andra halvlek började ungefär som den första. Djurgården avvaktade något i rädsla för att springa bort sig och släppa in ett tidigt, förödande, mål. Så småning om får man dock tag på motståndare och boll igen och kan börja ställa om i farliga lägen igen. Men något mål blev det inte.
Mitt under all djurgårdspress kunde Häcken vid ett par tillfällen ställa om skickligt i bra kontringar. Men då de ofta var så få spelare i sina omställningar kunde det för dagen välfungerande finska mittförsvaret i Djurgården avvärja och ofta till och med kontra i gengäld. Men till slut sprack det. I en situation som egentligen inte ens var en situation lyckas domaren hitta en frispark till Häcken långt nere mot kortlinjen på Djurgårdens högerkant. Varianten var gammal och enkel men obarmhärtig. Djurgårdsspelarna blev lite för ivriga att försvara första stolpen och med en enkel bredsida kunde bollen rullas in till en ensamstående Jonas Henriksson vid straffpunkten. Hans skott blev egentligen inge vidar, men efter att ha touchat en djurgårdsförsvarare och ändrat riktning kunde bollen långsamt och retfullt dala in över Pa Dembo Tourays utsträckta armar och 0-1 var ett faktum. Ett förbluffande faktum, men dock ett faktum.
Efter målet fortsatte ett något skärrat och stressat Djurgården att vinna dueller på det centrala mittfältet och vaska fram lägen, Philip Hellquist löpte klokt under hela matchen men när han sparkades omkull i straffområdet och varnades istället för att få straff insåg alla vilken typ av kväll det skulle bli och feststämningen avtog markant. Den ende som fortfarande trodde att det var kalas var tydligen Pa Dembo Touray vars agerande vid 0-2 närmast får ses som en present till Häckens väldige forward Mathias Ranegie. När tilläggstiden sedan gav ett tredje mål till Häcken var det ridå ner och alla gick hem från festen med grusade förhoppningar. Bestulna, förnedrade och skakade,med en dålig eftersmak i munnen. Och inte på det bra sättet som när man vaknar upp efter ett lyckat kalas.
