Blårandiga drömmar, en serie om supportrars kärlek till Djurgården - Del 1
Den allsvenska premiären stundar när Djurgården på lördag tar emot BP på Tele2 Arena. Inför matchen har Forum 1891 intervjuat några blårandiga supportrar om deras känslor kring supporterskapet. Favoritminne, supporterskapets betydelse, varför valet föll på Blåränderna och mycket mer behandlas. Det här är den första delen i en serie av två artiklar.
Jonny Lundin
Djurgårdaren Jonny Lundin började följa Djurgården i början av 90-talet och är känd i supporterled för den långa match-streak han besitter. Jonny har nämligen, bortsett lockdown-perioden under pandemin, gått på varenda tävlingsmatch som herrarna har spelat sedan den 30:e augusti 1998. Samtliga hemmamatcher sedan 1993. En minst sagt imponerande streak, som även tas upp i intervjun.
Vad fick dig att bli djurgårdare?
– Min mamma fick mig att bli djurgårdare.
Vilket är ditt blårandiga favoritminne?
– SM-guldet 2002 och Europamatcherna, framför allt dem i början av 2000-talet och nu 2022-2023. När DIF var nere i Division 1 så trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva detta.
SM-guldet 2002, ett av Jonnys absoluta favoritminnen från åren på läktaren.
– Hyllningarna till mig från DIF och DIF-familjen när jag passerade 500-600-700 matcher i rad är också stort. Jag har även blivit invald till Sällskapet Gamla Djurgårdare vilket är kul.
Du har följt Djurgården på plats i 30 år. Hur lyckas man hålla uppe en så pass lång streak och är det alltid lika kul att gå på match?
– Som jag skrev på sociala medier för några veckor sedan så betyder DIF väldigt mycket för mig. Det är en del av mitt liv och ja, jag tycker att det är väldigt kul att gå på match.
Du har ju minst sagt varit på många bortaresor. Har du någon som sticker ut extra mycket och varför?
– SM-guldet i Borås 2002 och Europamatcherna. Likt jag sade på favoritminne.
Europamatcherna är speciella för Jonny. Här är en duell mellan Geert den Ouden och Taribo West i Djurgårdens match mot Partizan, Champions League-kvalet 2003.
-
Joanna Lundin
Joanna Lundin, syster till Jonny Lundin, har även hon ett stort Djurgårdshjärta. Hon har följt Djurgården sedan mitten på nittiotalet även om det då var hockeyn som var första valet. Sedan 2005 är det dock fotbollen som gäller och i år är planen att gå rent och vara 100% både när det gäller hemma och borta.
Vad fick dig att bli djurgårdare?
– Jag har aldrig gjort något egentligt val, det bara är så. Så val av lag har alltid varit självklart, däremot väljer jag aktivt mest hela tiden att vara Djurgårdare genom att gå på matcher och så vidare.
Kärleken till Djurgården är något syskonen Lundin delar. Foto: Joanna Lundin
Vem var din första blårandiga idol?
– Jag gick till en början mest på hockey och då älskade jag Arto Blomsten, underbar hockeyspelare. Inte så snabb men sköt stenhårt. I fotbollen finns det bara en och det är Tommi Vaiho.
Vilket är ditt blårandiga favoritminne?
– Många finns ju men jag väljer Tommi (Vaiho) och Malmö 2019. Inget kunde göra mig gladare än att han fick bli hjälte där. Bästa Tommi!
Tommi Vaiho, en stor favorit hos Joanna. Favoritminnet är hans matchvinnande straffräddning mot Malmö FF borta 2019.
Vad betyder supporterskapet för dig?
– Jag tycker ordet “tillsammans” sammanfattar det så mycket och så bra. Jag var på någon match när det var restriktioner och ja det var torftigt när inte kompisarna var med. Uppsnacket innan, jargongen på läktaren under matchen och snacket efteråt.
Sedan gillar jag att alla kan och får vara med. Vi har ett gemensamt intresse och då är yrke, bakgrund, kön, ålder ointressant.
– Supporterskapet är en stor del av mitt liv och min identitet.
-
Lucas Magnusson
Lucas Magnusson är en studerande 23-åring från Sollentuna som i flera år åkt land och rike runt för Djurgården. Han har många år bakom sig på Sofialäktaren och lägger ner mycket tid på föreningen i hans hjärta.
Vad fick dig att bli djurgårdare?
– Det enkla svaret är min pappa. Min pappa fick det från sin pappa. Så det har gått i generationer. Farfar var svag för Sven Tumba och älskade hockeyn och därav smittade han av sig det intresset på min far, som i sin tur gav det till mig. Redan när jag föddes på BB så fick jag fullmunderad stickad DIF-dress och sedan dess har det inte varit någon tvekan om vilket lag som är mitt.
Vad betyder supporterskapet för dig?
– Supporterskap för mig är dess känslor och kärlek som skapas till föreningen jag älskar. Där jag får ta del av något som är större än mig själv. Där man står upp och sjunger för sitt lag på kortsidan i alla lägen. Där man visar känslor, glädje, tårar och kärlek till föreningen i ens hjärta. Gemenskapen man skapar genom fotbollslaget på plan. Där man lär känna människor med helt olika bakgrunder, kön och åsikter från olika regioner av Stockholm och Sverige. Allt för att vi älskar det laget vi älskar tillsammans. Allt detta är supporterskap i ett paket, om du frågar mig.
Lucas tillsammans med Djurgårdsikonen Mattias Jonson. Bilden är tagen i Gent, under Djurgårdens Europaresa i höstas. Foto: Lucas Magnusson
Vilken är din favoritramsa och varför?
– Jag är generellt svag för växelramsor mellan Sofia och Slaktis och gärna resten av arenan. På sistone har “För våran stad, för vårat lag” växt och blivit min favorit. Detta eftersom man har fått bevittna vilken sjuk nivå som finns där och ännu flera nivåer högre som går att uppnå med den. Det är min favoritramsa.
Vilket är ditt blårandiga favoritminne?
– Mitt blårandiga favoritminne måste vara sista matchen nere i Kalmar 2017. Då vi efter en rejäl satsning den säsongen efter många tunga säsonger bakom oss och med många derbyförluster, äntligen fick fira lite framgång och säkrat Europaspel. Från att stå ute vid Östra och vänta kl 05 på bussen, en pisskall höstmorgon, till att äntligen få skörda min första stora riktiga framgång som supporter, efter flera säsonger i ren och skär misär. Där startskottet för en ny framgångsrik era inleddes nere i Kalmar.
Özcan Melkemichel tar en segercigarr efter Djurgårdens säkrade Europaplats 2017.
* * *
Vad fick dig att bli djurgårdare? Har du något blårandigt favoritminne? Kommentera gärna nedan, men tänk på att hålla en god ton.
