- -
Gefle – Djurgården 0-0: MP fortsatt obesegrad
Det var ingen höjdarmatch vi fick se från Strömvallens konstgräs. Men vad spelar det egentligen för roll när nye managern Magnus Pehrsson fortsätter vara obesegrad i Djurgården? - Vi är starkare bakåt, sa Daniel Sjölund till Canal+.
Djurgården började matchen med ett tryggt passningsspel. Man rullade boll ganska säkert och hittade varandra ganska bra. Här har en förändring kunnat iakttagas sedan Magnus Pehrsson kom in. Jag vet inte om det är han som är förklaringen, men tiden för hans ankomst sammanfaller tydligt med tiden för det kontrollerande passningsspelet i Djurgården. Nu fattas bara att få upp spelet lite högre i banan och hitta lite fler farligheter, för det är det fortfarande inte speciellt mycket av. Under första halvlek såg vi, till exempel, bara ett enda skott på mål.
Gefle å sin sida var inte heller farliga framåt. Visst kunde man skapa ett par lägen, antingen genom att vinna boll centralt och ställa om eller hitta de längre bollarna på Micke Dahlberg som, som vanligt, var eminent som targetplayer men inte fick till skott och passningar speciellt bra.
Trots två ganska bra matchplaner hettade det alltså inte riktigt till under första halvlek, men under de fem sista minuterna lyckades Kennedy Igboananike hitta en högre position och komma närmare mål. Detta ledde till att en del halvlägen skapades för Djurgården och det började lukta mål på så smått, men avsluten och de sista passningarna och löpningarna satt inte riktigt där de skulle och när Djurgården vid ett tillfälle får frispark på egen planhalva passar geflemålvakten Mattias Hugosson på att ta en skoknytarpaus och helt bryta Djurgårdens rytm. Inga fler chanser och pausvila i likaläge, således.
I paus var Magnus Pehrsson inte helt nöjd med Djurgårdens spel. Han pratade i Canal+ om att man skulle vara hetare i duellspelet för där hade Gefle vunnit allt, som han sa. Spelarna måste verkligen ha lyssnat, för under andra halvleks första kvart var det egentligen bara Djurgården på bollen (Bollinnehavet som i första halvlek var 54 % för Gefle svängde bara under den första kvarten till 52 % i djurgårdsfavör!). Man vann dueller på det centrala mittfältet och kunde komma i anfallsvåg efter anfallsvåg, men ändå inte komma in i boxen riktigt.
På detta sätt fortsatte matchen att rulla på, bortsett från ett par minuter runt 60-strecket då Gefle fick ett visst tryck efter att Djurgården haft svårt att flytta upp bollen från försvar till anfall. Trots detta skapades egentligen inga hetare målchanser, Djurgården hade en del skott utifrån som Hugosson hade vissa problem med, men Gefle var alltid först på returerna och kändes aldrig riktigt oroade.
I 80:e minuten lyfter så Djurgården upp Kebba Ceesay mer i banan och skapar ett övertag ute till höger där man uppenbarligen identifierat Gefles svaga punkt. Efter ett par fina chippar och växelspel dem emellan kommer Sebastian Rajalakso igenom i boxen men går omkull precis innan han ska dra till ett halvvolleyskott i bra läge. Han dras i armen men domaren väljer att fria och inte blåsa straff. Rätt eller fel låter jag vara osagt, men när Gale Agbossoumonde gjorde likadant utanför eget straffområde minuten innan blev resultatet ett farligt frisparksläge för Gefle.
Upprördheten var tydlig i Djurgården och den minskades inte när Joel Riddez två minuter senare fick bollen på handen och tilldelades sitt andra gula kort. Utvisning där och matchen dog lite för Djurgårdens del. Istället fick det handla om att hålla ut och klara poängen och bortsett från ett bra frisparksläge som Igboananike jobbade fram helt på egen hand men som Joel Perovuo slarvade bort hade Djurgården inget mer.
Istället lyckades Gefle trycka ner försvarslinjerna och under tilläggstiden skapades ett riktigt bra läge att vinna matchen. Det gamla Djurgården hade nog vikit ner sig i det läget och släppt in något av de inspelslägen som skapades, men som Daniel Sjölund sa;
- Vi är mycket starkare bakåt sen Magnus kom in.
Därför är han fortsatt obesegrad. I en match som gav mersmak.
