Djurgården - Gefle2 - 1
Djurgården – Gelfe 2-1: En lättnadens suck
Det var en kniven-på-strupen känsla som låg i luften inför matchen. En vinst var nästan ett ”måste” för att hålla den värsta kvalångesten i schack och inte tappa för mycket mark till lagen ovanför. Det höll på att sluta i moll, men tack vare en nyvunnen tro i laget lyckades Djurgården tillslut få in ett segermål och lördagen slutade tillslut i dur.
Det här var väl egentligen en match som inte hade behövt bli så spännande som den faktiskt blev. Vi fick se ett DIF som spelade betydligt mer efter marken än mot både Göteborg och Elfsborg, där de centrala mittfältarna Karlström och Kadewere ofta vågade söka den öppnande, överraskande och modiga passningen framåt i plan. Dock med blandat resultat vilket resulterade i en del halvfarliga omställningslägen för Gefle. Men trots visst slarv i såväl passningsspelet som i avslutningslägena var det ändå DIF som dominerade matchen mot ett passivt och tillbakadraget Gefle som såg ut precis som den klara nedflyttningskandidat som man är. Efter Gunnarssons härligt grötiga 1-0 mål var känslan god, och under resten av halvleken var det betydligt närmare 2-0 än en kvittering.
Men säg den lycka som varar för evigt. Den andra halvleken börjar visserligen okej, men sakta men säkert smyger sig Gefle in i matchen och DIF hamnar allt längre ner i banan och får allt svårare att ta sig fram. Ranegie och Olunga i all ära, men det är i den här typen av matcher vi verkligen saknar en Sam Johnson, en spelare som på egen hand kan skapa sig både tid, yta och mål med sin snabbhet. Den här typen av matcher både ska och måste vi kunna ”döda” innan det blir som det så ofta blir när alla halvmissar och allt halvduttande sker med allt kortare mellanrum: nämligen ett mål i baken.
Men det finns ändå något i Dempseys DIF som lovar gott. Efter Gefles ångestfyllda kvittering ger man inte upp. Man trummar på, hittar chanser och vinner närkamper. Det är kanske inte så snyggt, det sker kanske inte med den största kvalitén i alla lägen, men tillslut så betalade det sig. Olunga hade knappast imponerat under sina första 85 minuter på planen, men när det som bäst behövs slår han till med ett riktigt ”Olunga-mål”, dvs ett jäkla snyggt mål som kommer från ingenstans. 2-1. Seger, glädje och arbetsro inför fortsättningen.
Det sammanfattande intrycket är dock att vi måste höja oss rejält i fortsättningen. Det är både viktiga och tuffa matcher som väntar och vi har inte råd att slarva bort matcher på det sättet som skedde uppe i Östersund och som nästan skedde mot Gefle.