"Kritik mot BoBo är som att svära i kyrkan"
Även signaturen YäDIF levererar sina funderingar kring Djurgården efter elimineringen i UEFA-cupen mot Cork City. Vänligen observera att krönikan är skriven direkt efter Cork- Djurgården, men inte kunde publiceras förrän nu.
Jag har sagt och skrivit det förut, det har hänt något oerhört märkligt med DIF under senaste åren. Den senaste matchen får vara slutet (förhoppningsvis) på den negativa trend som drabbat oss. Låt oss börja från början, på några få år lyfte ett gäng starka gubbar vår kära förening från total misär till magisk lycka. Efter att Ingvar ”Putte” Carlsson lämnat oss har inte mycket varit rätt. Intern kritik mot BoBo är som att svära i kyrkan, men jag undrar hur mycket de bidragit med förutom pengarna?
Det som DIF skapade intresse kring var en proffsig organisation med ett offensivt och roligt spel. Utöver det var man kaxiga och vågade stå upp för storslagna målsättningar. Manualen kanske har överdrivits, men precis som företagens affärsidéer och visioner ska inte den indirekta betydelsen underskattas. DIF skulle vara ledande, värva en bra mix av väl specificerade spelartyper. Teknik, snabbhet och mentalitet var viktigt.
När Djurgården kom som en frisk fläkt var det huvudsakligen för att man gick ifrån den traditionellt Svensk-Engelska filosofin att alltid prioritera marathonlöpare före tekniker och bollgenier. Som Lagerbäck brukar säga, den som springer mest vinner matchen.
Tiden efter ”Putte” har präglats av utförsbacke, ja vi leder serien men med vilket spel, vilka kvaliteter? Värvningarna har i vissa fall varit spektakulära, i vissa fall t.o.m. bra, men känslan och anpassning till spelsystem och vilka speltyper som saknas har missbedömts. Jag vill dela in rutschkanan i olika delar och börjar med senaste matchen som inte alls är den egentliga orsaken till besvikelsen utan endast det slutliga beviset för att vi helt lämnat tanken på att ligga steget före. Vi har istället återgått till den gamla svenska modellen, springa är bättre än att dribbla. Ironiskt nog har landslaget p.g.a. vissa spelare delvis (inte helt) lämnat denna modell.
Djurgårdens tillbakagång från nu till då
1) Det slutliga beviset; Cork-DIF, 25/8-2005
Djurgården är tvungna att vinna matchen och har i tidigare matcher haft få om några spelare som klarat av att slå kreativa passningar eller passningar längre än tre meter överhuvudtaget. I denna match startar man då med Niclas Rasck. Man tycker att Rasck är bra för han slår sällan bort en boll! Är det en avgörande kvalitet i den gamla manualen? Det känns som att vi numera nöjer oss med mindre.
Vi saknar notoriska målgörare eftersom vi strax innan sålt den enda med internationella kvaliteter. Det är därför svårt att klaga på hur vi formerar anfallet. Spelet blir väl så statiskt som kan förväntas, inte en passning på över två meter når tänkt mottagare. Jag tror inte jag såg EN intressant kombination med snabbt kortpassningsspel och rörlighet. Fantasilösheten var brutalt synlig. Hur tänker våra tränare då? Jag vet verkligen inte, har försökt att sätta mig in i det men det är helt tomt. Jag undrar om de själva har den blekaste aning om vad de sysslade med? Det jag vet är att följande byten görs:
En forward byts ut mot en mittfältare. Den ”passningssäkre” men inte så kreative Rasck byts ut mot Kári vars främsta kvalitet inte är att slå öppnande passningar. Sen händer faktiskt ingenting, förrän i sista minuten! Då byter man in en irrationell forward mot en annan forward. Någon som sett ett lag som ligger under, det är faktiskt det vi gjorde, byta in en spelare i sista spelminuten?
Jag vet också vad som inte gjordes, vi startade inte med och bytte inte heller in den enda spelare som har spelintelligens och en otrolig fin passningsfot. Ibrahim Ba satt kvar på den bänk som tränarna av någon outgrundlig anledning placerat honom på. Jag misstänker att han inte har klarat Marathontestet. Tränarstaben gjorde heller inget annat aktivt innan bytet i nittionde minuten, vad skulle Amoah göra då? Varför kom inte han, eller ännu hellre Ba, in tidigare? Visste inte Jonevret att resultatet innebar slutet för denna gång?
Som jag skrev i början måste det nu bli ett slut på konstiga byten, felbedömda värvningar, minskad kaxighet, sämre spel och gnälligare framtoning. Så här ser jag på början:
2) Spelidé och spelartyper; vi har sakta glidit bort från underhållande anfallsfotboll med snabba och tekniska fotbollsspelare till förmån för löpare och spelförstörare. Hysén och Jonson är bra, t.o.m. mycket bra, men även de har sin stora styrka i kampen och löpningarna. Likaså Arneng, men de speltyperna behövs också och så långt är allt ok. Problemet är att allt bara har fortsatt, inte en teknisk spelare med förmåga att göra sin gubbe, slå långa krossbollar eller skapa ett fantasifullt och kreativt mittfältsspel. Vi har värvat bra mittbackar samt mittfältare som i huvudsak är duktiga i det destruktiva spelet på mittfältet. Var finns variationen?
3) Kaxighet har ersatts med gnällighet; förr stack både tränare och ledning ut hakan. Tränarna och ledningen krävde resultat och uttalade stora visioner. Det var inte bara prat, man skapade förutsättningar genom spännande förvärv, konsekvent strategi och genom att bygga en professionell organisation. Specialister på fysträning, diet, idrottspsykologi med mera var en del av organisationen. DIF levde verkligen upp till devisen ”Steget före”. När de andra svarade upp och bjöd motstånd blev det annat ljud i skällan. När organisationen ville vara med och få extra betalt för att de bidragit till framgången var de inte längre så viktiga. Fystränaren var tydligen inte värd mer pengar och idrottspsykologer behövdes inte. Sören Åkebys insatser hade inte varit särskilt betydelsefulla eftersom Zoran lika väl kunde sköta allt själv. Tiderna hade ändrats, nu gav de andra föreningarna inte längre bort sina talanger och andra lag började göra satsningar. Istället för att vara steget före och hitta nya vägar gnälldes det på förbundets regler om inflytande och andra klubbars snålhet att släppa spelare. Tränaren tror inte längre att vi är bra nog att vinna SM-guld och anser inte att hans uppgift är att ta oss ut i Europa utan att fostra talanger!
4) Tajmingen i värvningar; förutom att värvningarna har gett oss en dålig mix av spelarkaraktärer har DIF:s sätt att skriva kontrakt tillsammans med strategin att värva på sommaren skapat en omöjlig situation. Varje år säljer vi två till tre av våra bästa spelare och ersätter de med ibland bra spelare, ibland sämre. Det avgörande är ändå att laget ska försöka ersätta ett antal stjärnor med oinspelade nyförvärv strax före Europa-spelet. Låter det som en klubb som menar allvar med att spela i Europa?
Så här skulle man kunna fortsätta, det är därför jag undrar hur bra BoBo egentligen är. Har man valt en tränarstab som gillar föreningens vision och spelidé? Förstår man sig på hur man bygger en professionell idrottsförening, inte bara det affärsmässiga utan framförallt optimala träningar och psyke? Vet man hur man värvar bra för gruppdynamik och variation av spelartyper och inte bara för att tjäna pengar och profilera sig i media? Jag säger inte att jag vet att de inte kan detta, men att ovan åsikter gör att åtminstone jag ställer mig frågan.
Det är lätt att skylla från sig, Bo Lundqvist, hur skulle en förändring till höst/vår förändra vår chans mot Cork? Blir våra spelare mindre sugna att lämna oss när säsongen slutar i maj än när de är mitt uppe i seriespelet? Är det lättare att lotsa in ett stort antal nyförvärv till kvalen när man bara hinner med några få träningsmatcher innan vi ger oss in i hetluften? Blir det lättare att gå till slutspel i CL när vi ger bort den enda fördel vi har, att vi är inne i tävlingsspel medan våra motståndare precis börjat träningsspela? Sluta skyll på de yttre omständigheterna, se istället till att vara steget före igen och fokusera på vad ni kan göra just nu!
BoBo, ni var med om att skapa framgångsvågen, ta vara på den erfarenheten och bli hungriga igen. Putte Carlsson sa någon gång att han aldrig njöt av guldet för att han redan börjat planera för hur föreningen skulle bli ännu bättre, det är så vinnare skapas!
