Lagbanner

Gästkrönika: Om DIF och sånt

En gästkrönika från DIFferent landade i vår mailbox.

OM DIF OCH SÅNT

Det kan vända snabbt.

För bara dryga 2 år sedan harvade våra älskade hjältar längst ner i botten av den allsvenska tabellen. Målvakter med såpahänder, kobenta backar med blyfötter, tröga mittfältare och målsumpande forwards hade förstört ytterligare ett DIF-år. Enda ljusglimten, en ung syrian på vänsterkanten, lämnade det sjunkande skeppet, till råga på allt för ett inte allt för populärt lag från de norra förorterna. Min kära hustru frågade om det inte var dags att byta lag. Jag grubblar fortfarande på om hon sa det av okunnighet eller om hon retades.

Ett halvår senare, på Stadshagens grus, sprang killar som Rami, Adde, Abbe in med vackra DIF-tröjor på överkroppen. Flera med mig kände att något var på gång. En kompis med sympati för IFK:arna i Östergötland ringde mig mitt i matchen. Jag sa till honom att ”Nu jävlar är vi faktiskt på gång, det här är början på något”. Han ångrar fortfarande att han skrattade så åt det…

Man vet vad man har.

Förr var man glad för en gammal avdankad center av dåvarande division 1-snitt, som kunde skjuta oss upp till allsvenskan. Visserligen åkte vi ju ner igen, men det var man ju liksom van vid, så det gick väl det också. Då kunde vi ju vinna ettan igen. Dessutom var enda vägen upp, så det kunde ju inte bli värre. Man visste hur det såg ut, och hur det förmodligen skulle se ut nästa år…

Aldrig är man nöjd.

Nu står vi här. Spelarna i laget har epitet som ”Årets nykomling”, ”Årets värvning”, silvermedaljerna hänger nyputsade i troféskåpet, europadörren står på vid gavel. Frid och fröjd, livet leker.
Men då slår det gamla, härdade DIF-hjärtat till. Har vi inte för många mittfältare nu? Har vi råd med en back och en forward också? Var det underskattning från motståndarna som hjälpte oss förra året? Andra året skall ju vara svårast. Sprätter vi för mycket pengar nu och slutar som Götet och Gnaget, med ett stort hål i botten på skattkistan? Nu när vi nått toppen finns det ju bara en väg, och det är ju ner…

Det blåser på toppen, och plötsligt ser man en 6:e plats i nästa års sluttabell som en katastrof. För att i nästa sekund tänka att vi kanske ändå har chans på den ädlaste av medaljer. Men då är ju som sagt enda vägen ner, det dilemmat som mysgubbarna från den lilla betongarenan vid globen står inför. Eller kan vi spela jämt med italienska lag i UEFA-cupen. För att plötsligt fundera på om vi får några pengar för Kim när vi åker ner. Eller…
Ja, det är inte lätt att handskas med framgångar heller, inte som djurgårdare i alla fall…

Ny arena = nytt spelsystem?

Ok, så ett av ”problemen” är att vi har en hel radda av skickliga mittfältare, men bara vågar använda 3 åt gången. Ett annat är arenafrågan. Varför då inte göra såhär:
En fotbollsplan får ha måtten 60-90 meter x 90 – 120 meter. Så låt oss skippa 4-3-3, 3-4-3 och allt vad det heter, bygga en ny arena med planmåtten 90X90 meter, alltså en kvadrat. Tänk er Barcelona, med Patrik Andersson i spetsen, komma in i UEFA-cupen borta mot DIF, se en fyrkantig, 90 meter bred, fotbollsplan och mötas av ett hungrigt DIF med uppställningen 4-6. Alltså, fyrbackslinje och 6 spelare framåt, Abbe- Källström – Adde – MP – Rehn – Bärlin. Smaka på den.

Vinna och försvinna?

Det är inte lätt att behålla en skyttekung. För två år sedan vann Wowoah den interna skytteligan före Gallo. Sedan försvann de båda från DIF. I år var det Jones som vann, för att snart försvinna. Kan någon av Kitten och Walle näta så mycket nästa år att vi får lov att sälja dem också?

Blåblå ända in i benmärgen?

Man imponeras ständigt av dessa frusna stackare, med Cubillas, Pike och Mygel i spetsen, som står där hela dagarna och kränger DIF- och Järnkaminsprylar på julmarknaden på Sergels Torg. Var precis nere och köpte en bortatröja till sonen att ha på sektion H i vår, medan arbetskompisen köpte en likadan till dottern. Man kan dock notera att klimatet passar vår försäljning bättre än de andra lagens där nere. Alla försäljare, även AIK och Hammarbys, är ju blåblå i ansiktena av köld.

Och så över till vädret…

Just nu är det kyla och slask om vartannat här i Stockholmstrakten. Med största säkerhet fortsätter det ända till på söndag, då det åter blir riktigt grått och lerigt. Sedan fortsätter blidvädret ända till den 20 februari, då vintern samlat styrka för en riktig köldknäpp med sitt epicentrum på Stadshagen. Övriga extremt kalla dagar i Stockholm i vinter bör sannolikt vara 24/2, 3 alt. 4/3, 6/3, 13/3 samt 17 alt. 18/3.
I mitten av mars koncentrerar sig kölden i stället på Sveriges enda gräs som är grönare än grannens (i juli i alla fall), nämligen det på Stockholms Olympiastadions värmeslingsfria fotbollsplan.
Räkna dessutom med en ovanligt segdragen vinter i år. Premiären på Stadion är ju så sen som den 28 april, så vintern måste behålla sitt grepp extra länge i år för att vi skall kunna sitta där och våndas och spekulera på diverse forum om hur vida det blir match mot IFK Akterseglade från f.d. fotbollshuvudstaden eller inte.
Att skjuta upp matcher i år är inget man önskar sin värsta fiende (tja, Gnaget och Bajen då), för med VM-uppehåll och europamatcher är det redan precis så härligt späckat med fotboll som man bara kan önska sig nästa år.

Snart är det slut för i år

Ett härligt DIF-år är till enda, ett nytt, förhoppningsvis minst lika härligt står för dörren. Målsättningen i allsvenskan kan väl vara lika blygsam som vanligt: Bättre än förra året.
Svenska Cupen under en säsong låter ganska kul. Final för DIF framåt hösten?
Utslagna i UEFA-cupen mot typ Parma efter ett par rundor skulle väl kännas överlevbart, men att åka i första rundan mot typ Banik Ostrava eller Ujpesti Dozsa, när vi äntligen är ute i Europa, skulle väl inte vara någon höjdare. Så, minst ett par omgångar där, tack.
Förhoppningsvis får också ett par rättrogna byta sin blåblåa tröja mot gulblåa för avfärd mot Asien.

Ja, Kim Källström, du lär inte ångra ditt val. Det kommer bli ett roligt år.

I väntan på allt detta vill jag önska er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år, många (DIF)julklappar och massor av glögg. Vi ses i det blåblå segertåget nästa år.

DIFferent2001-12-19 09:00:00

Fler artiklar om Djurgården