Q & A
Sektion F har frågelåda mitt emellan två säsonger. Vad undrade vi inför fjolåret?
Mellan och inför fotbollssäsongerna finns inga nyss spelade matcher att diskutera, inget greppbart att älta mer än lösa värvningsrykten och inomhusturneringar. Den här tiden domineras av frågorna. De är lika många som vanligt i år. Om inte fler. – Vem spelar var? – Vem petar vem? – Varför? – Vilket spelsystem kommer att användas?
Jag har gjort en sammanställning av de mest angelägna (sportsliga) spörsmålen inför 2002 års allsvenska djurgårdssäsong, försökt ”besvara” dem där det varit möjligt och i övrigt gjort så kvalificerade gissningar som årstiden tillåter.
Här, i artikelns första del, ges dock facit från året som gick.
DET HÄR PRATADE VI OM INFÖR 2001:
Håller det med trebackslinje i allsvenskan?
Nja. Spelsystemet i sig är det inget fel på. Antagligen var det spelarsammansättningen i försvaret som gjorde att övergången till fyrbackslinje ändå blev ett spelmässigt lyft.
Håller våra försvarare måttet?
Många anser frågan vara besvarad i och med det statistiska faktum att Djurgården släppte in minst antal mål samt släppte till minst antal skott mot eget mål. Jag anser att det är en frukt av det enorma bollinnehavet som Dif hade i nästan alla matcher. Och givetvis är det också Andreas Isakssons förtjänst. Han stod för många direkt avgörande räddningar. Men – i själva verket borde laget ha släppt in ännu färre mål. Många av baklängesmålen föregicks av tydliga individuella misstag, främst av mittbackarna, där Magnus Samuelsson ofta fumlade med bollen och Patrik Eriksson-Ohlsson inte sällan tajmade sina nickar illa eller kom fel i steget.
Håller det offensiva spelet i allsvenskan?
Med facit i hand blir svaret givetvis ett rungande ”ja”. Den medvetna värvningsstrategin hade skapat ett bollsäkert, kvickt lag som kunde rulla ut alla lag i allsvenskan med fyndigt kortpassningsspel. Att spela på något annat vis hade varit förödande och dumt. Den breda anfallslinjen med tre man gav alltid passningsalternativ, och det välbefolkade innermittfältet var starkast i allsvenskan. Offensiva ytterbackar i Niclas Rasck och Markus Karlsson var tungan på vågen.
Blir Andreas Isaksson den stormålvakt vi inte haft sedan Thor-André Olsen?
Ja. Andreas var allsvenskans bäste målvakt med sitt breda register av sanslösa reflexer, räckvidd, kvickhet, spelintelligens och spänst. Det enda han akut behöver förbättra är spelet med fötterna. Då har han knappt några svagheter – 19 år ung.
Blir Wallinder vår målfrälsare?
Nej, det blev han alltså inte. Varför berättade han själv i en lång intervju (Del ett, två och tre) med Sektion F. Hård försäsongsträning som tog bort explosiviteten i löpningarna och gjorde Wallinder stel och osmidig är ett av skälen. Det finns många fler, men de tar för mycket utrymme för att utvecklas här.
Del två publiceras torsdag kväll. Då tar Sektion F sig an årets frågor – vad gör vi till exempel med jättevärvningen Kim Källström på ett redan överbefolkat innermittfält?
