Gästkrönika: Ungdomsatsningen - ett fegspel
Forum 1891:s främste gästkrönikör har gjort det igen. I den här krönikan kritiserar han klubbens ungdomssatsning som han menar förvandlats till ett fegspel. - Långsiktiga mål låter ofta trevligare i februari än på hösten, skriver han.
När Djurgården för några år sedan satte upp målet att i framtiden ha 40 % startspelare från de egna leden var det många som log sarkastiskt. Ungefär samma min man får när AIK säger att de ska vinna Champions League eller när Hammarby hävdar avancemang, man vet att det omöjligen kommer att hända. När jag i matchprogrammet mot GIF Sundsvall 2008 för första gången läste om visionen fanns det bara en spelare man trodde kunde ta klivet upp om några år; Philip Hellquist. I en trupp fylld av lyckade och misslyckade värvningar kändes han som det enda arvet sedan Mikael Dorsin lämnade Vallhallavägen.
Dock blev ironin framtidstro när Tommy klev in i klubben med Putte i sin högra hand. Förutom 25 miljoner, arenakrav, Pekka x 4 + Daja lovades en satsning på ungdomarna. Djurgården skulle bli en föregångare när det gäller att plocka upp talanger till A-truppen. Ungdomsgrupper och satsning på U21-laget var nyckeln. Dessvärre hände detta i samband med att Carlos Garcia skrev på för Juventus. Vår största talang genom tiderna (?) lämnade utan en allsvensk match i bagaget, trots att Mackan och Toni knappast rosade marknaden förra året. Innan honom hade även Ricardo Grey i samma ålder lämnat för utlandet med likvärdigt allsvenskt facit.
En ungdomssatsning ska vara just en satsning på framtiden. En sån ska man akta sig för att kritisera i ett för tidigt skede, de verkliga resultaten kan nämligen komma först om 3-5 år, i bästa fall. Det man kan ifrågasätta är istället vilka steg klubben tagit i utvecklingen. Unga spelare som Ayuba och Milic har satts i en frysbox i en ännu större frysbox. Bänken i U21 talar väl sitt tydliga språk? Adam Outinen lämnar för Sirus. Danilo Kuzmanovic samt André Calisir petas match efter match från truppen, trots att mindre talangfulla får chansen, trots att truppen oftas bara består av 17 spelare istället för 18 spelare och trots att de aldrig gjort bort sig, snarare tvärtom. Argentinska Lucho hämtas in på ett korttidskontrakt, trots att vi bygger för framtiden. Borde inte det vara att ge talangerna chansen?
Var är felet då? Jag tror Wass & Banda med Alvén som en hök över deras axlar, samtidigt som Putte säkert även vill röra lite i soppan, blir minst tre kockar för mycket. Utan tydliga roller i tränarstaben är det lättare att tillsammans plocka ut säkra kort. Långsiktiga mål låter ofta trevligare i februari än på hösten, speciellt när förlusterna kommer. Som nya tränare är pressen hög och förtroendet skört, då är det lätt att satsa på äldre spelare för att veta mer exakt vad man får ut. Oddsen blir lägre, överraskningen mer osannolik och plötsligt står vi där igen med endast en egen produkt som realistiskt kan ta en plats i startelvan; Philip Hellquist.
