Forum 1891 räknar ner: Vart är DIF på väg?
Våren är här. Allsvenskan ska snart inleddas med ett derby mot AIK i premiären. Forum 1891 räknar traditionsenligt ner med krönikor från sajtens skribenter. Turen har kommit till Poyan Ansari som är osäker på var Djurgården befinner sig och är på väg.
Efter att den nya styrelsen kom till makten följde även en treårsplan vars sportsliga mål innebar att Djurgården skulle vara ett topplag säsongen 2012. I år skulle laget etablera sig i Allsvenskans övre skikt med en sjätteplacering som målsättning.
Nu är det egentligen oväsentligt (givetvis inte fullständigt) vilken placering Djurgården hamnar på. Nia som sexa. Spelar mindre roll. Det som däremot spelar en stor roll är huruvida Djurgården lyckas ta steget som krävs för att ens kunna uppnå sådana placeringar.
Alla vi som har följt Djurgården under de senaste åren vet att laget inte är nära toppen av Allsvenskan. Visst kan det se ut så i enstaka matcher, men över en hel säsong – inte en chans. Anser ni att jag är alldeles för negativ nu så råder jag er att inte läsa vidare. Jag blir inte mer positiv i den resterande delen av denna text. Tror jag.
Så vad är det egentligen som talar för att Djurgården rent spelmässigt i år tar ett steg framåt från den föregående säsongen?
Ser man på spelartruppen så ser den inte starkare ut, laget har förlorat en av de viktigaste spelarna ur ett poängmässigt perspektiv. Ersatt honom med, ja… Ingen.
Förstärkningarna på försvarssidan är nödvändiga och jag anser att Joel Riddez är en bra värvning som både kan stabilisera försvaret och ge offensiva alternativ. Skulle han gå sönder så är vi tillbaka till förra året, och den backlinje vi hade då – och blir Riddez borta en längre tid så känns det som att Djurgården är ett sämre lag än förra säsongen. Ett steg tillbaka istället för ett steg fram. Och om det känns så på grund av att ett nyförvärv skulle gå skadad så är det illa.
Det är lite så det känns. Illa alltså.
Gale Agbossoumonde är intressant, men han är ingen som kommer att kunna dominera i backlinjen denna säsong. Att han ska göra skillnad är mer en förhoppning än en förväntning.
Sen har vi det centrala mittfältet med Kasper Hämäläinen och Daniel Sjölund som på många sätt kommer och måste bära Djurgården på sina axlar. Ska Djurgården bli ett bättre lag i år så är det mycket beroende på om Hämäläinen och Sjölund presterar bättre fotboll än den förra säsongen. Inte för att det var dåligt då, många stunder höll deras spel väldigt hög klass.
Men vill Djurgården ta ett steg framåt så är det finländarna på innermittfältet som ska höja sig ännu ett snäpp. Det kanske är för mycket att begära, men de är spelarna som har potentialen och klassen och höja Djurgården. Och Kennedy Igboananike. Skrev tidigare om Riddez och vad en skada på honom skulle innebära. En skada på Igboananike skulle drabba laget dubbelt så hårt.
Ungdomssatsningen har fått ett uppsving efter den nya styrelsens intåg, och det finns många intressanta namn som kommer underifrån och sneglar upp. Men det är förmodligen vad de kommer att göra i år – snegla. Vi har många talanger som kan bli riktigt duktiga fotbollsspelare i framtiden. Men hur mycket speltid kommer dessa spelare att få? Finns det tillräckligt med kvalitet runt omkring dem för att de ska ha råd med att kunna begå misstag och utvecklas i sin takt samtidigt som de spelar matcher i Allsvenskan? En spelare som Philip Hellquist har gett mig hopp om att möjligheterna ändå kanske finns där.
Treårsplanen som följde efter att den nya styrelsen hade kommit till makten borde nog ha förlängts med ett par år. Visst vänder det snabbt inom fotbollen, men just i detta fall så hade det varit bättre att skynda långsamt. Att tro att Djurgården skulle gå från botten till toppen på tre år kändes inte realistiskt då. Än mindre i dag.
Frågan är hur det känns om ett år.
Derbyt på måndag kan mycket väl vara avgörande för hur den frågan besvaras.
Årets tabellplacering: 10:a
Årets nyckelspelare: Kennedy Igboananike
Årets genombrott: Joakim Alriksson
Årets flopp: Sebastian Rajalakso
Årets samtalsämne: Kennedys skytteligavinst
Årets finne: Kasper Hämäläinen
