Hur vill vi ha det?
Denna fråga gäller lördagen och ett scenario där Blåränderna gjort sin plikt och tagit poäng mot Elfsborg. Det finns då två alternativ.
Det ena innebär en gammal hederlig pitch-invasion då matchen är slut. Stora mängder supportrar in på planen. Spelarna jagas som små råttor medan de flyr mot omklädningsrummet jagade av hundratals människor som river och sliter i de. I kaoset som uppstår så ser man knappt spelarna, vare sig man är på plan eller på läktarna. Någon riktig hyllning blir inte av. Spelarna sitter istället i omklädningsrummet och sörplar champagne. En svag tröst förra året var att höra Hammarby-spelarna beskriva hur obehagligt de tyckte det var att bli utsatta för sina egna supportrars beteende.
Det andra alternativet innebär att vi står kvar på läktarna. Sundsvalls-matchen och senaste hockey-guldet i Globen visade klart hur mäktigt det är att stå i ett rusigt blårandigt läktarhav och hylla våra hjältar. Spelarna kan då, liksom efter Trelleborg för ett år sedan, dansa, springa ärevarv, bjuda på sig själva och fira tillsammans med sina supportrar istället för att springa ifrån dem.
Fundera på om det inte är läge att visa våra grabbar den respekt de förtjänar och låta dem fira och hylla oss från sin plats på planen medan vi firar och hyllar dem från vår plats på läktaren För både deras och vår skull.
