Djurgårdens IF - AIK 2-1: Touma matchvinnare på Råsunda
Djurgården lyckades hålla undan och knipa tre poäng i säsongens andra och sista derby på Råsunda. Efter att ha hamnat i underläge tidigt mot AIK (igen...) kunde Djurgården, genom mål av Kennedy Igboananike och Sharbel Touma, vända matchen och lämna Råsunda som vinnare. Pa Dembo Touray stod för en rejäl missbedömning som gav AIK straff och ledningen, men spelade sedan upp sig och stod i slutet av matchen för ett par högklassiga räddningar.
Djurgården kom till spel utan avstängda duon Prince Ikpe Ekong och Kebba Ceesay vilket gav Petter Gustafsson och Jani Lyyski chansen från start. I AIK kom Mohamed Bangura ej till spel efter att hans väntade barn gick bort vid födseln. Oerhört tragiskt och Forum 1891 beklagar sorgen.
Matchen började ganska böljande med anfall från båda håll. Dock syntes en viss spänning hos spelarna i båda lagen, och det var inte något vidare skönlir i inledningen av matchen. Kasper Hämäläinen testade efter fem minuter ett skott utifrån som var för lamt för att störa AIK-målvakten Stamatopoulos. Ett par minuter senare stod Pa Dembo Touray för en tavla när han missbedömde en höjdboll och träffade en AIK:are istället för bollen. Domare Stefan Johannesson blåste för straff och Kenny Pavey kunde ge AIK ännu en tidig ledning i ett derby – 0-1 efter knappa tio minuters spel.
Uppförsbacke, uppförsbacke...
Djurgården hade ännu en gång hamnat i den situation man verkligen inte ville hamna i efter AIK:s ledningsmål. Man fick jobba i uppförsbacke och kändes aningen tagna av målet. I anfallsväg såg det aningen krampaktigt ut men då och då blixtrade hemmalaget Djurgården till med fin rörlighet och bra tempo i passningsspelet. Oftast kom man til anfall på högersidan och oftast var det Sharbel Touma som stod för inspelen. Dock blev det aldrig någon riktig utdelning på det småtrevliga spelet.
AIK följde i den första halvleken en klar matchplan – det var långa, höga bollar bakom Djurgårdens tämligen långsamma mittbackspar som var deras melodi. Det fungerade också bra ibland och Djurgården hade lite problem med Pontus Engbloms löpningar. Hemmalaget för dagen tog ju längre halvleken led över mer och mer och skapade ett par lägen som kunde ha resulterat i mål. Med tre minuter kvar fick så Djurgården utdelning på att vara det spelförande laget. Sebastian Rajalakso hittade från vänsterkanten in centralt till Kennedy Igboananike som strax utanför straffområdet tog emot bollen och snyggt satte kvitteringen till 1-1. Ett klassavslut från anfallaren. De få minuter av halvleken som var kvar fortsatte Djurgården att mala ner AIK som såg alltmer skärrade ut. AIK kunde dock hålla undan med det oavgjorda resultatet halvleken ut.
Släkten är värst?
Det hade bara hunnit gå två minuter av den andra halvleken innan Djurgården hade vänt matchen. Joona Toivio stod för det spel AIK gjorde bra i den första halvleken – nämligen den långa, höga bollen mot motståndarnas backlinje. Igboananike hoppade med en AIK:are i ryggen. Bollen gick över dem båda och i ytan som uppstått bakom löpte Touma perfekt och hann först på bollen. En iskall avslutning senare och Djurgården ledde med 2-1. Toumas kalla avslut gick i en båge över en framrusande Stamatopoulos och dök ner under ribban till djurgårdarnas stora glädje.
Efter målet ändrade Djurgården sin inställning och valde att fokusera på att försvara sin ledning. Laget försökte hålla bollen inom laget och gjorde det stundtals väldigt bra. Direkt efter ledningen skapade dock AIK en farlighet efter ett inlägg och nick. Avslutet tog lite lätt i ribbans överkant och ut till inspark och Touray drog en suck av lättnad.
AIK tog som sagt efter Djurgårdens ledningsmål initiativet i matchen, mycket beroende på att Djurgården lät dem. De svartgula skapade också farligheter, främst på fasta situationer, och var ytterst nära att kvittera efter en billig frispark från kanten. Nicken från nära håll hamnade strax utanför stolpen och en stillastående Touray fick använda sitt målvaktsöga till max i den situationen. Matchen präglades i den andra halvleken mest av "krig" på plan, mycket närkampsspel och hafsigt passningsspel – lite typiskt derby-aktigt. Luis Antonio Rodriguez eller "Lucho" stod matchen igenom för slarv med boll och hängde inte med i den 80:e minuten när Pavey kom på kanten och slog ett inlägg till inhoppande Saihou Jagne som nickade från nära håll. Touray stod för en reflexräddning av hög klass och tippade bollen över målet. De sista minuterna av matchen blev väldigt nervösa för alla på plats. AIK tryckte på för en kvittering men Touray stod i vägen på varje försök och räddade tre poäng till Djurgården.
Djurgården visade i den första halvleken att de är ett bättre lag än AIK. Efter att ha tagit ledningen så drog sig Djurgården tillbaka, vilket är typiskt för Råsunda-derbyn då AIK trots allt alltid känns som hemmalag. Djurgården var nöjda med sin ledning och ville bara att matchen skulle ta slut så fort ledningsbollen hamnat i nät. Den där bortakänslan på Råsunda försvinner aldrig även om Djurgården står som hemmalag. Men när både publiken på östra och södra läktaren sjöng för fulla halsar – då kändes det faktiskt för första gången på väldigt länge som att Djurgården var hemmalaget på Råsunda. Och vad är mer passande då än att en spelare som tidigare haft Råsunda som sin hemmaplan kliver fram och avgör? Djurgården tar sin andra raka derbyseger och alla djurgårdare kan slå sig för bröstet och säga att man är bäst i stan. För det är precis vad Djurgården är.
*Tyvärr fungerar inte det tekniska särskilt bra på svenskafans.com just nu. Undertecknad ber om ursäkt över att det på första stycket av brödtexten är fetstilt där det inte ska vara det.
