Krönika: Tåget mot nästa svit går nu
Inte längre obesegrade i 1000 dagar mot AIK och inte längre förlustfria sedan 20:e april. En tid för misär och sorg? Väldigt kort i så fall. Nästa resa börjar nämligen i morgon bitti för Djurgårdens A-lag på Kaknäs. Då börjar nästa resa mot nya sviter.
James Keene får bollen utanför straffområdet. Han har både med- och motspelare omkring, men ändå så pass mycket utrymme att han kan gå på eget avslut. Keene tittar upp mot målet och burväktaren Ivan Turina, sen klipper han till. Det är ett hårt skott som borde gått i mål om det varit en annan dag. Istället gjorde Turina en kalasräddning och situationen sammanfattade därmed ett slag som var dömt att misslyckas.
Det här var inte Djurgårdens dag.
När derbyt drog igång var det en halvtimme senare än planerat. Stopp i tunnelbanetrafiken satte i sin tur stopp för tusentals resenärer att ta sig till matchen. Precis som förra hösten befann sig tusentals fortfarande utanför arenan vid avspark. Skillnaden idag var att någon tog ett klokare beslut än hösten 2011 och sköt på matchtiden. Den gången hamnade jag själv mitt i ett problem där polisens misslyckande att eskortera DIF-supportrarna från Vasaparken till Solna gick ut över oss dödliga.
Jag kommer aldrig glömma polismannen som ropade ut över pendeltågperrongen vid Kalberg precis innan ett tåg skulle rulla in på stationen, "Ni som missar detta tåget missar också matchen". Resultatet? Ett jäkla tryck för att få en plats på tåget givetvis. Jag och mina vänner stod rätt nära en av dörrarna och i tumultet hamnade jag i det där avståndet mellan vagn och plattform som en SL-röst alltid pratar om. Med ena benet där och andra i vagnen var det enda som hindrade mig från att bryta benet där att en kompis höll emot de bakom och gav mig tid att dra upp benet. När vi sedan kom till Solna och Råsunda stängdes portarna trots att det inte var matchstart. Nytt tumult och inte blev det bättre av att vi utanför såg hur tifot drogs av på andra sidan betongväggen. Polisens lösning?
Skicka in några polishästar mitt i folkhavet.
Även om jag var på vårderbyt, som förövrigt var bättre organiserat, tappade jag lite av min glädje inför derbyn där och då. Idag var jag inte ens på plats. Att säga att det enbart berodde på incidenten (och många andra i derbysammanhang) är fel, men det bidrog när annat kom i vägen. Summan är att det här är bara en av många historier om polisens arbete kring derbymatcher i Stockholm, som de dessutom vill ha betalt för.
Från TV:n, hundra mil från Råsunda, fick jag istället se ett stockholmsderby där DIF inledde matchen hoppfullt. Det var Djurgården som skapade målchanserna, fick frisparkar och var hetast framåt. Sen var den första kvarten över och DIF-spelarna blev statister i det som skulle bli sista stockholmsderbyt på nationalarenan. Spelet låste sig i allmänhet, offensivt i synnerhet.
Man kan räkna upp ännu fler orsaker till att det blev som det blev idag. Enskilda spelare som fokuserade på domarens insats framför sin egen. Spelare som inte var mogna för uppgiften att starta i ett derby. Och det kanske ärligaste, att AIK faktiskt var ett bättre lag på alla positioner idag.
Det här var det sista derbyt på Råsunda någonsin. Även om ett av lagen vek ner sig så är det nya förutsättningar. till våren Jag vet inte hur det ser ut då, men om sju månader är det dags igen för stockholmsderby och min nedräkning har redan börjat. Det är inte längre över 1000 dagar sedan AIK slog oss i fotboll, men det enda man kan göra med brutna sviter är att börja om från början och hoppas på en omstart om ett halvår. Idag bröts inte bara en fin derbysvit utan obesegrade sedan 20:e april rök också. Nästa resa börjar därför här.
Är du med på nästa resa?
