Krönika: Djurgården är rädda för sina fans
Djurgården Fotboll är en underbar förening på många sätt. Högst upp i tornet sitter riktigt smarta män med hjärta för klubben, ledarna är kompetenta och fansen är passionerade. Jag känner emellertid att relationen mellan styrelsen, ledarna och fansen lämnar mycket i övrigt att önska.
Jag är medveten om att jag är ute på riktigt hal is med släta sulor. För jag har i ärlighetens namn ingen aning om hur min klubb fungerar. Jag vet inte vilka som bestämmer över vad, vad de egentligen gör, vad de egentligen vill och vad de egentligen tycker. Det är kanske just där skon klämmer. Som supporter till en klubb ska jag veta exakt hur allt hänger ihop med ordförande, styrelseledamot, manager och tränare. Jag har visserligen fått information om vem som gör vad, det är bara det att jag inte riktigt köper det. Den svåraste pusselbiten heter Stefan Alvén. En jurist som över en natt fick det sportsliga ansvaret över en av Sveriges största klubbar. Själv säger han att hans jobb är att styra upp resor och möten.
Jag undrar vem som får ta smällen när något går snett. Advokaten eller "de skyldiga"? I det här fallet tror jag det blir advokaten. Stefan Alvén är utbytbar och skör, men ändå så skyddande. Går något snett ska inte fansens missnöje riktas mot Putte eller Tommy, då blir det jobbiga medlemsmöten varje år. Istället ska en gammal mittfältare agera målvakt och ta smällen. Stefan Alvén är "sportsligt ansvarig". Men det är Putte och Tommy som tar besluten. Detta är ett långskott, från höften, från fondläktaren till familjeläktaren. Men jag kan inte undgå att se Stefan Alvén som en perfekt marionettdocka.
Efter Lennart Wass uttalande om publiken i Helsingborg levererar både Alvén och Jacobson några populistiska citat för att lugna massorna. Wass är rädd för konsekvenserna av fansens buande. Alvén och Jacobson framstår som livrädda för konsekvenserna av Wass uttalande.
Varje vecka hyllas publiken, efter ledande frågor. "Vad tycker du om fansen?". Det finns bara ett svar på den frågan. Svarar någon fel blir någon annan orolig och korrigerar svaret.
Wass uttalande tyder på att han är rädd för burop. Jacobsons pudel å Wass vägnar tyder på att nämnda ordförande är rädd för uppror. Stefan Alvéns existens i klubben tyder på att styrelsen är rädda för att lastas för sina egna misstag. Jag tror inte på något sätt att det var tänkt från början att Djurgårdens manager ska fungera som marionettdocka. Men jag är rädd för att den rollen liksom "växt fram", som dem själva säger.
Lennart Wass måste lära sig själv och sitt lag att tåla press. Hela DIF måste sluta se fansen som fransmän, redo att starta en revolution.
Hunden bits bara om man är rädd för den.
(Åsikterna är skribentens och behöver inte stämma överens med redaktionens.)
