Djurgården - Norrköping 1-3: DIF rullar bakåt i uppförsbacken
Djurgården gör sin sämsta säsongsinledning sen återkomsten till Allsvenskan. 1-3 mot nykomlingen IFK Norrköping innebar fjärde raka förlusten. Solen sken på Stadion inför drygt 8000 men ljusglimtarna var få.
45 minuter är spelade på Stockholm Stadion. Det har varit en sömnig tillställning. Lika sömnig är stämningen bland dammsugare och kaffe i fikarummet under pressläktaren. Robert Laul nämner att Kasper Hämäläinen inte får fram bollarna till Kennedy. En korrekt analys. Med tre skott på mål finns inte mycket annat att prata om än spelarnas brister. Norrköping var bäst i inledningen och Hasani fick ett bra läge redan efter sex minuter men avslutet gick tätt utanför. Djurgården tog sedan över något. Spelsugna Petter Gustafsson är hemmalagets bästa spelare i första halvlek. Efter tio minuter skjuter han ett pressat skott som Abbas Hassan boxar till hörna. Efter en halvtimma slår sedan norrlänningen en lång macka till Kennedy som hittar Hellquist snett inåt bakåt. Avslutet på rullande boll hamnar emellertid på fondläktaren. Philip Hellquist kom aldrig in i den här matchen.
Okoncentrerade blåränder
Norrköping har inte lika mycket boll men är lite hetare i sista tredjedelen. Precis innan halvtidsvilan tappar djurgårdarna koncentrationen. Abbas Hassans långa inspark går retsamt förbi Emil Bergström till Astrit Ajdarevic. Dembo hamnar på mellanhand men lobben landar precis ovanför hans ribba.
Farligare än så blev det inte i första halvlek och om Robert Laul skulle hävda att Norrköping skulle vinna med 3-1 skulle jag sätta dammsugaren i halsen. Varken Djurgården eller Norrköping såg ut att kunna göra tre mål idag. Mycket talade för 0-0. Kanske att något av lagen skulle kunna åka hem med en uddamålsvinst, tänkte jag.
Tyvärr är inte Djurgårdens matcher logiska. Det ser ofta okej ut när halva matchen är spelad. Men vid minsta lilla motgång faller allt ihop som ett korthus. Vi har sett det mot Kalmar, vi har sett det mot GAIS och idag såg vi det mot Norrköping.
Andra halvlek börjar som den första halvleken slutade: med okoncentrerade djurgårdare. Norrköping får frispark i bra läge. Alldeles för bra läge när Astrit Ajdarevic är på plan. Hans känsliga vänsterfot hittar nämligen Anders Wikström som helt omarkerad nickar in ledningsmålet för östgötarna. Efter detta mål går luften ur Djurgården och sju minuter senare kommer tvåan. Gale Agbossoumonde
tappar balansen när Gunnar Thorvaldsson anfaller. Bollen hamnar sedan lite turligt till Christopher Telo som drar Kebba Ceesay och dundrar in den lågt vid närmsta stolpen. Passivt av Kebba men han ska kunna lita på att Dembo håller sin stolpe! Strax efter detta kunde det faktiskt bli 3-0 när Gale återigen lägger upp för Thorvaldsson som prickar just Tourays närmsta stolpe.
Ödestigen trebackslinje
I det här läger är Carlos Banda såklart desperat och förbereder ett byte. Joakim Alriksson ska in och Gale, som haft en dålig dag på jobbet, ska ut. Djurgården vill spela med en trebackslinje för att kunna reducera och kvittera. Precis innan bytet hinner genomföras krutar duktiga Sebastian Rajalakso in reduceringen med ett skott i krysset från sin favoritposition. Trots att bara ett mål skiljer lagen åt genomför Banda bytet.
Om försvaret såg stabbigt ut med fyra backar kan ni tänka er hur det såg ut med tre backar. Djurgården blev en munsbit för Norrköping och framförallt till Christopher Telo som fick två försök innan han kunde göra sitt andra mål framför ögonen på en passiv Kebba Ceesay. 1-3 till Norrköping och butiken var stängd.
Det finns en förlorarmentalitet i det här laget som är väldigt svår att tvätta bort. Att man viker ner sig vid minsta lilla motgång är inte acceptabelt. Jag vill kritisera Carlos Banda för hans konstiga agerande. Carlos är säkert en jättebra tränare och jag hoppas han får vara kvar säsongen ut. Men jag hävdar att 1-3 är en följd av trebackslinjen. Det såg inte ens ut som att laget tränat på den spelformen. Offensiven blev sämre eftersom kantspelet förlorades och defensiven blev till en hönsgård. Philip Hellqvist (som borde bytts ut mot Björk för länge sen) tilldelades en märklig position precis framför backlinjen. Offensiven bestod av en klump mittfältare där endast Joakim Alriksson kom till sin rätt.
För att undvika nedflyttning måste något göras. Backlinjen måste bli stabilare, kanske ska Lyyski få spela? Offensiven måste bli spetsigare, kanske ska man satsa på Calle Björk? Förhoppningsvis har Carlos Banda svaren.
