Fredagsmys summerar säsongen: vi är många som får dela skammen
Säsongen är slut. När Svenska Fans frågade för en vecka sedan ville Stefan Alvén inte summera säsongen ännu. Nu gör vi det själva istället och kommer fram till att vi nog är många som får bära en del av skammen.
Det var när det gått sextio dagar sedan det uppmärksammade styrelsebytet i Djurgården som man gick ut med sin vision för framtiden. På Svenska Fans pratade vi om att amerikanska presidenter brukar få hundra dagar innan första domen faller men att tiden verkade gå lite snabbare i allsvenska fotbollsklubbar. Kanske var det också den snabbare tiden som gjorde att det var en treårsplan som Tommy Jacobson presenterade och inte en femårsplan som på Stalins tid.
Det var, precis som Jacobson själv sa, en offensiv målsättning och ganska heltäckande vision som presenterades. Under de kommande tre åren skulle Djurgården sakta klättra allt högre i tabellen för att till slut åtminstone vara med och slåss om guldet 2012. Hand i hand med detta mål, som en slags förutsättning får man förmoda, skulle såväl marknadsmässiga som publikmässiga målsättningar gå.
Precis som Jacobson var inne på är det lätt att formulera vackra mål men mycket svårare att leva upp till dem. Bara för att målsättningarna låter fina kunde vi alltså inte ta ut någonting i förskott. Men efter ett år börjar det ändå bli möjligt att se i vilken riktning det barkar. Det är det vi gör i det sista (?) Fredagsmys.
Treårsplanen innehöll, förutom en varumärkesdeklaration, fem olika målområden. Marknad/försäljning, medlemmar, säsongskort, publiksnitt och tabellplacering. Eftersom att ingen årsredovisning presenterats ännu är målet om marknad/försäljning svårt att följa upp. Det samma gäller till viss del säsongskortsmålet. Vad de andra anbelangar har utfallet varit lite blandat.
Det mest uppenbara är givetvis att Djurgården precis på mållinjen lyckades uppnå sin placeringsmålsättning. Den tiondeplats man stannade på borde alltså ses som en framgång, men precis som man sagt från föreningshåll är det ändå lite svårt att se glädjen i det med tanke på att man länge hade chansen ända upp på en fjärdeplats men efter en mycket svag avslutning rasade i tabellen och landade bara en placering ovanför årets stora flopp AIK. Det kan ju ingen förening med livsglädje vara nöjd med. Men målsättningen får ändå anses uppfylld.
Även målet som gällde medlemsantalet får anses uppfyllt utan direkt marginal. Enligt Djurgårdens hemsida har man vid säsongsavslutningen 12'299 medlemmar vilket är trehundra järnkaminer mer än målsättningen. Att ha medlemmar är för en förening en möjlighet att tjäna pengar men också ett mått på klubbens popularitet och storlek. Att Djurgården når detta mål är kanske inte av avgörande betydelse, men det är viktigt att man kan bocka av ännu en framgång för den nya ledningen.
På ett område finns det dock ett bekymmer. Publiksnittet skulle ligga på 10'000 men blev istället 7'178 vilket är sämre än lag som Örebro och Elfsborg. Om detta beror på att vi supportrar är lata och svaga eller om det är föreningen som är dålig på att locka kunder till sina föreställningar låter jag vara osagt, kanske är det en kombination, men huvudproblemet är att det inte genererar några inkomster till klubben. Här måste något göras och vi är nog många som får dela på skammen.
Sammanfattningsvis får man väl säga att årets säsong varit en ojämn historia. Glädje har blandats med frustration och ilska, vinster har följts upp av absurda förluster. Så är det när man bygger nytt och vi har ju tydligt sett tecken på att utvecklingen följer den upplagda planen. Med lite flyt, större rutin och ett par rutinerade nyförvärv (välkommen Riddez) kan vi nästa säsong sikta ännu högre.
Med dessa slutkommentarer tackar succéserien Fredagsmys för sig. Det har varit ett nöje att tillsammans med er läsare upptäcka hur allt från Wayne Dyers amerikans/indiska självhjälpsprogram till Joan Acocellas reliogionshistoriska filosofi och Leonard Cohens gamla fina visor hänger ihop med Djurgårdens ve och väl som fotbollsförening. Kanske är det detta som bevisar det kanske mest kontroversiella av Wayne Dyers påståenden, att allt, egentligen hänger ihop i ett världsallt.
Vi tackar härmed för visat intresse och skålar för Brahman, världsalltet. Jag tror att det hejar på Djurgården.
