Djurgården - Malmö FF 0-1: Oerhört tung förlust
Djurgården förlorade Stadionpremiären mot de regerande mästarna Malmö FF. Durmaz fina mål i den 90:e minuten kom som en kniv i hjärtat på djurgårdarna efter att laget kämpat en hel halvlek med en man mindre sedan Pa Dembo Touray dragit på sig en minst sagt klumpig utvisning i slutet av den första halvleken.
Djurgården startade med den senaste målskytten Calle Björk på topp tillsammans med Kennedy Igboananike vilket ledde till att Philip Hellquist fick börja på bänken. Gale Agbossoumonde fick göra sin tävlingsdebut för Djurgården och bildade mittbackspar tillsammans med Joona Toivio.
Ännu en tidig skada
Kebba Ceesay var lite osäker på spel innan matchstart och tyvärr så fick han utgå i den 37:e minuten. Nu har en spelare i alla Djurgårdens matcher tvingats utgå i den första halvleken på grund av en skada – en tillfällighet?
In i stället kom unge Emil Bergström. Och då fanns både André Calisir och Petter Gustafsson på bänken – smart byte?
Matchen var annars väldigt tempostark i den första halvleken och både Malmö och Djurgården bjöd på en underhållande fotboll. Bortalaget var mer spelförande samtidigt som Djurgården hade vassa anfall de också. Malmö hade dock halvlekens bästa målchans då ett kraftfullt avslut träffade Tourays målställning.
På topp var bortalagets anfallare och i synnerhet Daniel Larsson ständigt på språng i djupled vilket ledde till många "nästan-chanser". Touray var ofta långt ute för att avvärja och hade marginalerna med sig då han kunde plocka bollarna precis innanför straffområdeslinjen. Därför var det inte oväntat att det så småningom skulle skita sig när djupledsbollarna fortsatte komma.
Klumpig utvisning
Precis innan halvtid kom så ännu en sådan boll. Touray hamnade utanför sitt straffområde, men lyckades få ordning på bollen. Vad han gjorde sen tåls inte att refereras. Long story short: han fick rött efter att ha räddat bollen med handen utanför straffområdet på ett skott, som förövrigt inte hade gått in, då det fanns ett par djurgårdare redo att slå bort det tafatta avslutet.
In kom Tommi Vaiho och Björk fick stiga åt sidan. Vaiho stod för en fin reflexräddning på frisparken som efterföljde Tourays utvisning.
Den andra halvleken blev en kamp för att komma undan med den viktiga poängen. Malmö fick inte oväntat stora ytor att arbeta på då Djurgården föll tillbaka i sin press. Samtidigt gjorde Djurgårdens försvar en stark insats, och MFF kom inte till många farligheter. Igboananike var vid ett par tillfällen ytterst nära att ge DIF en smått mirakulös ledning, men det ville sig inte. Hellquist är nog fortfarande sur över att inte ha fått en passning i fritt läge efter att Igboananike avancerat med boll mot ett taget Malmöförsvar i ett utmärkt kontringstillfälle.
Tungt, tungt
I stället kom avgörande från mästarna med en drömträff i den 90:e minuten. Djurgårdens andra raka förlust. Och med skade- och avstängningsproblemen som råder så ser det inte ljust ut. Undertecknad är oförstående till varför styrelsen i Djurgården går ut med vad jag, subjektivt, anser är skitsnack. Topp sex är två ord som får sammanfatta vad jag syftar på. Var är verklighetsförankringen? Var är realismen?
En ny vd som säger och jag citerar: "Vi jobbar mot visioner att bli Nordens ledande fotbollsklubb". Det snacket hade passat för tio år sedan. Man kan inte komma i den situation Djurgården befinner sig i dag och säga såna ord. Det blir patetiskt, skrattretande, och oerhört smärtsamt.
Inse begränsningarna. Fatta läget. Långsiktighet är bra, men att tänka alldeles för långsiktigt och gå till allmänheten med vad jag anser är populistiskt skitsnack, vad för nytta gör det för Djurgården som fotbollsförening?
Ingen – det är bara tomma ord för att vinna tid, för att skjuta problemen på framtiden och bedra alla som älskar Djurgårdens IF. Undertecknad hoppas först och främst på att de sportsliga målsättningarna sänks så att laget kan börja jobba mot ett klarat kontrakt.
Man vill inte stå där, fem omgångar från slutet, och känna att man måste vinna alla matcher för att klara kval. Man vill inte känna chocken och paniken. Man vill inte ställa sig frågan: hur fan hamnade vi här? Det är dags att ta tjuren vid hornen. Nu, innan det är för sent.
Publiken på Stadion i dag visade vad Djurgården är. Det är ni som är Djurgården. Ett hoppande, sjungande, elektriskt, varmt stycke av denna klubb som ger undertecknad hopp och spelarna kraft. Fortsätt med det. I slutändan är det vad som betyder något.
