2002 - Dubbelmästaråret IV
En sammanfattning i flera delar av Djurgårdens säsong 2002.
fortsättning
En saga om Stefan Rehn måste bara sluta lyckligt. Allt annat hade varit fel. Kanske tyckte även spelarna i Sundsvall detta. Fem minuter in på den andra halvleken fick nämligen Stefan Rehn göra 2-1. Kim Källström sköt på en motståndare. Bollen studsade snett och hamnade framför Rehn. Denne i sin tur avlossar ett nytt skott. Bollen tar på nytt på en motståndare, men den här gången fortsatte bollen mot mål. Och in i mål! Det var ett guldjubel som hördes på Stadion. Ett guldjubel som hördes hela vägen till ned till Malmö.
I matchens slutskede var Stefan Rehn på väg att avsluta sin karriär på allra bästa tänkbara sätt. Ett par härliga dribblingar lurade bort både två och tre motståndare, men lagom till att skottet skulle avlossas kom ett ben i vägen. Det hade varit lite för välregisserat för att vara sant.
Djurgården höll undan och firades efter matchen som guldmedaljörer. Mest hyllningar fick givitves Stefan Rehn. Vi är många som kommer att sakna honom på fotbollsplanen i år.
Segern mot Sundsvall innebar att Djurgården kunde bli mästare i kavaj. För att detta skulle ske det räckt med att AIK plockat poäng av Malmö FF nere på Malmö Stadion. Nu blev så inte fallet. AIK agerade som ett pojklag. Sällan har ett lag skämt ut sig så mycket på en fotbollsplan. För hur skall man kunna ta ett fotbollslag på allvar som låter Jimmy Tamandi markera Daniel Majstorovic när det är hörna?
Dubbelmästare!
Det blev några nervösa dagar fram till dagen då den sista omgången skulle spelas. Som avkoppling mitt i guldrushen skulle Djurgården möta Bordeaux i UEFA-cupen. Djurgården kämpade på bra, men det märktes tydligt att tankarna fanns nere i Borås. Bordeaux vann med 1-0 och tog i och med detta ett ordentligt grepp på Djurgården.
En karavan med supportrar rullade några dagar senare ned till Borås. Äntligen skulle det avgöras. Matchen borta mot Elfsborg blev inte så jobbig som många hade förutspått. De drygt 11000 tillresta supportrarna kunde se Djurgården ganska enkelt vinna med 2-0. Dessutom så sparkade Sharbel Touma bort Malmö FF från guldet efter en timmes spel i Halmstad. Ungefär samtidigt så punkterade Andreas Johansson matchen på Ryavallen. Babis Stefanidis fintade bort två försvarare med en Redondofint innan han serverade bollen till en omarkerad Andreas Johansson. Ryavallen expolderade i ett blått inferno. Den sista halvtimmen blev en defilering mot guldet. Cigarröken var tät på läktarna. Flaggorna vajjade och sången ljöd. Djurgården kunde spela hem ett efterlängtat och välförtjänt SM-guld!
De svenska mästarna hyllades värdigt efter guldet, men spelarna var inte nöjda med att bara ha vunnit SM. Helgen därpå väntade AIK i cupfinalen. Matchen var mycket tuff och allt annat än välspelad. Spännande och underhållande var det i alla fall. Svenska mästarna drog det längsta strået och vann efter mål i förlängningen. Lolo Chanko stängde matchen när han rakade in Johan Elmanders passning. Johan rundade AIK:s Per Nilsson med en mäktig rush innan han slog passningen. Norra stå tystnade. Djurgården tryckte ned revanschlustan i halsen på de små liven. Dubbelmästarna hade talat.
Säsongen avslutades nere i Bordeaux. Runt 400 personer lämnade snöstormen i Sverige för att följa Djurgårdens sista match för säsongen. Tjugo plusgrader gjorde att supportrarna trivdes. Rödvin och öl flödade. Matchen blev en ganska meninglös historia. Det var bara att inse att Bordeaux var minst ett nummer för stort för Djurgården. Om inte Andreas Isaksson hade storspelat hade siffrorna kunnat skena iväg ordentligt, 2-1 blev slutresultat och UEFA-cupäventyret var över för den här gången. Säsongen likaså. En fantastisk säsong var över. Nu tar vi sats mot nästa!
Ett stort tack till samtliga inom Djurgårdens organisation. Ett stort tack även till alla supportrar. Det speciella tacket skickas till Stefan Rehn. TACK!
Med reservation för stav- syftningsfel och andra småplumpar. Korrekturläsning är trist.
Ingen årssummering utan en ”Årets”-lista:
Årets lagkapten: Svante Samuelsson
Årets mentor: Stefan Rehn
Årets linjedomare: Sören Åkeby (mot Hammarby)
Årets ”en höna av en fjäder": Norra stås flaggviftning. Tio minuter blev helt plötsligt en halvtimme.. Tydligen så sjöng de högt också.
Årets domare: Anders Frisk
Årets räddning: Både Isaksson och Shaaban gjorde många fina räddningar. Aktionsgruppen bidrog dock till att Djurgården räddades kvar på Stadion. Sorry Christer Magnusson, men årets djurgårdare var i mina ögon Aktionsgruppen.
Årets Stadshagenstjärna: Stefan Bärlin. Vad hände sen Bärra?
Årets läktarskämt: Saftblandaren på Idrottsparken i Sundsvall
Årets resa: Dublin var något alldeles speciellt.
Årets impopuläraste: Dött lopp mellan Alexander Östlund och Robert Andersson.
Årets mästare: Djurgårdens IF
Årets värvning: Johan Elmander
Årets sämsta lista: (Skriv ut och fyll i själv)
