Norrköping bättre i allt
Den imponerande segern mot Sundsvall följdes upp av en mindre glimrande insats mot IFK.
Djurgården hade två godkända perioder i matchen – början och slutskedet. Däremellan styrde IFK Norrköping rutinerat matchen dit man ville på det fina men tröttande konstgräset.
Några hundra åskådare huttrade runt planen i den kyliga vårsolen. De fick se en medioker tillställning med många bollar i luften och stundtals hårt, ibland fult, spel. Hemmalagets 4–3–3-spel fungerade bra. Försvaret täppte effektivt till för Djurgårdens ytterforwards och tvingade in spelet i mitten, där Andreas Johansson inte hade någon lyckad dag. Inte heller Johan Wallinder var vän med bollen. Inte den här gången heller.
Markus Karlsson saknade de ”galna ögonen” och plockades lättvindigt bort. Louay Chanko kom runt hyfsat bra men inläggen hittade inte rätt adress, mycket beroende på att så få följde med hela vägen in i straffområdet.
Stefan Rehn var naturligtvis bra. Det är inget jag säger för att han heter Stefan Rehn, utan för att det rör sig om en exceptionellt bra allsvensk fotbollsspelare. Han gör inga dåliga matcher. Han passar inte fel. Han står alltid rätt. Och han kommer att bli så viktig som ensam ”gubbe” (Rasck undantagen) i Djurgårdens unga lag under den kommande säsongen.
I backlinjen var ”Peo” vimsigare än vanligt. Mittbacken höll på att göra en vansinnesgrej i eget straffområde, en misslyckad dribbling som sånär kostade ett baklängesmål. Men nickduellerna och närkamperna vinner lille ”Emil” fortfarande.
Att matchen var ful berodde till stor del på den något bortkomne domaren Sten Johanzon. Stefan Rehn fick en varning för att ha blivit nerdragen efter avblåsning. Brottet bestod i att han landade ovanpå IFK-spelaren. Och Johan Wallinder blev utvisad efter att ha kritiserat den smått obegripliga straffsparken som Alexander Östlund filmade till sig. Stämmer domarens vittnesbörd gällande vad Wallinder sade (”könsord”) är utvisningen i sin ordning. Men säg den spelare som inte reagerar på ett sådant domslut som straffsparken var.
I inledningen dömde Johanzon lika fel, men i Djurgårdens favör. Det är beklagligt att domaren ska få sätta sin prägel på en viktig träningsmatch.
Norrköping gjorde elegant 1–0 genom ett svepande inlägg som friställde gamle LSK:aren Mattias Gravem vid bortre stolpen. Efter 2–0-straffen drog man sig tillbaka och bevakade avslappnat ledningen. Pagguy Zunda och Jones Kusi-Asare var båda två pigga inhoppare men hade för dåligt understöd för att åstadkomma något tryck. Markus Karlsson frispelades dock vid ett tillfälle i en klar offsidesituation. Alla stannade upp; förvirring utbröt. Flaggan stannade nere, och Karlsson sköt något förvirrat ett dåligt skott som rullade mot mål. IFK-målvakten Eddie Gustafsson hann upp bollen strax innanför – eller på – mållinjen. Spelet tycktes fortfarande avblåst, men ur ingenting hittade domaren ett inkast.
Spelbredden och kantspelet blev bättre när Pagguy Zunda och Jones kom in, men det kan lika gärna bero på ett tröttat alternativt tillbakadraget Norrköping, som vann rättvist. Peking agerade med en annan pondus än Djurgården, som i perioder såg ut som ett vilset lag från en lägre division.
1999 förlorade Djurgården en träningsmatch i Norrköping mot IFK med 4–0. Några veckor senare var siffrorna 3–0 till Dif i den allsvenska premiären. Resultaten behöver inte nödvändigtvis vända så dramatiskt i år, men det är åter viktigt att ta träningsmatcher för vad de är.
För detaljerade matchhändelser och -fakta, klicka här.
