- -
Djurgården - Elfsborg 0-1: Skitmål avgjorde
Djurgården är fast i botten efter ännu en förlust. Denna gång var det Elfsborg som besegrade hemmalaget som länge såg ut att kunna få med sig minst en poäng. Det blev dock noll igen, och Djurgården är djupt inne i en jobbig period.
Djurgården kom till spel med en överraskning i startelvan. Emil Bergström fick chansen på sin innermittfältsposition tillsammans med Kasper Hämäläinen. Ett drag som inte alls var särskilt misslyckat då Bergström imponerade med sitt ettriga presspel och förmåga att vinna nickdueller. Dessutom visade han prov på ett fint spelsinne och fina krossbollar. Så det finns talang, utan tvekan. Joel Riddez var åter efter avstängning och återtog sin plats på vänsterbackspositionen.
Bra första halvlek från Djurgården
Efter en trevande inledning med lågt tempo kom matchen igång efter att Kennedy Igboananike fått en motståndarhand i ansiktet. Det blev startskottet för ett uppvaknade från publiken som började höras mer och för spelarna i hemmalaget som ökade passningstempot.
Det var framför allt i omställningslägena som Djurgården visade prov på en snabb och vägvinnande fotboll. Många gånger tog det dock stopp precis vid straffområdet, mest beroende på den egna ineffektiviteten och slarv. Elfsborg skapade knappt en chans på hela halvleken förutom ett läge i den 36:e matchminuten, där Pa Dembo Touray hade lite småproblem med att greppa det lösa markskottet som avlossats.
Annars var det Djurgårdens halvlek och alla spelare gjorde det bra, kanske framför allt Sebastian Rajalakso och till viss del även Kebba Ceesay, som blandade och gav som vanligt. I kväll var det dock mestadels positivt. Förarbetet på kanten och inspelet till Kennedy, vars nick räddades fint av Ante Covic, höll hög klass. Djurgården lyckades dock inte få in det viktiga första målet och halvleken slutade mållös.
Inledningen på den andra halvleken liknade den matchbild vi såg under den första. Elfsborg hade en del boll men var relativt ofarliga. Det var efter att Djurgården vunnit boll och ställt om som farligheterna uppstod. Ju längre halvleken led, desto mer kom Elfsborg in i matchen. Matchbilden blev öppnare och Elfsborg började känna farligare, samtidigt som Djurgården fortfarande hotade i sina omställningar. Men den avgörande passningen eller dribblingen, eller avslutningen för den delen fanns inte där.
Logiskt och orättvist
Lasse Nilsson i Elfsbrog träffade ribban efter en misstänkt offsidesituation. Kennedy fick två bra lägen. Ett efter en retur som tyvärr hamnade i brösthöjd där han inte kunde kontrollera bollen efter ett tungt direktavslut från Riddez, och ett skott i riktigt bra läge innanför straffområdet där han tog i så det knakade och inte träffade mål.
Sen kom den där känslan. Smygande. Som en lätt liten viskning i örat. Även om det inte speglade matchbilden. Även om det inte var rättvist. Men man väntade på det. Det kändes till och med som att spelarna väntade på det. Och så föll det. Matchuret hade tickat upp på minut 79. Efter tafatt försvarsarbete från ett antal djurgårdare där bollen inte kunde slås bort lyckades Lasse Nilsson trycka in den efter vad som verkade vara en oren träff. Ett skitmål. Sådana som topplag gör och som bottenlag får utstå.
Att ge spelare energi är publikens konst
På många sätt påminde denna match väldigt mycket om den mot Malmö tidigare i år. Och det känns inte som att det är den sista gången vi kommer att bli påminda över att Djurgården är ett bottenlag. Men det är bara att gilla läget. Djurgården är inte bättre än så här, och spelarna gör sitt bästa, även om Daniel Sjölunds kroppspråk ibland kan vara lite väl lojt, och även om Touray verkar tappa varje boll som om den vore smord i olja.
Det gäller för publiken att i tuffa lägen ge energi till spelarna. Spelarnas hopp släcktes efter målet. Och det är publikens glöd som kan tända gnistan igen. Så är det bara. Spelarna behöver dendär energiknuffen. Därför är det synd att det förekommer ramsor om Touray och spridda burop istället för en anstormning på läktarplats som spelarna faktiskt behöver. Som Djurgården behöver.
Spelarna behöver fansens stöd och energi. Alltid oavsett, i framgång som motgång. Framför allt i det sistnämnda.
