Gästkrönika: Om femtio dagar går tåget
Förväntningar och förhoppningar inför den allsvenska seriepremiären. Kan Djurgården få en bättre serieinledning i år?
I söndags inledde Djurgården träningsmatchandet inför säsongen 2003 i och med mötet med Green Town från den kinesiska andradivisionen. Nu följer ytterligare tio träningsmatcher innan det är dags för premiären mot de allsvenska nykomlingarna Öster om knappt två månader.
Att utan detaljerad insyn i de planer som smids i Klocktornet är det svårt, för att inte säga omöjligt, att sia om blårändernas slagstyrka sett över hela säsongen. Vilka spelare, om några, försvinner när transferfönstret åter öppnar i sommar? Och vilka hemvändande nyförvärv, om några, får vi se på Stockholms Stadion i höst?
Enbart frågorna inför säsongsstarten är tillräckligt många: kommer det några fler nyförvärv? Hur bra är de nyförvärv som redan anslutit? Håller Magnus Pehrssons knä? Vad betyder det egentligen att lagets pappa, bolltrollaren, publikfavoriten, glädjespridaren, lagspelaren Stefan Rehn slutat? Och hur mycket tillför han trots allt bara genom att finnas i lagets närhet?
Vissa av vinterns frågor har dock redan besvarats: Källström blev, trots ivriga löften från en del antagonister, inte såld till en proffsklubb utomlands. Inte heller Dorsin eller Isaksson flydde Djurgården och Sverige. Däremot står det klart att Chanko valt att inte fortsätta i den blårandiga dressen.
Den kommande perioden kommer säkert att ge svar på ytterligare några frågor, men många lär förbli obesvarade eftersom DIF:s träningsmatcher i år spelas på sådan tid och plats att det är svårt att följa laget i någon större utsträckning. Nervositeten kommer därför sannolikt att kännas ganska påtaglig när de dubbla mästarna i början av april springer in på Värendsvallen. För i ärlighetens namn, obesvarade frågor eller ej, Djurgården har inte inlett seriespelet speciellt bra sedan man återkom till det allsvenska finrummet 2001 (och inte ens i superettan 2000 började det speciellt bra även om hösten var formidabel med elva raka segrar), vilket framgår om man studerar DIF:s poängskörd sett över dessa säsonger.
Allsvenska upptakten 2001 och 2002
Trenden från superettan 2000 med en trevande vårsäsong och en strålande höst har fortsatt under de två senaste säsongerna.
DIF:s placeringar under 2001:
Efter 6 omg:
13:e plats 6 0 4 2 3-8 4 (10 poäng efter serieledarna)
Efter 10 omg:
8:e plats 10 3 5 2 9-10 14 (6 poäng efter)
Efter 13 omg:
6:e plats 13 5 5 3 14-14 20 (3 poäng efter)
Hösttabellen 2001 vann Djurgården med 27 poäng på de avslutande 13 matcherna (AIK var tvåa med 26 poäng under motsvarande period).
DIF:s placeringar under 2002:
Efter 7 omg:
4:e plats 7 3 2 2 12- 9 11 (4 poäng efter)
Efter 10 omg:
6:e plats 10 4 3 3 17-14 15 (6 poäng efter)
Efter 13 omg:
3:e plats 13 6 4 3 20-15 22 (4 poäng efter)
Hösttabellen 2002 vann Djurgården på 30 poäng på de avslutande 13 matcherna varav nio segrar på tio avslutande matcherna (HBK var tvåa med 25 poäng).
Vilka är då förutsättningarna för att Djurgården i år ska spela ihop fler poäng under vårsäsongen än vad man lyckades med i fjol och i förfjol? I ett försök att bedöma vad vi kan förvänta oss av vårsäsongen har jag jämfört DIF:s styrka i år mot tidigare år på åtta olika områden; försäsongsträning, träningsmatcher, spelsystem / spelidé, målvakter, försvar, mittfält, anfall samt rutin och utveckling.
1. Försäsongsträningen
Djurgården har tidigare säsonger påbörjat sin omtalade försäsongsträning i december månad. Inför årets allsvenska drog hårdträningen på Bosön inte igång förrän i januari detta år, vilket naturligtvis berodde på den långa fjolårssäsongen. Om detta, och i så fall hur, påverkar laget är svårt att säga någonting om utan att ha sett vare sig träningarna eller några testresultat på spelarna. Flera spelare säger sig dock uppleva den kortare uppbyggnadsperioden som positiv eftersom det känns lättare att behålla fokus på den kommande uppgiften om den inte ligger för långt bort.
Personligen tror jag inte att några veckors kortare försäsongsträning har en avgörande betydelse. Möjligen kan det faktiskt innebära något positivt för vårsäsongen om spelarna inte är lika nedtränade. Å andra sidan kanske de står sämre rustade för hösten och inte är lika motståndskraftiga mot skador. Någon större betydelse torde det hursomhelst inte ha.
2. Träningsmatcherna
Djurgården har tidigare främst träningsspelat mot klubbar från lägre divisioner i stockholmsområdet. Speciellt tydligt var det år 2001 då träningsmatcherna var få och motståndet nästan uteslutande från lägre divisioner. I fjol spelades fler träningsmatcher för att förbereda laget på det tätare spelschemat och motståndet var kanske också något bättre i och med matcherna mot Norrköping och Helsingborg.
I år spelas elva matcher varav fyra i Kina mot lag som enligt uppgift ska hålla ungefär allsvensk klass, fyra matcher av enklare karaktär och slutligen tre matcher under lägret i Holland där åtminstone två matcher tycks vara av något svårare karaktär.
Det skulle förvåna mig om denna kvalitetshöjning i träningsmotstånd inte har en positiv påverkan på lagets spel under de inledande omgångarna. Dessutom har Stadshagens grus övergivits till förmån för konstgräs i Järfälla, vilket förhoppningsvis ökar möjligheterna att laget får träna på att spela fotboll istället för att ägna sig åt vattenpolo och/eller gyttjebrottning.
3. Spelsystem/spelide
Såväl 2001 som 2002 innehöll en del laborerande med positioner och spelsystem inledningsvis. Den på förhand hårt kritiserade trebackslinjen visade sig inte hålla när Djurgården inledde 2001 års allsvenska. Därefter tog Rasck, Peo, Samuelsson och Mackan över medan Dorsin som de inledande matcherna varit den fjärde mittfältaren ställdes utanför laget. Även centerrollen fungerade inte i de första omgångarna, men i och med att mannen med en tub Casco-lim på bröstet fick mer speltid fick DIF en helt annan möjlighet att lyfta upp spelet på motståndarnas planhalva och sedan etablera det tryck som var DIF:s signum det året.
Fjolårets laborerande gällde inte i första hand backlinjen utan mittfältet (och i viss mån även centerpositionen). Sören och Zoran tycktes ha svårt att bestämma sig för hur alla mittfältstalanger skulle disponeras. Det dröjde i mitt tycke några omgångar för länge innan Adde fick återta sin offensiva mittfältsroll och Kim hittade sin plats, men därefter gick det ju desto bättre.
Inför årets allsvenska är det svårt att tänka sig att vare sig spelsystem eller spelarnas positioner skulle vålla tränarna speciellt mycket huvudbry. Förutsättningarna för att spelarna ska känna sig trygga i såväl positioner som spelsystem måste anses vara goda. Förhoppningsvis innebär detta att spelet "sitter" redan efter ett par omgångar och att detta kan generera fler poäng i seriens inledning.
[fortsättning]
