Gästkrönika: Djurgården Fotboll och den usla marknadsföringen
"När kräftskalen kastats och Johannes Brost åkt hem är det genast dags att ringa Challe Berglund eller Ralf Edström och beställa ett lass med pytt-i-panna till nästa jippo. Sen är det bara kränga i väg nya biljettpaket för 1500 spänn styck"
9 878 personer såg Djurgården-Kalmar FF i söndags. Det var Djurgårdens sämsta publiksiffra för året, trots vackert väder och häng på den absoluta toppstriden.
Man kan för visso tycka att 9 878 personer är en bra publiksiffra i jämförelse med de allsvenska genomsnittet och nöja sig med det men har man högre ambitioner så bör man söka orsakerna. Framför allt om man vill undvika en fortsatt nedgång.
I dagsläget är Djurgårdens marknadsföring felriktad. Det är tydligt att de stora resurserna läggs på så kallade "events". För detta finns hos de ansvariga i Klocktornet ett löjligt stort intresse så fort tillfälle ges i form av ett derby, en landskamp, en speedwaytävling eller en AIK-match (!) i Champions Legaue. När kräftskalen kastats och Johannes Brost åkt hem är det genast dags att ringa Challe Berglund eller Ralf Edström och beställa ett lass med pytt-i-panna till nästa jippo. Sen är det bara kränga i väg nya biljettpaket för 1500 spänn styck.
Det blir naturligtvis inte mycket tid över för annat. Den byråproducerade utskicksreklamen Håkans Hörna känns uttjatad och för mig totalt poänglös och dagarna innan Djurgården-Kalmar FF gjordes återkommande reklam för den redan spelade matchen mot Örebro i Power Hit Radio.
På detta sätt tar Djurgården sin trogna publik och sina supportrar för givna. Barnfamiljerna är fortfarande totalt förbisedda i samband med matcherna. Min treåriga dotter väntade för gäves på att få se Järnkaninen under hela den senaste matchen. På detta sätt vänder Djurgården ryggen till sin riktiga publik medan de ansvariga helst av allt vill leka Michael Bindefeld. Det räder inget tvivel om att det på lång sikt kommer att missgynna föreningen.
