Helsingborg-Djurgården 3-3: Ska man vara nöjd?
Inte trodde man på att Djurgården skulle lyckas ta en poäng på Olympia, men visst grämer man nog sig över att man tappar ledning två gånger och inte lyckas vinna trots att man gör tre mål och spelar med en man mer i hela andra halvlek.
Första halvlek
Djurgården började matchen slarvigt, så fort man fick tag i bollen lyckades man tappa den direkt. Vilket ledde till att Helsingborg hade mycket boll. Dock utan att skapa de där riktigt vassa målchanserna. Erik Sundin var riktigt pigg och delaktig i allt som Helsingborg skapade offensivt. Han snurrade upp Lyyski rejält men avslutade mitt på Dembo i mål. Hans anfallskollega Rasmus Jönsson var väldigt osynlig under första halvlek.
Den enda som utgjorde ett hot i DIF var Kennedy som är så fantastiskt snabb och löper på allt han ser. Han ställde till det två gånger för Pär Hansson i Helsingborgs mål men HIF-målvakten lyckades gå vinnande ur båda duellerna.
Helsingborg fick en till chans när Haginge tvingades kapa Lindström på gränsen till straffområdet, Erik Edman drog frisparken stenhårt på Dembo. Djurgården skapade sitt första etablerade anfall i den 34:e minuten, och belönades med en hörna, Philip försökte slå en kort variant men Youssef misslyckades med att peta tillbaka bollen så det hela ledde till en farlig HIF-kontring, som i sin tur ledde till en hörna.
HIF hade flyttat fram mycket folk och Edman var ensam kvar i mittcirkeln när bollen kom och han kände förmodligen att Kennedy var precis bakom honom, när Edman misslyckades med att skicka iväg bollen så spurtade Kennedy förbi honom satte enkelt bollen i mål! Och endast en minut efter målet så delade Lantz ut en tvåfotstackling på målskytten som belönades med ett direkt rött kort. Domare Martin Hansson delade direkt efter detta ut ett gult kort till Kennedy för filmning, Kennedy var verkligen i händelsernas centrum i slutet på första halvlek.
Andra halvlek
Helsingborg såg verkligen ut att fått sig en hårtork i paus och det hjälpte, Gerndt byttes in och kvitterade omgående, snyggt framspelad av Rasmus Jönsson, och bara två minuter efter det stötte han bollen på Joona Toivio och i mål. Och Djurgården hade tappat alla de tre poängen man hade på några minuter.
Jonson försökte väcka laget och kapade en spelare rejält, hela Helsingborg skrek på rött kort, vilket det verkligen inte var då Jonson inte gick in med några dobbar eller så. Jonson lyckades med sin plan och några minuter senare gick han på en solorush och stötte in 2-2 bakom Pär Hansson. Innan dess hade Djurgården bytt ut Kennedy och tagit in Oremo, nu bytte man ut en osynlig Youssef och tog in Touma. Effekten skulle inte dröja särskilt länge utan bara någon minut senare avlossade Touma ett skott med vänsterfoten som gick in i Pär Hanssons bortre hörn. Nu hade DIF återigen en chans att försvara sin ledning. Med 20 minuter kvar blev det ett krig, mycket hårt spel, och chanser åt bägge håll.
HIF hade givetvis det mesta av spelet och Jani Lyyski höll på att skicka bollen i eget mål men Dembo var med, sen fick Philip Hellquist en chans som lär hålla honom sömnlös inatt. Ett friläge med fem minuter kvar dock lyfte Philip bollen över och Helsingborg hade fortfarande chans till poäng. Och den tog man. Klockan hade tickat över 92 minuter när Edman slog ett inlägg som tog i bakhuvudet på Joel Perovuo och studsade till den enda Helsingborgspelaren i straffområdet, Alexander Gerndt som dundrade in kvitteringen och ridå ner.
Ska man vara nöjd med en poäng på Olympia? Eller gräma sig över att DIF två gånger har ledningen i matchen och tappar den?
