Årets snackis #2: Brwa Nouri
I samband med den sista allsvenska hemmamatchen för säsongen mot BK Häcken annonserades det att Djurgården var nära kontraktsskrivning med Östersunds mittfältare Brwa Nouri, med ett förflutet i AIK. Men efter tydligt budskap från supportrarna med banderollen ”Nouri ska inte spela en minut i DIF” samt påtryck i sociala medier slutade allting med att det skrivna 3-årskontraktet revs.
I en motig säsong, med nedflyttningshot, förlorade derbyn, tränarbyte och supporterprotester fick DIF ett sportsligt uppsving med en bra avslutning. Därför kändes det väldigt surt och onödigt att säsongen skulle avslutas med bedrövlig värvning av skandalfylld före detta AIK-spelare.
Brwa Nouri stod för en väldigt bra säsong i Östersunds FK, som var något av säsongens överraskning i fotbollsallsvenskan. 29-åringen var spindeln i nätet i deras hyllade spel och Östersund var ett av de roligaste lagen att skåda under säsongen, rent spelmässigt. Brwa är med sina kvaliteter en typ av spelare DIF hade haft stor nytta av under säsongen då Kevin Walker och Alexander Faltsetas offensiva verktygslådor inte var tillräckligt slagkraftiga för DIF:s offensiv. Och när dessutom DIF och Faltsetas inte valde att förlänga kontraktet samtidigt som Nouris kontrakt med Östersund gick ut var Djurgården snabba att förstärka på mittfältet.
Supportrarna var dock lika snabba med att markera vad man tyckte om värvningen av Brwa och med tydliga budskapsbanderoller och hets på diverse forum och sociala medier, ledde det till att treårskontraktet med värde, enligt uppgifter, på 3,5 miljoner samt en sign on-bonus på 750 000 kronor bröts. Sedan framkom uppgifter att DIF tvingades betala Brwa ett miljonbelopp, men huruvida det stämde eller inte kom inte fram och inget jag tänker gå in på. Däremot kan jag förklara hur jag kände när det annonserades att det blev klart.
Jag har sett mycket Östersund under året och tycker att Brwa är en mycket bra spelare och skulle rent sportsligt få ses som en förstärkning. Men 29-åringen har gjort sig känd för allt mindre smickrande saker utanför planen. Efter sina ungdomsår i AIK som han lämnade 2008, har han mest harvat i division 1 och Superettan innan han 2015 var med och sköt upp Östersund till Allsvenskan som han året innan anslöt från Dalkurd.
Att han har ett förflutet i AIK är en sak. Vi har sedan tidigare tagit spelare till Djurgården från våra ärkerivaler, som sedan blivit hyllade karaktärer i föreningen. Andreas Johansson är kanske den tydligaste och är en av de bästa spelarna vi haft under 2000-talet. Idag är det ingen som tvivlar på ”Addes” ikonstatus trots hans förflutna. Kevin Walker har också sina matcher med AIK i allsvenskan men fick äran att bära kaptensbindeln efter en säsong i DIF och Magnus Eriksson har potential att bli en stor Djurgårdsprofil och redan efter ett halvår kan man applicera epitetet ”Järnkamin” för hans spelstil. Nu säger jag inte att jag tar emot dumpade talanger eller toppspelare i AIK med öppna armar, för mig kommer de alltid behöva bevisa mycket på planen och utanför för att skapa sig en plats i mitt hjärta. Men i Brwas fall finns det händelser som väger tyngre än enstaka matcher för AIK:s A-lag.
För Brwa skulle det inte ens finnas en startsträcka, inte ens en dörr på glänt för honom att välkomnas i världens vackraste förening. Utöver hans förflutna i vår största rival, har han haft drogproblem och stoppat galgar i röven på medspelare under inkilningar. Min syn på det hela är att detta var ett stort misstag av DIF att ens i början ge Nouri ett kontraktsförslag. Jag tycker att en så rutinerad och etablerad sportchef som Bosse Andersson borde haft bättre bollkänsla än att erbjuda honom att spela i DIF. Den här händelsen kan jämföras med när Sharbel Touma gjorde comeback i DIF 2010. Bosse var visserligen inte sportchef då men jag tycker att den här affären i mångt och mycket påminner om Sharbels fall. Och någonting borde väl DIF ha lärt sig av den affären, även fast situationen var en annan. Sharbel lämnade DIF för AIK i början av 2000-talet och när han var tillbaka i DIF tio år senare var det ingen som hade glömt hans svek och han blev utbuad av egna fansen under tiden som DIF-spelare, trots att han ofta tystade tvivlarna med sitt spel som var väldigt bra.
Samma situation kände jag med Brwa. Det fanns inget utrymme för honom att vända sina motvindar till det positiva och jag tror det hade skadat DIF som förening. Det hade tagit energi från de andra spelarna och oss supportrar att ägna tid och kraft för en spelare som vi inte vill ska representera oss. Risken är att det skulle bidra till en polarisering, vilket skulle skada DIF. Därför är det väldigt bra att det finns supportrar som markerar.
Med detta sagt är jag väldigt glad att det inte blev någonting med Brwa och hoppas att DIF:s ekonomi inte kom till skada. Av all den skit jag vill kasta på Brwa och hans drogmissbruk och galgar får vår Super-Bo ta del av sleven för en dålig känsla att inte känna vibbarna från supportrarna från tidigare fall.
