- -
Djurgården - Helsingborg 2-2: Arrogans tar en ingenstans
En match som såg ut att sluta hur bra som helst slutade istället med bitter eftersmak.
Helsingborg kom till Tele2 Arena med sex förluster. Djurgården tog emot skåningarna med tre raka förluster. Ser man det från den synvinkeln låter ju ett kryss inte helt osannolikt.
Men ser man till inledningen av matchen, med Djurgårdens stora bollinnehav och Helsingborgs otroligt svajiga försvarsspel, borde DIF ha stängt den här matchen tidigt. 1-0 small till efter 20 minuter som resultat av en tilltrasslad situation där Kerim Mrabti var sist på bollen. 2-0 kom som ett brev på posten nio minuter senare och den här gången var det Sam Johnson som hamnade i målprotokollet. Där och då kändes det som att matchen kunde sluta 5-0.
Men arrogansen smög sig på Djurgården. 2-0 var för bekvämt och Helsingborg kändes som en för lätt motståndare. Reduceringen kom lite från ingenstans efter 40 minuter då Rade Prica ryggade (?) in Lalawele Atakoras inlägg.
Andra halvlek var en ganska tam inställning där arrogansen i Djurgården växte sig större samtidigt som Helsingborg började lyfta fler och fler långbollar. Pelle Olsson bytte in Seon-Min Moon tidigt på grund av känningar hos Mrabti, men sydkoreanen såg mest ut att snubbla på bollen. Mot slutet byttes Tino in men så här i efterhand är frågan om han inte hade gjort en bättre insats på läktaren.
Oförmågan att kunna avgöra den här matchen trots riktigt bra lägen skulle straffa sig. I 93:e kom så matchens sista långboll och Arnor Smarason tryckte in bollen bakom Kenneth Höie.
En oacceptabel insats från laget som gjorde alla blåränder besvikna denna kväll.
