5 tankar efter Djurgården - IFK Norrköping 1-1
En bra första halvlek möttes av en mindre bra andra halvlek där Djurgården tappade ledningen mot IFK Norrköping.
1. Första halvlek var briljant
Sättet Djurgården tog sig an matchen från start var imponerande. Blåränderna tryckte ned Norrköping som å sin sida var förvånande passiva inledningsvis. Tekniskt skickliga offensiva spelare i form av Jonathan Ring, Dzenis Kozica, Haris Radetinac och Kerim Mrabti såg ut att trivas utomordenligt bra de första 45 minuterna.
2. Andra halvlek - vad hände där?
Men så kom andra halvlek och de flesta på läktarna förväntades sig ju såklart ett Djurgården som skulle fortsätta mala på så fint som aptitretaren första halvlek bjöd på. Istället fick man en halvjummen soppa med segt gummi att smaka på. Laget såg tröttkört ut och långbollar mot Kerim Mrabti som i sin tur hade en fembackslinje att stångas mot, ja, ni fattar ju själva. Det gick inte alls.
3. Anfallsfrågan
Alla vet det. Vi på läktaren vet det, Bosse Andersson vet det och Özcan Melkemichel vet det. Djurgården måste värva minst en anfallare. Självklart letar Bosse efter att lösa en affär så snabbt som möjligt och det blev smärtsamt tydligt hur desperat laget saknar en riktig forward nu när Tino Kadewere är skadad.
4. Matchcoachning
Avdelning lätt att vara efterklok, men det var supertydligt att Djurgården hade tappat greppet om matchen direkt i andra halvlek. Varför agerade inte Özcan tidigare med att till exempel sätta in Kevin Walker istället för en tröttkörd Fredrik Ulvestad (som var briljant så länge han orkade)? Eller varför sattes inte Aliou Badji in tidigt när det mest blev långa bollar på en 175 cm ”lång” Kerim Mrabti?
5. Sommarmatcher är fantastiska
Drygt 12 000 personer kom till Tele2 Arena denna ljumna julikväll. Järnkamineras dag var på menyn och Norrköpings supportrar fyllde en fullt godkänd bortaläktare. Många klagar på söndagsmatcher, men för mig personligen var det här fantastiskt. 24 grader i luften, bra fotboll (läs: i första halvlek) och jag upptäckte själv hur mycket jag saknat att se mitt Djurgården på plats under detta VM-uppehåll. Och då älskar jag ändå VM. Men det är ju liksom inte samma sak. Synd bara att inte fler kom. Och att det inte kunde kasseras tre poäng. Men summa summarum: jag har saknat Djurgården mer än jag trodde.
