Vart tar de vägen?
Vad händer med spelarna som inte ingår i 18-mannatruppen? Christer Mattiasson berättar om framtiden.
När måltorkan var som störst köptes Christer Mattiasson in som kur. Resultatet blev dock inte riktigt som någon hoppats och målorgierna uteblev. Bänken och U-laget har varit Christers hemvister under den största delen av året.
När så truppen inför nästa år togs ut för ett par veckor sedan fanns inte ”Kittens” namn med på listan. Stefan Bärlin och Johan Wallinder rönte samma öde. Bärlin valde att gå till Västerås SK medan Wallinder tog semester och funderade ett tag.
Men vad händer med ”Kitten”, som har ett år kvar på kontraktet? Har han någon ny klubb på gång?
- Nej, det har jag inte, och det är helt ok. Jag stannar i Djurgården och satsar på att ta en plats.
Inga tankar på att lämna klubben?
- Nej, inte direkt. Det är klart, dyker det upp ett riktigt bra anbud så får jag fundera, men jag trivs oerhört bra i Djurgården och stannar helst kvar här. Det har jag tänkt hela tiden.
Det har varit svårt för dig att ta en plats i startelvan, vad beror det på?
- Första året i Djurgården var jag hela tiden småskadad, och en skadad Christer är varken en glad eller bra Christer, så det var rätt misslyckat. I år tyckte jag att det gick rätt bra ett tag och jag fick ganska mycket speltid, men sedan fick jag problem med ryggen. Efter det har jag aldrig varit i närheten av en ordinarie plats.
Vad beror det på?
- För det första fick vi ju ett par nyförvärv under den här tiden, och de tog verkligen chansen när de kom. Så konkurrensen har varit väldigt hård. Men samtidigt har man ju inte riktigt kunnat utmana om platsen då man inte fått spela kontinuerligt. Det blir lite av en ond cirkel.
Hur passar 4-3-3 dig?
- Det beror ju på hur man spelar. I mitten trivs jag helt klart i 4-3-3. Nu har jag ju fått spela mycket på kanten. Det är inget fel i sig, jag spelar gärna där och har bra lungor, men den spelstil som man vill ha på kanten passar väl inte riktigt mig. Jag har ju alltid spelat snabbt, med en-touch och kortpassningsspel, men i det spel vi har snackas det mycket om att vara tuffare, att ”göra sin gubbe”. Det är inte riktigt min spelstil och det är svårt att ändra på något man alltid gjort. Där har jag väl kommit lite till korta.
Hur kändes det när du fick reda på att du stod utanför truppen?
- Det var en stor överraskning. Jag var väldigt besviken och det kändes helt tomt ett tag. Men nu har jag accepterat det och det är bara att kämpa på. Det är klart att det kan kännas lite konstigt att kämpa i ett lag där tränarna har meddelat att de inte har förtroende för en, men det får man försöka glömma.
Det har varit U-laget och bänken för dig hela hösten, ändå är du lika glad och het både på träningarna och vid sidan av, hur klarar man det?
- Det är inget märkvärdigt, så är det med alla i laget. Vad skall man göra? Man kan inte deppa ihop, det är bara att stötta de andra när man själv inte är med. Jag tror att det är så i de flesta lag, men det är klart att vi har en väldigt bra stämning i Djurgården där vi verkligen stöttar varandra.
Ångrar du att du valde DIF?
- Inte en sekund, det var det bästa jag har gjort. Det var när jag kom till DIF jag fick tillbaks glädjen med fotbollen. När jag var i Norge tänkte jag att ska jag springa här och jaga långbollar och ha tråkigt bara för att tjäna pengar. När jag sedan sa till min agent att jag ville flytta fick han snabbt kontakt med Djurgården, och då tvekade jag aldrig. Även om det varit lite si och så med speltiden här så har jag helat tiden trivts otroligt bra, det är ju därför jag vill stanna.
Kan du se tillbaks på säsongen med glädje för lagets framgångar eller är 2002 ett personligt misslyckande?
- Nej, va fan, det har varit ett fantastiskt år, hur bra som helst. Visst är det tråkigt att inte få fler chanser, men det har varit fantastiskt att få vara en i laget under året.
Vad gör du nu då? Går och väntar på att träningen sätter igång i januari?
- Jag har redan startat träningen. Det blev väl egentligen inget riktigt uppehåll. När det var så tätt med matcher under hösten så blev det lite lättare träningar, så för oss som inte spelade i A-laget har det varit rätt lugnt ett tag. Jag kände mig inte ett dugg sliten när säsongen var slut, så jag satte igång att träna direkt.
Just nu tränar jag ute på Bosön. Det är ju några anda i laget som börjat träna lite i veckan, några som låg lite efter. Jag har träffat dem här ute nu och kanske tränar jag lite med dem.
Vad tror du om DIF nästa år? Kan det vara risk för en viss mättnad efter alla framgångar? Man kan ju se en viss tendens hos Hammarby…
- Nej, nej, så skall det inte bli. Vi får väl lära oss av hur det gick för dem. Vi kommer inte nöja oss nu, vi skall bli ännu bättre.
