Gästkrönika: Om femtio dagar går tåget, Del två
Fortsättning...
4. Målvakterna
Nästa år heter Isakssons målvaktskollega Dembo Tourray. Enligt rapporter från Södertälje har Dembo skött sig bra, men han når sannolikt inte upp till Ramis nivå. Således har vi försvagats vad gäller målvaktsalternativet, men å andra sidan bankar Isaksson ordentligt på dörren till landslaget så han lär vara angelägen om att hålla en hög lägstanivå.
5. Försvaret
Försvarsbesättningen har vad gäller spelarmaterialet inte ändrats nämnvärt sedan 2001. Samuelssons "proffsflykt" innebar att Dorsin kunde ta en ordinarie plats när Karlsson klev in ett steg i banan. Men även om DIF i fjol släppte in fler mål än vad man gjorde 2001 (då man släppte in minst mål av alla lag i allsvenskan) så började konkurrensen hårdna i och med att Henriksson gick framåt i utvecklingen.
Utan att ha sett Spong tror jag ändå att konkurrensen har blivit ännu något hårdare till i år. Henriksson bör kunna gå framåt ytterligare något steg och på allvar konkurrera om en plats i startelvan i år. Även Storms utvecklingskurva borde peka uppåt. Så länge endast en spelare är avstängd eller skadad finns det alternativ, förutom på högerbackspositionen. Det finns i dagsläget inget speciellt bra alternativ till Rasck där, men jämfört med tidigare år ser backlinjen ändå minst lika stark ut.
6. Mittfältet
Utan tvekan har mittfältet varit Djurgårdens främsta lagdel de senaste åren. Rehn och Adde har tillsammans med MP 2001 och Källström 2002 utgjort Sveriges bästa mittfält. Under 2001 fanns uppbackning i främst Barsom och Dorsin (även om Babis kom in några gånger också). Under 2002 hette alternativen främst Barsom (under våren) och Bapupa (under hösten).
Att bedöma mittfältsstyrkan i år är svårt. Att nyförvärvet Johan Arneng ska kunna axla bolltrollarens roll fullt ut förväntar sig knappast någon. Och det lär definitivt inte ske redan från de första matcherna (även om till och med nr 20 kunde behöva några matcher på sig innan han kom igång ordentligt). Detta skulle kunna innebära att mittfältet försvagas något jämfört med tidigare år. Å andra sidan kan DIF i år komma att ha en betydligt större bredd på mittfältet jämfört med tidigare. Skulle MP och Bergtoft komma tillbaka från sina skador finns det plötsligt ett antal duktiga mittfältare att välja bland.
Totalbedömningen blir nog ändå att mittfältet sannolikt försvagas något vad gäller startelvan.
7. Anfallet
Här har det varit stora förändringar de senaste åren. I premiären 2001 utgjordes anfallet av Mackan, Wallinder och Bärlin. De två senare har nu lämnat DIF och Mackan återfinns som central backrese. Andra anfallare under 2001 var Barsom, Jones, Chanko, Mattiasson och vid något tillfälle även Stefanidis och Adde. Faktum är att det under 2001 endast vid två tillfällen hände att samma anfallstrio fick förtroendet från start från en match till nästa. Om något ett tecken på att DIF hade problem med anfallet det året.
Under fjolåret var det inte alls lika mycket ändringar mellan matcherna. De första matcherna var det Lolo-Adde-Bärlin som fick spela. Därefter följde visserligen en del laborerande innan Wowoah anslöt till truppen och la beslag på centerpositionen, främst flankerad av Lolo och Babis. Inför slutspurten anslöt Elmander, varpå Wowoah fick ta Lolos plats.
Med tillgång till Elmander under åtminstone vårsäsongen ser anfallet betydligt bättre ut än vad det gjort tidigare och det skulle förvåna mig om det inte är en förhållandevis hög siffra i kolumnen för antalet gjorda mål när halva serien har spelats.
8. Rutin och utveckling
En spelare gör inget lag brukar det heta. Och även om jag inte tror att DIF faller ihop som ett korthus för att Rehn dragit sig tillbaka, så är det svårt att veta exakt hur mycket han betydde för laget. I värsta fall är han skillnaden mellan guld och en missad plats i någon av europacuperna. För att i en enskild situation försöka förstå vår superstars betydelse tänker jag på kvitteringen borta mot IFK Göteborg i somras. Med sin kvicktänkthet, rutin och spelsinne levererade han en snabb frispark som vände matchen. Det är inte otänkbart att vi åkt hem från Göteborg utan poäng om inte Rehn varit med. Nu åkte vi hem med tre.
Rutinen ökar dock snabbt på andra håll i laget. Hela försvaret inklusive Isaksson har två år i rad upplevt guldstriden. Det andra året klarade man pressen betydligt bättre. Mittfältet föryngras till nästa år (speciellt om MP inte gör come back) men här finns ändå en hel del rutin i form av en ordinarie (?) landslagsman och en som försöker slå sig in i nationslaget. I anfallet finns naturligtvis också rutin från medaljstrider och dessutom en spelare som vunnit UEFA-cupen. Men som sagt, vi får vänta och se innan vi vet hur mycket den glade killen med det krulliga håret på mitten betydde. Likaså om det finns någon eller några som tänker börja fylla ut ledarrollen på samma exemplariska sätt.
När det gäller utvecklingsmöjligheter bör en rad spelare kunna gå framåt jämfört med förra året. Isaksson kan visserligen fortfarande bli bättre, särskilt i spelet med fötterna, men hans nivå är redan så hög att det knappast kan bli fråga om några stora kliv framåt. I backlinjen kan nog främst Henriksson utvecklas snabbt, men även Dorsin bör kunna bli ytterligare ett snäpp bättre, speciellt i det offensiva spelet. Beträffande Kim är det svårt att riktigt förstå hur bra han kan bli, men även Andreas Johansson kan utvecklas och framför allt få en högre lägstanivå. I anfallet kan alla (inklusive Elmander) gå framåt, men brantaste utvecklingskurva har nog sannolikt Babis Stefanidis.
Kristallkulan om vårsäsongen
Av de olika kategorierna jag valt att titta på är min bedömning att DIF:s styrka i år är oförändrad jämfört med tidigare år när det gäller målvakterna, backlinjen och försäsongsträningen. Osäkerheten är relativt stor huruvida spelarna gått framåt så mycket i utvecklingen att det överväger förlusten av Stefan Rehns rutin. Mittfältsstyrkan måste nog anses något försämrad jämfört med tidigare vårsäsonger.
Däremot bör det bättre träningsmotståndet, men framför allt det bättre anfallet och den ökade tryggheten i spelsystem / spelidé innebära goda chanser till att vi får uppleva den bästa säsongsinledningen sedan 1995.
Snart går tåget – då ska jag och många med mig vara ombord. Förhoppningsvis är även fjolårets dubbla mästare det!
[Del 1 hittar du här]
