Gästkrönika: Big, fat and lazy
Dagens gästskribent tar upp dvalan som infunnit sig i solgasset på Stadions läktare.
Ovanstående rubrik är ett uttryck man brukar använda sig av i bla affärsvärden. Det syftar till någon som nått toppen och ofta somnat till där uppe. Man anstränger sig helt enkelt inte lika mycket för att prestera sitt yttersta. Parallellen är enkel att dra till Djurgårdspubliken som under de sista matcherna enligt mig gjort på tok för lite väsen av sig för att stödja sitt lag. Mig själv inräknad.
Vad som tidigare skilt agnarna från vetet (DIF-publiken från resten av supportersverige) är att JK, klacken, fått regelbunden och högljudd uppbackning från Stadions alla sittplatssektioner, med F & E i spetsen. Så har tyvärr inte varit fallet de senaste matcherna. Klacken håller igång bra och ger blåränderna det stöd som världens härligaste fotbollsgäng förtjänar, sittplats har tyvärr mer eller mindre slumrat till.
Under de sista åren har kvällspressen utlyst prestigefyllda tävlingar i vilken publik som agerar bäst, mycket märklig och fel fokusering enligt mig. Hur som helst har JK tillsammans med Stadions sittplatspublik hamnat överst på dessa listor. Kanske är det därför vi somnat till och faktiskt slutat att helhjärtat sjunga för vårat lag så som bara vi kan. Vad vet jag, kanske är det bristen på öl klass II, skugga och vardagsmatcher som gjort sitt till det hela…?
Whatever, till poängen. Hurvida Aftonbladet eller nån annan ur skvallerpressen anser att vi är skit eller kungar på läktarna bör spela mindre roll. Samtliga av oss går till Stadion för att se DIF lira boll och således även för att tjoa å tjimma för just DIF, inte för någon klackbarometer i kvällspressen. Därav har vi ett ansvar att fortsätta ge Djurgårn Sveriges bästa stöd, från alla Stadions sektioner. Att jag hänger upp mig på just Stadion förklaras ganska enkelt med facit från Råsunda, Tolka Park & G:a Ullevi de sista matcherna. På bortaplan fortsätter vi att skämma bort DIF i gammal god stil.
På söndag gör förmodligen Johan Elmander sin första match i DIF-tröjan på Stadion mot Landskrona. En mycket viktig match i kampen om topplaceringar i allsvenskan mot en av våra tuffaste konkurrenter. Säger att det from då och framåt får vara ett slut på lallandet från oss på sittplats. DIF ska ordagrant sjungas fram till nya välbehövliga trepoängare. Apropå just Elmander är jag övertygad om att Kim berättat för honom i U21 vilket skönt tryck det kan vara på Stadion, och inte vill vi väl att Kimpa ska behöva framstå som en skarvare, eller…
Uppvärmning sker förslagsvis i Solna på torsdag då vi kvalificerar oss för Uefacupen.
Sjung DIF till framgång!
