Krönika: "Djurgårdsfamiljen i snökaos"
"Den djurgårdsfamilj som på många sätt tog mig med öppna armar sensommaren -99 upplevde jag som mer splittrad under guldåren. Nya ”gloryhunters” anslöt och de gamla ville visa att de minsann varit med när Djurgården var ett division 1-lag som pendlade mellan divisionerna."
Det är snökaos i Stockholm.
Optimistiska plusgrader som skvallrade om vårens ankomst är som bortblåst och utbytt mot snödrivor samt chockade innevånare –”vad fan hände?” Under loppet av en förmiddag hann jag köra fast med jobbilen totalt 5 gånger varav sista gången krävde en halv vaktmästarkår för att få den på vägen igen. Nu kanske folk från andra delar i Sverige tycker Stockholmarna fått hybris i vanlig ordning och hela grejen är en överdriven tidningsanka. Som utflyttad norrbottning kan jag gå i god för att det här, det HÄR är ett snöhelvete av antarkiska mått. Med bara två månader till premiären och derbyt mot solnaiterna är det lätt att bli pessimistisk angående gräset på Stadion. Men samtidigt har jag aldrig älskat Stockholm och stockholmarna mer än jag gjorde igår.
Blodig strid
Alla hjälptes åt i det som kändes som ett tredje världskrig med obefintlig lokaltrafik och blodig strid om de få tillgängliga taxibilarna. Den dryghet som annars kan prägla staden med allas ego i första hand var som bortsnöat. Vi var nere på botten förutom de kloka som inte valde att gå ut igår, belöningen kom kring tretiden då solen sken och alla kunde nöjt slå sig för bröstet och som vinnare köpa en t-shirt med texten ”Vi som överlevde snökaoset februari 2011”
Gloryhunters
Likadant tror jag det är med Djurgården. Den djurgårdsfamilj som på många sätt tog mig med öppna armar sensommaren -99 upplevde jag som mer splittrad under guldåren. Nya ”gloryhunters” anslöt och de gamla ville visa att de minsann varit med när Djurgården var ett division 1-lag som pendlade mellan divisionerna. Under guldåren var det främst värvade spelare som representerade och vann matcher i blårandiga färger. Idag ser vi en ungdomsverksamhet som odlar A-lagsspelare på löpande band. Även om det kanske inte blir guld i år heller tror jag det är ett stoltare Djurgården som kliver ut på planen den 4:e april.
Karusellerna på Grönan
Inför förra året hoppades jag att det skulle bli nyckelpigan 2010. En säker resa på en av Gröna Lunds populäraste åkattraktioner med viss pirr i nedförsbackarna. I år kanske det är dags att pröva karusellerna eller gungorna över vattnet, men så länge vi undviker fritt-fall är jag nöjd. Det största hotet mot AIK är inte att vi har de bästa spelarna eller starkaste ekonomin. Det som sticker i deras och övriga allsvenskans ögon är att Djurgården är ett lag på uppgång. Vi var nere på botten, överlevde den med ett sent nickmål i kvalet och har nu tagit den enda vägen.
Den uppåt.
