Djurgården – Häcken 1-0: En lycklig avskedsföreställning
Ska man försöka sammanfatta en säsongsavslutning på hemmaplan, utan något annat än hedern att spela för, med ett ord så säger jag: Melankoliskt. Glatt men ändå lite sorgset, för det är så mycket som blir ”säsongens sista”. Sista innan match-ölen med vännerna, sista blippningen av säsongskortet, sista SFGD-inmarschen och sista trängselkön i pausen och sista promenaden från arenan.
Därför känns det alltid extra skönt när den promenaden får göras med en seger i bagaget. En seger som dessutom gav lite extra energi till den värdiga avtackningen av Kenneth Höie och Mark Dempsey.
För Häcken är inget dåligt fotbollslag, och med Dempseys favorit-fyrtorn Olunga och Ranegie borta blev det 4-3-3 med en ensamt kämpande Tino på topp. Den första halvleken var väl i ärlighetens namn inte mycket att skriva hem om alls, men när DIF i andra halvlek fick anfalla mot en, efter pausen, ordentligt taggad Sofialäktare så såg spelet betydligt bättre ut. Och efter att både ha missat öppet mål, halkat runt, tacklat och framförallt tacklats så blev det tillslut också Tino som fick avgöra matchen med ett oerhört vackert mål där han ensam mot tre Häckenspelare lyckades vända upp och elegant knorrade in bollen i målvaktens bortre hörn.
Nu väntar en avslutande resa till Sundsvall innan vi definitivt sätter P för den här säsongen och börjar blicka fram mot 2017. Ett 2017 som fortfarande behöver en hel del pusselbitar, men som om dessa faller på plats nog kan bli ett betydligt mer glädjefyllt år.
