Djurgården - AIK 0-0: Let's go on from here
Inför 28 931 åskådare på Råsunda spelade Djurgården och AIK 0-0 i derbypremiären. Ett rättvist resultat sett till hela matchen även fast Djurgården var närmast segern på tilläggstid då Ivan Turina gjorde en jätteräddning på Jani Lyyskis nick.
Först och främst: Säga vad man vill om bengaler, rökbomber och dylikt – inramningen var magisk. Tyvärr så kommer båda lagen med största sannolikhet att straffas, men det var en upplevelse att vara på plats och bevittna det vackra tifot tillsammans med rösterna från tusentals hängivna supportrar. Med en sådan stämning är det faktiskt inte mycket som slår ett Stockholmsderby.
Så till matchen: Djurgården kom till spel med Mattias Jonson från start vilket säkerligen gladde många djurgårdare. Dessvärre var hans inledning på matchen inte den bästa. Två bolltapp vid olika tillfällen gav AIK två bra chanser att ta den ledning Solnalaget så ofta brukar göra i derbyna.
Djurgården lyckades dock hålla tätt vid båda tillfällena men för Mattias Jonson slutade inte eländet där, utan en skada i slutet av den första halvleken tvingade ikonen att kliva åt sidan. In kom istället Christer Youssef vilket ledde till att Philip Hellquist förpassades ut på högerkanten och att Youssef tog Hellquists centrala släpande roll bakom Kennedy Igboananike. Matchminuten var då 40.
Hög press av AIK
AIK inledde med en hög press som de behöll länge och väl i den första halvleken. Det vållade Djurgården vissa problem, men vid de tillfällen då man lyckades spela förbi AIK:s höga press kom man i bra lägen. Sebastian Rajalaksos chans efter två minuter var ett bra exempel på detta. Det tunga skottet efter att Djurgården snabbt spelat sig förbi AIK:s mittfält hamnade en knapp halvmeter utanför Ivan Turinas högra stolpe. Djurgården kändes inte alls ofarliga.
Annars så var det inte mycket till finlir på den fina gräsmattan, utan det var mest vid omställningssituationer som chanserna skapades. Efter en sådan omställningssituation skrek många AIK:are för straff efter att en boll studsat upp på Joel Riddez armbåge. En bedömningsfråga och domaren valde att fria. Hade känts för tufft att döma straff i ett sådant läge. Helt ärligt. Ja.
Det skapades inte så jättemycket under den första halvleken bortsett från redan nämna situationer. Mohamed Bangura och Kennedy Igboananike hade lagens bästa chanser att ta ledningen, bortsett från det så var det mest kamp och säkerhetsspel från båda håll.
Man märkte att viljan att inte förlora var större än viljan att vinna.
I den andra halvleken så var det Djurgården som stod för det mesta av spelet. AIK var dock inte ofarliga och hade flera omställningar med potential att skada Djurgården. Men backlinjen stod upp bra och gjorde en klart godkänd insats som en enhet, detta i kombination med AIK:s oförmåga att göra något vettigt när väl ytorna dök upp.
Kasper Hämäläinen och Daniel Sjölund stod för en godkänd insats, men båda spelarna slarvade förvånansvärt ofta bort bollen i situationer då man som innermittfältare inte får tappa boll. Men det var trots allt en premiär och man kan inte förvänta sig att dessa herrar ska ha någon kalasform i nuläget. De gjorde även mycket positivt på plan och kommer att gå stärkta ur denna match, liksom hela laget.
Det var som sagt Djurgården som var lite mer spelförande i den andra halvleken, och ett insläppt mål hade varit oerhört tungt att behöva ta sett till matchbilden. Samtidigt kändes ett oavgjort resultat någonstans som det rätta. Inget av lagen vågade riktigt vinna, och inget av lagen förtjänade heller att förlora. Sen är fotbollen allt som oftast varken rättvis eller logisk. Men ett 0-0–resultat kändes precis så.
Nära glädjefnatt
Då kom Jani Lyyskis nick på tilläggstid som hade gett alla djurgårdare glädjefnatt och alla AIK:are en smäll på käften. Ivan Turina förhindrade detta genom att med en svettig TV-räddning tippa bollen utanför vid det bortre hörnet.
Djurgården har ändå mycket positivt att ta med sig ifrån matchen. Då syftar undertecknad framför allt på försvarsspelet som många stunder såg väldigt stabilt och samspelt ut. Anfallsmässigt saknar laget lite tyngd – Igboananike blir ofta lite för isolerad på topp, och Djurgården behöver ge nigerianen mer understöd för att bli riktigt tunga att möta.
Allt som allt en godkänd premiär och Djurgården går stärkta ur denna match med en del positivt att ta med sig som sagt, förutom Jonsons skada. Om en vecka väntar Kalmar på deras nya arena som jag inte vill nämna vid namn eftersom ni själva fattar varför, innan det är dags för Stadionpremiären den 15:e mot de regerande mästarna Malmö FF.
Inget man vill missa eller hur?
