Krönika: Råsunda är inget alternativ
"Råsunda är ingenting mer än ett nödvändigt substitut vid derbyn för att svälja mer publik."
Försäsongen brukar allt som oftast handla om träningsmatcher och spekulationer om startelvor bland lagens supportrar. För oss djurgårdare har dock de senaste veckorna handlat om helt andra ting. Djurgårdens vara eller icke vara hemma på Stockholm Stadion har väckt upprörda känslor.
Anledningen till de upprörda känslorna är givetvis förslaget om att Djurgården tillsammans med AIK skall förvärva Råsunda. Ett kanske inte alldeles för dumt förslag på pappret eller i styrelserummet, men som är helt idiotiskt och otänkbart för oss på läktarna. Stadion är vårat hem!
Jag vet egentligen varken ut eller in i dagsläget. Stadion är gammal och nedsliten, utrustad med löparbanor och stenhårda träbänkar. Som gjord för tävlingar i hopp och lek, och om jag inte missminner mig helt så har vi djurgårdare även flitigt diskuterat spel på en annan arena än Stadion, just för att arenan inte är idealisk för en fotbollsåskådare.
Nu när möjligheten till spel på en ”ny” arena plötsligt dyker upp så slår vi istället bakut. Hur skall vi egentligen ha det? Personligen är jag inte helt främmande för att lämna Stadion. Det finns dock några alternativ som går tvärbort. Ett av dem är just Råsunda. Betongkolossen ute i Solna som används av AIK och totalt saknar charm och identitet, precis som laget som spelar där. Bara tanken på att flytta in permanent i fiendens boning kan få vem som helst att sätta kaffet i fel strupe. Inte nog med att Djurgården helt saknar lokalförankring i trakten. Arenan kommer alltid att förknippas med AIK, och närområdena runt arenan befolkas till stora delar av ”fel människor”. Är det någon som tror att Djurgården kommer att få sitt meal på hamburgerrestaurangen? Är det någon som tror att Solna Centrum skulle fyllas av segerrusiga djurgårdare vid ett eventuellt SM-guld? Är det någon som tror att Djurgården skulle öppna en egen souvenirbutik intill den som redan finns för de andra? Vem tapetserar om sin krog med djurgårdsattiraljer?
Det finns bara ett alternativ vid en eventuell flytt från Stadion, och det är till en ny egen arena. Ett alternativ som kanske inte känns helt realistiskt för tillfället.
Supportrar från andra lag kallar oss gnälliga och undrar frågande om arenan verkligen är viktigare än laget. För mig är arenan en stor del av laget. Kanske den största delen av många som tillsammans symboliserar klubben. Spelare och ledare kommer och går, supportrar och arena består. Djurgården är Stadion och tvärt om.
Som besökare på Stadion kan du identifiera dig med Djurgården. Vi supportrar trivs på arenan trots att den inte är lämpad för fotboll. Vi bär med stolthet souvenirer med Stadions postnummer m.m. Vår och Djurgårdens hemmaplan. Det finns en gemenskap på Stadion mellan oss supportrar som skulle ta åratal att återställa vid en flytt till Råsunda. Allt som vi tillsammans byggt upp under många år kommer att raseras.
Råsunda är ingenting mer än ett nödvändigt substitut vid derbyn för att svälja mer publik. Något som jag har accepterat vid det här laget, och kan tänka mig även i fortsättningen. Jag ser heller inga problem att i nödfall se våra UEFA-cupmatcher på Råsunda, men det är knappast tänkbart att vi supportrar kommer att se Råsunda som vår naturliga hemmaplan.
Djurgårdens senaste besök på Råsunda i början av 90-talet innebar vikande publiksiffror. Något som garanterat kommer att ske igen vid en eventuell flytt.
Så snälla Djurgården. Låt oss stanna på Stadion om UEFA:s krav tillåter det. Allt annat vore förödande.
Jag är orolig. Inte för att lämna Stadion, utan för att med tvång flyttas ut till Råsunda. Djurgården kommer att förlora sin identitet, och det kan innebära början på slutet för vår anrika förening.
Hellre så sitter jag på Stadions kortsida med skymd sikt bakom en pelare i tio säsonger. Där kommer jag i alla fall att känna mig hemma. På vår arena med våra vänner.
Gräset är grönast på Stadion