Gästkrönika: Ta denna chans, Kevius
Stockholm har fått ett nytt idrottsborgarråd. Regina Kevius är en rising star inom stockholmspolitiken men tycks nu ha gått på en rejäl "föreningsstöds-mina" och gjort sig ovän med breddidrottsrörelsen. Signaturen Korsman ser dock en chans till försoning. Ta den, Kevius.
När Stockholms Stadsbyggnads och idrottsborgarråd Regina Kevius (M) stämplade ut från arbetsplatsen förra fredagen kunde hon se tillbaka på en tämligen omtumlande arbetsvecka. Det hela tog sin början i mitten av januari när idrottsnämnden beslutade att skära ned på föreningsbidraget till idrottsklubbarna i huvudstaden med i runda slängar tio miljoner kronor. Motiveringen till beslutet var att föreningar borde bli bättre på att skaffa externa sponsorer. Det går milt sagt att säga att reaktionerna inte lät vänta på sig. Kevius, en rising star inom stockholmspolitiken, hade gjort ett ordentligt misstag.
Svenska Dagbladet, med Ola Billger i spetsen, gick tidigt till mycket hårt angrepp, Riksidrottsförbundet påvisade att beslutet var fel, idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth blev förvånad av beslutet och Moderaternas starke man Ulf Adelsohn konstaterade i sin tur att beslutet skadat Moderaterna som parti och att de föreslagna besparingarna i praktiken skulle ha betytt en krona per stockholmare och år. Det hela slutade med att Kevius först fick göra en halv och sedan även en hel pudel. Beslutet om minskat föreningsstöd har nu dragits tillbaka.
Kevius har på ett mycket tydligt sätt visat på bristande förståelse för idrottsrörelsen och dess starka ställning i samhället. Hon har på ett tydligt sätt visat att hon uppenbarligen inte besitter den erfarenhet, insyn eller kunskap om idrott som krävs för att göra ett bra jobb som idrottsborgarråd. Med detta sagt betyder ovanstående inte att hon är inkompetent som stadsbyggnadsråd. Det är dock tydligt vilket av hennes två förvaltningsgrenar som ligger henne närmast om hjärtat.
Djurgårdens arbete med en egen arena på Östermalms IP går enligt egen utsago vidare. Som vi alla vet brottas föreningen med att övertyga staden om att de finansiella förutsättningarna för en arena är goda medan staden i sin tur gärna vill synliggöra de ekonomiska riskerna med projektet för att på detta sätt få Djurgården som hyresgäster på det egna, minst sagt tveksamt finansierade, skrytbygget vid Globen. Förutom de rent ekonomiska bitarna är den befintliga verksamheten på ÖIP ytterligare en nyckelfråga för DIF. För att få staden med på tåget måste föreningen klargöra för politiker och opinion att ett nybygge också kommer att innebära ökade möjligheter för breddidrotten i staden.
I och med att det under föregående vecka briserade en ”föreningsstöds-mina” under Kevius fötter har ÖIP-frågan hamnat i en ny dager. Kevius har genom sitt snedsteg på ett mycket tydligt sätt visat att hon inte alls är intresserad av frågor (läs investeringar) som rör breddidrotten. Att Djurgårdens skulle lyckats övertyga idrottsborgarrådet om fördelarna med ÖIP och dess möjliggörande för breddidrotten i stadens känns därför som obefintliga. Kevius hade med största sannolikhet nöjt sig med att klargöra att Djurgården måste hyra in sig på Stockholmsarenan för att på detta sätt rädda detta projekts ekonomi.
Nu har Kevius dock gjort sig rejält ovän med idrottsrörelsen i staden. Mitt förslag är att hon helt sonika försöker medla fred med (delar av) rörelsen genom att tillsammans med Djurgården ta de beslut om investeringar som krävs för att flytta befintlig verksamhet på ÖIP till nya och ännu bättre anläggningar runt om i staden.
Här har du din chans Kevius, ta den.
