Fredagsmys om meningen med det hela
Ända sedan människan lärde sig att ställa frågor har en och samma fråga upptagit lejonparten av det mänskliga medvetandet. Vad är meningen med livet? Under de senaste säsongerna har vi djurgårdare upplevt en ganska tist period. Fjärran från stora segrar, ära och berömmelse. Säsonger som, i ärlighetens namn, fått flera av oss att fråga: vad är meningen med det hela?
Jag känner flera personer som börjat tvivla. De går på matcher mer och mer sällan och frågan är om de ens kan räkna upp startelvan från senaste matchen mot GAIS. För många låter de kanske som medgångssupportrar, men jag vet att det inte är det som är felet. De upplever helt enkelt en liten troskris. De undrar helt enkelt vad som är meningen med det hela.
Samma fråga har drabbat folk i gemen även inom andra områden och till och med, som i ingressen, om livet självt. För att besvara frågan om meningen med livet har människor uppfunnit vägledningar. De kallas religioner. Vi brukar säga att det finns fem stora världsreligioner, hinduism, buddhism, judendom, kristendom och islam. Av dessa fem är de ter sista så nära besläktade att de ofta beskrivs tillsammans under etiketten ”de abrahamitiska religionerna”. Om dessa religioner får man tycka och tro vad man vill. Men meningen med dem har alltid varit att hjälpa människor att hantera sina eviga frågor.
När jag satt på en sportbar i stan och såg Djurgården spela fotboll senast samtidigt som jag i min ensamhet lade alldeles för mycket pengar på dålig öl och tråkig barmat var det inte utan att jag själv ställde den eviga frågan. Och under långa stunder var den faktiskt ganska svår att besvara. Därför sökte jag mig till de fem stora religionerna i hopp om att de skulle kunna ge mig vägledning.
I en skrift om islam finner jag att meningen med livet är tredelat. För det första handlar det om att dyrka Allah och följa de föreskrifter han har givit oss som vägen till ett gott liv. För det andra gäller det att representera Allahs auktoritet på jorden och utgöra hans ställföreträdare. För det tredje handlar det om något så profant som att befolka jorden.
Kanske låter det ovant i sekulariserade västerlänningars öron att Djurgården skulle dyrka Allah och vara hans ställföreträdare på jorden. Men så konstigt som det låter tycker jag mig ändå se vissa poänger här. Människan ska vara Allahs ställföreträdare eftersom att hon ligger längst fram i den utveckling som religioner ogärna kallar vid namn men som vi sekulariserade människor kallar evolution. Att leda genom att ligga främst i utvecklingen var tidigare en målsättning för Djurgården och har på senare tid åter seglats upp som ett mål.
När frågan dyker upp om några veckor, under en regnig sen söndagseftermiddag på Stadion, vad som är meningen med det hela skulle man alltså utifrån islam kunna svara att meningen är att vi ska leda utvecklingen och vara föregångare på jorden.
Det är egentligen samma sak med kristendomen. Visserligen finns det en tanke om att meningen med livet är att få uppleva när den förlorade gudsgemenskapen blir helad så att man åter får komma i harmoni med Gud igen. Men jag tror inte att vi kan vänta oss att Niclas Rasck kommer göra någon comeback. Återstår då den andra meningen med livet. Den som säger att meningen med livet är att överlåta sig i Jesu händer. Nu blir det lite oroligt i de sekulariserade öronen igen, va?
Men när man sätter sig in i hur uttrycket egentligen har tolkats och förstår att uttrycket ”överlämna sig i Jesu händer” egentligen är en metafor för att skaffa sig en målsättning i livet och sedan se hur det går med den.
Det är ju egentligen just där vi befinner oss i nuläget. Kanske är det just i vårt fall som vi slutgiltigt kan bevisa att kristendom och islam i princip är samma religion. De har i alla fall samma svar på den eviga frågan. I alla fall när det är Djurgården som frågar.
Vad judendomen anbelangar ser den meningen med livet som att använda den kapacitet och den förmåga vi fötts med för att bli den bästa person vi kan bli, inte bara för vår egen skull utan också för hela mänsklighetens skull.
Att leda världsskapelsen och utvecklingen tycks alltså vara meningen med livet för samtliga abrahamitiska religioner. Så kanske är det det vi ska tänka på när höstkvällen blir kall och jävlig och mittenträsket i tabellen inte värmer så som det borde. Meningen med det hela är att vi ska försöka uppnå vår målsättning, som ju av en osökt slump råkar vara just att inom kort åter leda utvecklingen igen.
Inte bara för vår egen utan också för hela mänsklighetens skull.
