Reseberättelse: "Vad heter blårand på danska?"
I slutet av juli var det dags, helgen alla väntat på sedan månader tillbaka. Malmö med möjlighet till boende i Köpenhamn och en bortaresa med Djurgården på sommaren. Upplagt för fest med likasinnade.
När Malmös supportrar fick höra att Djurgården skulle komma ner till Skåne med mellan 2000-3000 supportrar måste det blivit förvånade. Förklaringen hette Järnkaminernas 30-års firande med en rejäl bortaresa som de flesta slöt upp till - även folk som i vanliga fall inte åker. Förutom de två JK-bussarna var det snedresor för alla inblandade, min började på fredageftermiddag.
När jag bokade resan i maj visste jag inte om det gick att ta ledigt fredag 29:e juli två månader framåt i tiden. Lösningen blev en kompromiss där jag tog tåget ner till Köpenhamn med några intensiva jobbtimmar i bagaget. Övrigt resesällskap var då redan på plats eller anslöt senare på kvällen. På x2000-tåget hade jag förhoppning om att stöta på någon annan blårand i bistron, men de flesta verkar tagit andra avgångar eller satt och uggla vid sina platser. Resan flöt på snabbt genom sommarsverige med en Mariestad vid min sida och funderingar vad blårand heter på danska. Plötslig ropade tågvärden ut att vi snart var i Danmark.
En snabbincheckning på vandrarhemmet Danhostel som förövrigt Djurgården intagit. Skylten att alla 1200 bäddar var uthyrda mötte mig i receptionen när jag checkade in. Ett problem som jag hade oroat mig för innan resan var om man skulle prata engelska eller danska med danskarna.
Följande konversation utspelades kl 17.49 vid en reception i Köpenhamn:
Jag: Ehh.. Hej..öhm skulle vilja checka in, går det bra?
Receptionisten: Ja det går meget godt. Hvad er dit navn og reservationsnummer?
Jag: *Håller upp mobilen utan att säga ett ord*
Så långt allting bra.
Receptionisten: Tak, vil du blive medlem af vores hostel forening for 160 DKK om året eller 35 DKK pr natt. Det er et godt tilbud.
Jag: Öhm, va?
Receptionisten: Ja, ellers vil du ikke bor her.
Jag: (Osäker på att jag hört rätt). Vill jag inte bo här utan medlemskap?
Receptionisten: Nej, ingen!
Här någonstans ber jag om att få byta språk till engelska och kunde enkelt checka in. Visade sig att det medlemskapet var ett krav och jag är inte den som inte vill vara medlem i olika föreningar som terroriserar mig med nyhetsbrev. Efter lämnat väskan på rummet, hälsat på några djurgårdare i baren vid lobbyn och tagit ut pengar var det raska kliv mot Nyhavn som var stället alla skulle träffas på under fredagskvällen.
På plats i Nyhavn mötte jag upp en bekant tog en kall Tuborg i duggregnet och insåg att fler än vi verkar sett charmen med Nyhavn. Stället bestod av en mängd olika uteserveringar som redan intagits av sherrydrickande pensionärer, kontrasten med ölsugna djurgårdare var stor. Tillslut bestämde någon att vi skulle inta en irländsk pub. Därinne blev det rätt bra drag. Östra light innan ett derby typ.
En timme senare bestämde sig majoriteten på plats att bege sig in mot stan. Väl där utvecklades det hela till en liten marsch med turister på gatorna som åskådare. Rätt mäktig upplevelse i efterhand. En misslyckad stormning av Tivoli senare splittrade de flesta åt olika håll. För egen del hamna jag på en irländsk pub med trubadur. Magisk känsla när han drog i gång Wonderwall med Oasis och hela baren med djurgårdare sjöng för full hals.
Matchdag och halvtidig avgång till Malmö väntade. En gemensam marsch från Centralstationen till Lilla Torg cirka 500 meter bort. Väl där visade det sig att uteserveringarna öppna kl 12.00 vilket gav några minuter till välbehövlig frukost. Samlingen på Lilla Torg trevade igång och ölkranarna fick jobba. Minen på bartendern när en kille framför mig beställde elva fatöl var obeskrivlig. Fatölen övergick till flasköl (av logiska skäl) och stämningen växte med den. Den stora marschen närmade sig.
I samlad trupp gick vi den långa promenaden till Swedbank Arena (drygt 3 km) med några sköna inslag v en fotboll som gick genom havet av djurgårdare. Väl framme vid arenan visade sig att det var en minimal entré för bortasektionen med tre vakter som visisterade. Funkar kanske när AIK kommer på besök, men inte den här dagen. Resultatet blev att sexhundra åskådare stod utanför när matchen började och polisen släppte på visiteringen en aning.Matchen får andra beskriva och det borde gå ganska snabbt. Avbrutet tidigt vid ställningen 0-1. Dock var energin på bortasektionen fortfarande elektrisk. Första minuterna hade vi gett Malmö ett smakprov på vad ett gäng Stockholmare kan komma upp till för ljudnivå. Energin fick utlopp i ramsan "Klippa toung, klippa toung" (kolla youtube), en fantastisk timme på en i övrigt utrymd arena.
Efter matchen ville inte alla barer åter släppa in djurgårdare till sina barer av någon svårförklarad anledning. Avgång istället tillbaka till Köpenhamn. Sen hemgång på natten och tidig avgång på söndag morgon var inte en perfekt kombo, men helgen gav mig ändå styrka.
Tack för en fantastisk helg blåränder, det här får vi göra om!
