Bergström: "6 gratispoäng mot Bajen är alltid bra!"

Försäsongen har precis börjat, och med det nya förväntningar och förhoppningar. I denna stafettserie kommer ni att få lära känna spelarna ännu bättre, och nästa man ut är järnkaminen Emil Bergström.

Hej Emil! Hur lever livet nu, under den kalla försäsongen?
– Livet är bra. Trots kylan är det kul att vara tillbaka på planen efter semestern, man märker verkligen hur roligt det är att spela fotboll när man kommer tillbaka efter ledighet.

När jag fick tag på dig så satt du och pluggade, vad studerar du?
– Jag läser ett kurspaket i Företagsekonomi med 4 kurser. Just nu är det affärsredovisning som gäller vilket innebär en del räkna och tänka men det tycker jag om. Jag har ju studerat nästan hela mitt liv och jag tycker det är ett skönt sätt att stimulera hjärnan på.

Tycker du att det är viktigt att ta hand om "livet utanför/efter fotbollen" också? Eller är det bara tråkigt och jobbigt?
– Jag tycker att det är väldigt viktigt, vad som helst kan ju hända. Har man riktigt otur kan man få exempelvis en knäskada och aldrig mer kunna spela igen och då är det viktigt att man har livet utanför fotbollen. Det är såklart inte alltid superkul att sitta och plugga efter träningarna när man vet att de andra hittar på något kul men med bra planering hinner jag med det också då och då.

Vytas valde dig som nästa spelare att intervjuas. Han motiverade det med följande: "Emil Bergström gjorde ett enormt intryck på mig, då han alltid ger 100% både på träning och i matcher, och visar stora ledaregenskaper trots sin unga ålder". Är detta något du tycker stämmer in på dig själv?
– Jag har alltid fått höra att jag har ledaregenskaper och jag tycker om att ta kommandot i en grupp. Trots att jag bara är 20 år ser jag inga problem i att ta plats och leda de som är äldre än mig. Att ge 100 % är något som jag alltid vill göra. Alla har dåliga dagar på fotbollsplanen då och då men man kan alltid ge 100 % hårt jobb. Sedan tror jag också för att utvecklas att man måste ge 100 % för att kunna bli en bättre spelare. Jag vill att folk ska ha en uppfattning om mig att jag alltid kommer ge allt oavsett vad och att detta förhoppningsvis kan smitta av sig på resten av grabbarna.

Vytas fick även chansen att ställa en fråga, som till slut blev två. Den första var om du fortfarande vill bli hans coach i pingis?
– Vi har ju precis fixat pingis ute på kaknäs och jag försöker lära honom mer och mer för varje dag! Vi svenskar har det lite mer naturligt då de flesta, inklusive jag, spelat på fritidsgården när man var liten.

Är han verkligen så dålig på pingis?
– Han behöver bli lite mer avslappnad i handleden, eller i hela kroppen faktiskt haha! Han har redan blivit bättre på bara en vecka men har fortfarande en bit kvar tills han kan utmana oss bra på riktigt. Ute på kaknäs är det jag, Adde och Arvidsson som är de vassaste pingislirarna.

Den andre, lite mer seriösare frågan, var om du ser dig själv spela utomlands någon gång i framtiden?
– Att spela utomlands är någonting som jag tror alla unga fotbollsspelare drömmer om! För den skullen tror jag inte att man ska ta första erbjudande som kommer upp utan att det isåfall ska vara en klubb där man anser att man kan utvecklas ytterligare till en bättre spelare. Att få spela utomlands i framtiden och sedan komma tillbaka till DIF skulle vara ett scenario jag skulle tycka om.

Om vi spolar tillbaks bandet lite, hur började din fotbollskarriär? Berätta lite om din uppväxt och hur fotbollen blev en del av ditt liv.
– Ända sedan jag kunde gå har jag sparkat på bollar har iallafall mamma sagt. Första fotbollsskolan var när jag var 5 år gammal. Spånga IS anordnade den på Gläntan i Västerort och pappa tog mig dit. I början var det några övningar och sen blev det match, jag har inte så mycket minne av just den första dagen men pappas minne är betydligt bättre. Han har berättat för mig att jag efter 10 sekunder in på matchen drog ett skott i krysset och att han sträckte armarna i luften och skrek.
Vi startade ett Spånga-lag med killarna från klassen när jag var 6 år och pappa var tränare. Fotboll var ju det roligaste som fanns och framförallt att göra mål! Jag vann skytteligan 3 år i rad och att känna att någonting var så kul, samtidigt som jag var bra på det, är nog det som gjorde att fotbollen blev en del av mitt liv.

Var du någon gång nära att lägga av?
– Jag har aldrig tänkt den tanken. När jag var liten spelade jag även basket och vann faktiskt MVP ett år. Men när det blev elitsatsning på både basketen och fotbollen var det ett självklart val med fotbollen. Ett annat val var i 5:e klass då jag skulle byta skola, det skulle antingen bli Adolf Fredriks musikskola, som mamma ville, eller Nybohovsskolan som bedrev fotbollsverksamhet, som pappa ville. Efter att ha blivit antagen till båda så valde jag Nybohov. Eller valde och valde, jag tror nog nu i efterhand att pappa påverkade mig ganska mycket just då (haha) men det är jag bara glad för idag.

Hur kom det sig att du spelade för BP och inte DIF i ungdomsåren?
– Jag är uppvuxen i Nälsta i västerort, mellan Spånga och Vällingby. Efter tiden i Spånga blev jag när jag var 9 år erbjuden att spela för BP 93 lag 14. Det fanns just då runt 30 lag i 93-kullen tror jag och vi, BP 14, var nummer 2 efter förstalaget. Efter 1,5- 2 år där så blev jag uppflyttad till förstalaget, då som forward. Spelade någon match som forward men en match så var vår ena back, när vi spelade 7-manna fotboll, skadad och jag fick hoppa in där och sen dess har jag varit back. Att det blev BP var för det första för att jag som sagt är uppvuxen i Västerort, och för det andra, under den tiden hade BP den bästa ungdomssatsningen i Stockholm och träningen där skulle ge mig de bästa möjligheterna till att bli en bra spelare.

Varför bytte du från BP till DIF (för du spelade väl för BP innan? Annars ignorera frågan) ? Var det enbart av lagsympatier, eller något annat som låg bakom?
– När jag var 14 år så bytte jag som sagt till DIF. Jag hade 1 år tidigare blivit erbjuden att komma och spela för Djurgårn då de visste att jag var Djurgårdare. Anledningen till varför jag bytte var för att jag ville ta nästa steg i min utveckling. BP var under min tid överlägsna när det gällde ungdomsverksamhet men sen vid 14-15 är det många väldigt lovande spelare som spelat kvar och stannat i utvecklingen. Det var dags för en storklubb och valet var självklart!

Du var runt 14 år när Djurgården år 2007 sjösatte sin stora ungdomssatsning. Märkte du någon skillnad efter denna?
– När jag kom till DIF fick jag spela med deras PSM lag, vilka bestod av spelare 1 år äldre än mig. Jag kom ju precis när satsningen tog fart så jag har faktiskt inget annat att jämföra med innan men min tid i ungdomsleden har bara präglats av bra tränare och bra förhållanden för utveckling.

Tycker du att Djurgården jobbar tillräckligt bra på ungdomssidan?
– Som jag nämnt tidigare var under mina ungdomsår (9-14) BP bäst på ungdomssidan men den satsning som DIF startade 2007 har verkligen blommat ut på rätt sätt. När man ser idag är det inte längre BP som är överlägsna på ungdomssidan utan DIF är verkligen med i matchen och det är något som skiljer sig från när jag var liten. Det är ju ett bra kvitto tycker jag att DIF jobbar på rätt sätt med ungdomsfotbollen.

Det finns flera exempel på bra och tongivande spelare som inte klarat av att ta det där sista steget, t.ex Carl Björk, Joakim Alriksson, Trimi Makolli, André Calisir med flera. Hur svårt är det sista steget, och varför lyckades du, men inte de andra?
– Jag tror att det är många faktorer som spelar in. Förtroende från tränaren, tur, ja, det är mycket. Anledningen till att jag mitt första år i allsvenskan som 17-åring fick spela var för att det blev en del skador på spelare i laget, jag fick chansen och gjorde bra ifrån mig. Det gjorde att jag fick fortsatt förtroende och fick spela fler matcher vilket gav mig erfarenhet som jag också tror är en faktor som krävs. Det är svårt att säga varför vissa lyckas och andra inte, men ger man sig själv de bästa förutsättningarna för att prestera bra fotboll så har man stor chans att nå långt.

När visste du att du var bra nog att kanske kunna spela i DIF's A-lag?
– Svårt att säga. Man kände ju på träningarna första året att man hängde med och att skillnaden inte var jättestor. Men efter första matchen var väl den gången då jag på riktigt insåg att jag med fortsatt bra jobb skulle kunna bli tillräckligt bra för att kunna spela i A-laget.

Vilka spelare tror du tar nästa steg upp?
– Har sagt förut att jag tror på Rubio. Han fyller 17 år nu 2014 och är uppe och tränar med A-laget redan, 1 år tidigare än mig. Han har den tekniken och spelsinnet för att ta nästa steg. Sen behöver han erfarenhet i form av träningar för att ta ytterligare steg och kunna bli en spelare för a-laget.

Rubio kan väl anses vara nästa Mr Djurgården, då han som dig hållt på Djurgården sen barnsben. Tror du att det finns en fördel att ha ett blårandigt hjärta när man spelar i ungdomslagen?
– Just i ungdomslagen vet jag inte. Där jobbar alla hårt för att utvecklas för att de vill bli någonting inom fotbollen. Det är senare när man kommer upp i A-laget och får spela de "riktiga" matcherna som det blårandiga hjärtat kan hjälpa en att exempelvis ge det där lilla extra även om man är helt slut.

2013 kan man väl säga blev lite av ett genomslag för dig, även om du spelat mycket innan. Men året började inte bra. Varför gick det som det gick i början?
– Vi fick inte ihop det som lag. Sen när de negativa prestationerna avlöste varandra så hamnade vi i en ond cirkel och sådana är svåra att ta sig ur. Det blev mycket snack om hur vi inte skulle göra istället för att förstärka det vi gjorde bra.

Påverkas man som supporter till laget man spelar för annorlunda än för vanliga spelare, när det går dåligt? Hur hanterar man detta?
– Det är självklart väldigt jobbigt. Jag blev ju arg och ledsen om Djurgården förlorade även innan jag spelade själv. Så nu när jag är med och påverkar och det blir förlust så är det självklart ännu jobbigare. Som fotbollsspelare måste man vara väldigt kortsiktig i sitt tänkande så det är bara att försöka tänka på nästa match och förbereda sig inför den.

Senare gick det bättre, och vi sa hej då till Stadion. Hur stort var det att bli sista målskytt?
– Det var otroligt! Som jag sagt hela tiden så är jag väldigt stolt över att jag fick göra det sista målet på Stadion och känslan var magisk.

Saknar du Stadion?
– Det gör jag absolut. Stadion har varit en symbol för oss Djurgårdsfans länge och för mig i hela mitt liv. Det var där man såg första DIF-matchen, där man satt på familjeläktaren år efter år, där jag gjorde min debut och så fick JAG avsluta med sista målet på arenan och säga hej då på bästa sätt. Stadion är saknad!

Flytten till Tele2 blev trots allt en succé med många bra minnen. Vilket Tele2-minne tycker du själv varit roligast hitills?
– Första matchen mot Peking var ball, derbyt var otroligt när det hela tiden ekade i öronen över att fansen sjöng. Har svårt att välja nått specifikt, varje match så har stödet varit fantastiskt!

Högmo kom och blev genast kallad Per-Messias, men lämnade i höstas. Tror du att Pelle Olsson kommer att kunna ersätta Högmo, eller är det en risk för bakfylla?
– Högmo fick oss att lyfta som lag. Vi alla drog åt samma håll och positivitet var det som genomsyrade allt. En tränares jobb är ju på något sätt, utöver de taktiska bitarna, att kunna få alla individer att jobba tillsammans mot ett enat mål och det hoppas och tror jag Pelle kan lyckas med. Under den första månaden har jag bara fått positiva intryck av honom och jag hoppas att det i fortsättningen kommer att vara så.

Kan du berätta någon rolig historia om Pelle Olsson?
– Inte än, du får nog ställa mig samma fråga när året är slut haha! Kan däremot säga att Tim Söderström häromdagen, efter att hjulen gått runt på parkeringen på grund av halka, med backen i går ut och ska knuffa på. När bilen sen får fäste drar den direkt in i staketet bakom och vi alla började asgarva.

Under försäsongen har vi supportrar alltid höga förväntningar och förhoppningar. Vad tycker du är en rimlig målsättning?
– Resultatmål älskar alla utanför att få höra men dem är svåra att sätta som klubb. Efter de 2 första träningsmatcherna har det känts bra och om vi kan fortsätta få komma tillsammans som lag tror jag vi kan göra en bra säsong.

Vilken spelare får årets genombrott, och varför?
– Tim Söderström kanske som jag tycker har varit riktigt bra nu i början. Han är snabb, har bra teknik och ett bra skott.

Hur många ramsor kan du egentligen?
– Alla haha! Det kanske är någon jag inte kan men skulle säga att jag kan väldigt många!

Och vilken är favoriten?
– Jag tycker det ser så häftigt ut när första den ena sidan kör : "ohohohohohohoh, Framåt kämpa Djurgården vårt blårandiga lag hey"och så sätter dem sig ner och den andra sidan ställer sig och kör samma sak. Den gör mig taggad.

Var det självklart att du skulle ta över "Kamala Vesta"?
– Det var det väl egentligen inte. När Dembo lämnade så var det inte klart vem som skulle ta över utan det mera blev jag för jag är den mest inbitna Djurgårdaren i laget, men även för att jag tog kommandot själv och började leda sången haha!

Som Djurgårdare måste du vara väldigt nyfiken på vad som skrivs om dig. Läser du själv på olika forum om vad som skrivs? Eller är det viktigt att undvika detta, speciellt under dåliga tider?
– Jag försöker att inte läsa runt jätte mycket för att påverkas för mycket. Sen är det självklart något vi ska kunna hantera men två individer kan ha helt olika syn på ens prestation en match där man av den ena blir hyllad och den andra tycker att man var sämst. Jag tror på mig själv och jobbar stenhårt varje dag för att kunna prestera så bra som möjligt varje match.

Vilket derby har varit roligast att spela, de mot AIK eller de mot Hammarby?
– Har bara spelat allsvenskt derby mot AIK, Hammarby har jag bara mött i juniorsammanhang. Men det är ju en sån stor rivalitet mellan oss och AIK så jag måste nog även utan att ha spelat mot Hammarby säga AIK.

Ärligt nu, vill du ha upp Hammarby i Allsvenskan igen?
– Ärligt, ja! Derbyna är de roligaste matcherna att spela och ytterligare 2 sådana matcher under säsongen skulle bara vara super kul. 6 gratis poäng är ju alltid bra haha!

Hur hade ditt drömmål sett ut i ett derby?
– Det skulle vara att matchen har varit tokjämn, det står 1-1 och jag nickar in 2-1 på hörna i 93:e minuten. Kaoset efter det skulle vara totalt och en bättre känsla är svår att föreställa sig.

Sist men inte minst så får du välja nästa person som ska intervjuas. Säg en kort motivering och ställ en fråga!
– Nästa person får bli Tibbe. Han sprider alltid glädje i omklädningsrummet och får alla att skratta! Min fråga till honom blir hur många bollar har han sammanlagt beställt från Adidas och har hemma?

Okej! Tack för att du ställde upp, och stort lycka till i framtiden!

Tidigare intervjuer:
Vytas Andriuškevicius "Jag tittade på spelaren Jan Tauer."